IGÅR, IDAG, I MORGON, Noter
Svensk socialdemokrati i tre akter
Tom Gustafsson


Notförteckning:

Kapitel 2.:
(l) Se till exempel Nordahl Åkermans intervjubok Olof Palme med egna ord (Brombergs förlag, Uppsala 1977).

Kapitel 3.:
(1) Den gruvstrejk som bröt ut den 9 december 1969 och sedan pågick i nära två månader handlade om löner, löneformer, arbetsmiljö, bristen på inflytande över det egna arbetet - och ett missnöje med Landsorganisationens passivitet och toppstyre. De strejkande fick visserligen "bara" igenom en del av sina krav. Men strejken blev ändå inledningen på en bredare strejkvåg inom svensk verkstadsindustri. Och den rörde om ordentligt i stiltjen på den svenska arbetsmarknaden.
(2) Den nya medbestämmandelagen klubbades igenom i riksdagen sommaren 1976. Den åtföljdes av yviga uttalanden frän såväl socialdemokratiskt som borgerligt håll om att man här stod inför epokgörande förändringar av löntagarnas inflytande och delaktighet i besluten över produktionen. I själva verket var de ökade rättigheterna - till information, insyn och förhandlingar - kraftigt kringskurna. Samtidigt stadfästes - och utvidgades! - de tidigare antistrejkbestämmelserna. De "moderniserades" som det hette.

Kapitel 4.:
(1) Hotet mot arbetarrörelsen. Tidens förlag 1970.
(2) Här citerat ur Olle Svennings bok Socialdemokratin och näringslivet, Borås 1972.
(3) Keynesianska lösningar syftar på de ekonomiska metoder som bland annat den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes gick i spetsen för på 30-talet för att "stimulera ekonomin", till exempel genom underbalansering av budgeten.
(4) Den egentliga arbetarklassen är då definierad som de lönearbetare som är direkt indragna i produktionen eller som är nödvändiga för att den skall kunna vidmakthållas och utvecklas och som är hänvisade till att sälja sin arbetskraft för lön.
(5) Jämför tabell i tidskriften Zenit nr 2/1972 och Göran Therborns Det svenska klassamhället 1930-1970.
Therborns beräkningar - som grundar sig på siffror ur den svenska folkräkningen - ger följande mönster för förändringarna inom det svenska klassamhället mellan 1930 och 1965. Utan att vi här fördjupar oss i de exakta gränsdragningarna torde denna tabell ändå kunna ge en bra uppskattning av den utveckling som skett:

  1930 1930 1965 1965
  Tusentals Procent av förvärvsarb. Tusentals Procent av förvärvsarb.
Arbetarklassen i strikt mening

1 190

41

1330

39

Arbetarklassen i vid mening

1590

55

1840

53

Yttre gräns för arbetarklassen i vid mening

c:a 1690

c:a 58

c:a 2 140

c:a 62

Borgarklassen

50

2

45

1

Speciella kategorier knutna lill borgarklassen

50

2

70

2

Småborgerligheten

910

31

500

14

Mellanskikten

300

10

980

28

Summa

2 900

100

3 435

100



(6) Se Nils Elvander, Skandinavisk arbetarrörelse, Helsingborg 1980.
(7) Se Ingmar Elander, Det nödvändiga och det önskvärda - en studie av socialdemokratisk ideologi och regionalpolitik, Kristianstad 1978
(8) Svensson, Jämlikhet och högskoleutbildning, citerad i "Sverige - före och efter socialdemokratin - en första översikt av Therborn/Kjellberg/Marklund/Öhlund, ARKIV för studier i arbetarrörelsens historia nr 15-16.
(9) Se bland annat Seppo Hentilä, Orsaker till reformismens genombrott i svensk socialdemokrati, i ARKIV för studier i arbetarrörelsens historia nr 5.
(10) Se Sköld/Halvarsson, Riksdagens sociala sammansättning, i samhälle och riksdag vol I, Stockholm 1966.
(11) Se Björn Springfeldt, De fyra demokratiska partierna och den försvinnande arbetarklassen, i ARKIV nr 7-8.
(12) Yrkesfördelningen var följande vid de socialdemokratiska partikongresserna 1969 och 1975 (med reservation för att vi här inte kan fördjupa oss i de exakta gränsdragningarna mellan de olika grupperna; det torde ändå ge en bild av dominansförhållandena inom socialdemokratin på toppnivå:
  1975   Kvinnor 1975   1969  
Urban småbourgeoisi 2 1 - - 2 1
Högre tjänstemän/överklass 64 18 16 14 61 18
Lägre tjänstemän 65 19 24 22 54 16
Lant/skogs-arbetare 2 1 - - 3 1
Funktionärer i arbetarrörelsen 124 35 30 27 126 38
Hemmafruar/studerande 18 5 15 14 9 3
Summa 350 100 110 100 332 100

