Politiserad kritik framförs som forskning

Jag läser apropå debatten om vänsterns demokratisyn en liten antologi som kom ut i år, "En helt annan historia. Tolv historiografiska uppsatser" (red: S Edquist, J Gustafson, S Johansson och Å Linderborg). Den är utgiven av Historiska institutionen vid Uppsala universitet och syftar till att sprida information om institutionens forskning. Flera av bidragen är representativa för humanistisk forskning av i dag, och ger små glimtar av pågående avhandlingsarbeten och forskningsprojekt.

Men det sista bidraget sticker ut, det heter "Levande historia och kommunismen". Det är en studentuppsats skriven av en Daniel Brandell som presenteras som doktorand i oorganisk kemi, och texten har i en kortare form publicerats i Ordfront Magasin. Det hör till ovanligheterna att studenter får publicera sig bland doktorander och disputerade forskare, varför man blir nyfiken på denna uppsats kvaliteter. 

Brandell gör gällande - enligt sin egen forskning - att Levande historia (som senare kom att bli myndigheten Forum för  levande historia) skapades av socialdemokratin eftersom näringslivsfinansierad historieskrivning under 1990-talet hade framställt folkhemmet som nära besläktat med Tredje riket och Sovjet.

Denna kontroversiella tes presenteras dock utan belägg. Ett minimikrav för vetenskap är att man genom noter belägger de fakta och händelser som man vill göra gällande. Så icke här. Läser man vidare får man även lära sig att man inte kan säga något om huruvida svältkatastroferna i Sovjetunionen under Stalinterrorn var skapade av regimen eller inte. Beträffande totalitarismteorin - som handlar om hur vi ska förstå diktaturer som Nazityskland och Sovjetunionen - så får man veta att svagheten med denna teori är att den medför en dikotomi mellan diktaturer och andra system, som kommer att framstå som positiva motbilder. Detta kan leda till att man börjar "idealisera det bristfälliga" demokratiska systemet.

Vidare konstateras att synen på den ryska revolutionen hos Levande historias föreläsare ligger långt ifrån det 

leninistiska synsättet. Enligt leninismen fanns det ärliga demokratiska ambitioner hos Lenin & co, får man lära sig.

Brandells slutsats är att Levande historias verksamhet är åsiktsintolerant, extrem och antikommunistisk.

Levande historias verksamhet kan givetvis kritiseras. Men när politiserad kritik presenteras som forskning vid Uppsala universitet blir man aningen skeptisk. Att publiceringen skulle bero på de vetenskapliga kvaliteterna betvivlar jag. Forskningen i fråga har huvudsakligen handlat om att surfa runt på Levande historias hemsida. Återstår då den politiska undertonen i texten. Tyvärr verkar den vara motivet till publiceringen.

Henrik Höjer är historiker och journalist. Publicerat i SVD 14 oktober 2004.