(Hämtat från Sven E. Olssons och Per Nilssons artikel SAP-kongressen, skådespel i fyra akter, Zenit 5/1975).

(13) Jämför här och på tidigare punkter Kent Kjellgrens Klasser och partier i Sverige inför 80-talet, Fjärde Internationalen nr 2/1982; avsnitt III om socialdemokratin; som innehåller många konkreta uppgifter om socialdemokratins aktuella läge.

Kapitel 5.:
(l) Den svenska kapitalismen kunde länge utnyttja att produktionsapparaten här - till skillnad från i de länder som varit direkt indragna i Andra världskriget - varit helt oförstörd när det ekonomiska återuppbyggd skulle inledas efter 1945.
Den expansion som så småningom inleddes vidgade också snabbt de internationella marknaderna för å ena sidan råvaror som järnmalm, papper och pappersmassa och å andra sidan en rad teknologiskt högt utvecklade verkstadsprodukter. Samtidigt gjorde den stabila och strejkfria arbetsmarknaden, pålitligheten i fråga om leveranser och den relativt begränsade inflationstakten att Sverige på många håll uppfattades som en ovanligt bra handelspartner.
Med en stagnerande internationell marknad för traditionellt starka exportvaror; en skärpt konkurrens på såväl råvarumarknaden som när det gäller bearbetade stålprodukter, pappers- och trävaror samt inom skepps-byggnadsindustrin; en försvagad ställning för den svenska kronan; en påtagligt ökad inflationstakt samt tidvisa uppgångar i strejkaktiviteten - försvagades dock den svenska kapitalismens konkurrenskraft efter hand. Dessa faktorer motverkas bara delvis av relativa framgångar på andra områden.
(2) Följande siffror från valen 1973, 1976 och 1979 visar tydligt moderaternas snabba frammarsch under 70-talet (i procent):

  1973 1976 1979
Folkpartiet 9,4 11,1 10,6
Centern 25,1 24,1 18,1
Moderaterna 14,3 15,6 20,3

(Detta kan jämföras med socialdemokraternas 43,6 - 42,7 - 43,2 och vpk:s 5,3 - 4,8 - 5,6 %.)
(3) Tillkomsten av denna folkpartistiska minoritetsregering är ett omdiskuterat kapitel i svensk nutidshistoria, inte minst genom socialdemokraternas agerande.
Enligt svensk grundlag kan en regering tillträda under förutsättning att inte en majoritet av riksdagsledamöterna röstar emot den. Däremot spelar det ingen roll hur många som röstar för den. När folkpartiregeringen tillträdde var detta i strid med vpk:s och moderaternas uttalade vilja. Moderaterna menade t ex att det var oansvarigt med en så parlamentariskt svag regering i ett så besvärligt ekonomiskt och politiskt läge.
Socialdemokraterna däremot lade ner sina röster i samband med riksdagens omröstning - efter omfattande interna diskussioner och efter det att vissa lokalorganisationer, vissa fackligt förtroendevalda och en del socialdemokratiska ungdomsgrupper uttalat sitt missnöje.
SAP-ledningens hopp om att på detta sätt definitivt kunna spräcka det borgerliga trepartisamarbetet, bryta upp "blockpolitiken" och inleda en "framåtsyftande dialog" med de "borgerliga mittenpartierna" - visade sig snart mindre realistiskt än man trott.
Också bland socialdemokratiska toppledare erkände man senare, motvilligt, att de nedlagda rösterna blev till en bumerang mot det egna partiet och bidrog till att sudda ut gränslinjerna till de borgerliga "mittpartierna - och därigenom också att försvaga partifolkets självkänsla och självförtroende.
(4) Klokt nog, ur socialdemokratins synvinkel, var fronten med folkpartiet "bara" en front i sakfrågan. Partiet förbehöll sig rätten att driva en egen folkomröstningskampanj. Detta var uppenbarligen en förutsättning för att SAP skulle kunna appellera till den svenska arbetarklassen i en demagogisk kampanj om förhållandet mellan tillgången på riklig och billig energi och antalet arbetstillfällen; en kampanj som också hade en udd riktad mot borgarregeringen.
(5) Valresultatet från folkomröstningen är tydligt. I traditionella arbetarstäder och -distrikt röstade vanligtvis en stor majoritet på Linje 2. Inte bara därför att Linje 3 - trots en stark organisering och entusiasm på basplanet - redan frän början hade ett mindre förtroende än SAP-ledningen när energi- och miljöfrågorna kopplades till sysselsättningen. Utan också därför att det mest spridda antikärnkraftsmaterialet bemängdes med många småborgerliga föreställningar om ett småskaligt och harmoniskt kärnkraftsfritt samhälle, till synes utan föregående ingrepp i de rådande maktförhållandena.
Det gav Linje l- och 2-anhängarna onödig ammunition och kunde inte helt motverkas genom de fullkomligt riktiga förslagen från Linje 3 om satsningar på alternativa energikällor.
Ändå vittnar valresultatet om den - bestående - medvetenheten om kärnkraftssamhällets och kärnkraftens risker hos breda befolkningsskikt.

Kapitel 6.:
(l)Valresultatet, september 1982 (jämfört med 1979):

(s) 45,9% + 2,7% 166 mandat + 12 mandat
(m) 23,6 + 3,3 86 + 13
(c) 15,5 - 2,6 56 - 8
(fp) 5,9 - 4,7 21 - 17
(vpk) 5,6 --- 20 ---


(2). Ett - symptomatiskt - exempel: produktionen av järnmalm (i 1000-tals ton):

1975 - 32.639
1976 - 30.526
1977 - 25.416
1978 - 21.486
1979 - 26.619
1980 - 27.184
1981 - 23.225
1982 - 15.313
Citerat från Financial Times 14.2. 1983

(3) Den av borgarregeringen försämrade uppräkningen av pensionerna i takt med inflationen, återställdes - fast pensionärerna fick förgäves se sig om efter full ersättning för den 16-procentiga devalveringen! Borgarregeringens pålägg av nya karensdagar togs vidare tillbaka. Stödet till daghemsutbyggnaden höjdes något, i förhållande till borgarregeringens planer - men inte alls i relation till de ökade behoven. Men sedan beslöt (s) också att genomföra ett ytterligare "vallöfte" - att bekosta allt detta med en höjning av momsen, d v s en skatt som slår relativt hårdast mot de med lägst inkomst.
(4). Dessa åtgärder tillsammans marknadsförs av (s)-regeringen som en "tredje väg till ekonomisk tillväxt": en väg där man både undviker en öppen massarbetslöshet genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra sociala satsningar, och banar vägen för ökade investeringar och ökad produktion genom medvetna exportsatsningar och en "strama budgetpolitik i syfte att minska budgetunderskottet och utlandsupplåningen.
(5). Hela denna utveckling är närmare beskriven och analyserad i Sten Ljunggrens bok Någon måste lämna båten! utgiven maj 1984 av Bokförlaget Röda Rummet.

Kapitel 7.
(1). Från ett tal av Palme återgett i Nordal Åkermans, Olof Palme med egna ord (1977), sid 149-164.
(2). "Innehållen" kan man kalla den del av lönen som man inte får ut i reda pengar, utan som skall skjutas över till den "gemensamma sektorn". Nina Källberg/Ken Lewis, Maj-68 - maj-78: revolutionen går vidare, Internationalen nr 22, 2 juni 1978.
 (3). Trots en rad särskilda egenheter - betingat av partiets historia och uppbyggnad - behandlas PASOK i Grekland här parallellt med andra, västeuropeiska socialdemokratiska partier.
125

Innehållsförteckning