Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet
C-uppsats 10 p.
Dick Forslund

Kritik av den politiska Nya hushållsekonomin –
– en granskning av Gary S. Beckers `A Treatise on the Family´

Handledare: Thomas Bay och Henrik Ferdfelt

FÖRORD

Ett tack till handledare och opponenter som gav stöd, så att uppsatsen blev skriven, och välbehövlig kritik. Jag vill dessutom tacka Susanne Andersson, Olga Karlsson, Katarina Katz och Kenneth Sörensson för ovärderliga tips om litteratur. Olga Karlsson vill jag också särskilt tacka för hjälp att förstå Johan Asplund och Nancy Chodorow samt Katarina Katz särskilt för hjälp att förstå några viktiga matematiska formler. Ansvaret för fel i texten och för de åsikter som uttrycks i den är förstås helt mitt.

Ordet familia (…) syftar hos romarna ursprungligen inte ens på det äkta paret och deras barn, utan uteslutande på slavarna. Famulus betyder husslav, och familia är samtliga en man tillhöriga slavar.

Friedrich Engels i Familjen, staten och privategendomens ursprung.

1. Inledning
1.1 Bakgrund

Denna uppsats är inspirerad av en text skriven av Jannis Kallinikos som innehåller en svidande kritik av ett teoretiskt förhållningssätt till mänskligt beteende och samspel mellan människor som blivit stark inom ekonomisk teori de senaste två decennierna.¹ En av dem som får utstå kritik är Gary S. Becker, som år 1992 för övrigt också tilldelades nobelpriset ”för att ha utvidgat den mikroekonomiska analysens domäner till att omfatta ett brett spektrum av mänskligt beteende och interaktion, inkluderat beteende på ickemarknader”.²
Prismotiveringen talade alltså uppskattande om hur den ekonomiska vetenskapens arbetsfält vidgas. Men deltagare i en upprörd debatt på nittiotalet har sett en breddning i dubbel bemärkelse. Dubbel på så sätt att den dominerande nyklassiska ekonomiska skolan både breddas och gör sig bred, som om den erövrar territorier. Den skärper anspråken på att kunna förklara allt i samhället. I samma process tenderar den också att utdefiniera andra samhällsvetenskaper. Eller åtminstone får de se sig ”ej ingå i modellen”, bli vittnen till en slags imperialistisk kampanj som stormar fram under fältropet ”Allt Annat Lika!”.
Nyklassisk teori bemöts, liksom nyliberalismen, dess naturliga ideologiska utlöpare. Försöket av Becker att omvandla mänskliga upplevelser till konsumtion av en slags enhetliga varor som bytes på en fiktiv marknad kritiseras bland annat av Jannis Kallinikos som ett omöjligt försök att jämföra sådant som inte låter sig jämföras.³ Han visar för övrigt hur en mycket obehaglig kyla då breder ut sig och nämner i sammanhanget Richard M. Posner, en ekonom som kommer att figurera i denna uppsats.
En uppsjö av invändningar och systematisk kritik kommer från alla samhällsvetenskaper och från de ekonomiska skolor som trängts undan. En viktig kritik kommer från den feministiska teoribildning som utvecklats sedan sextiotalet. Bara en liten bråkdel av allt det används i detta arbete. Litteraturstudien har dock blivit lite lättare av att många författare har den goda vanan att i sina texter sammanfatta argument som finns hos andra, innan de säger sitt. ⁴

1.2 Syfte och frågeställningar

Beckers teorier om hushållet är fast förankrade i den nyklassiska skolan. Det övergripande syftet med denna uppsats är att pröva om en kritik av hans tillämpningar kan föras vidare till en kritik av denna skolas mikroekonomiska grund. Uppsatsens första frågeställning är i vilken mån Beckers synsätt och teori⁵ om hushållsekonomin kan förklara varför arbetsdelningen i det vanliga 1990-talshushållet mellan kvinna och man, deras arbete hemma och arbete utanför hemmet, ser ut som den gör. För det andra vill jag svara på frågan om Beckers avhandling kan förklara varför uppdelningen av arbetet också tenderat att förändras över tiden.

1.3 Ifrågasättande av syftet och redovisning av författarens värderingar

Syftet är kanske alltför vagt för att finnas i en företagsekonomisk uppsats? Dessutom kanske det hamnar helt utanför disciplinens territorium? Men precis som nationalekonomen Becker i sin avhandling går in på ”andras” territorier bör vi gå in på ”hans” om vi vill gå i svaromål.
Det gränsöverskridande syftet följer också av mitt metodval. Jag tror att den kritik är mest effektiv som börjar inuti Beckers modell, utgår från dess minsta beståndsdelar och sedan rör sig från kärnan genom de sammansatta beståndsdelarna och utåt mot modellens plåtskal. Först därefter bör man diskutera så kallade yttre antaganden, som är den miljö i vilken modellen anses kunna överleva. Jag ska försöka motivera varför.
En kritik av de yttre antaganden som Becker gör blir en kritik mot nonchalans för empiri. Man kan t ex påpeka att maktutövning mellan könen inte spelar någon roll i Beckers teori för arbetsdelning. Med hjälp av överväldigande empiri kan man sedan invända att sådan maktutövning finns och att det måste ha betydelse i sammanhanget. Becker svarar att hans modell är neutral till en sådant antagande.⁶ I modellen spelar det inte någon roll för arbetsdelningen om maktutövning förekommer eller inte. Vad ska en kritisk läsare svara? Ska den politiska ekonomi⁷ som svarar så ändå lämnas i fred att ruttna i sitt eget drivhus?
Sedan något decennium vadar den nationalekonomiska disciplinen i kritik som går ut på att antaganden är orealistiska eller att viktiga delar av verkligheten stängs ute. Det har hittills inte bekommit vår operasångare. Han fortsätter sjunga samma aria under ett regn av tomater. De får inte nöja sig med läget som anser att den politiska ekonomins nuvarande huvudfåra förklarar allt mindre, men ideologiskt och normativt försvarar allt mer av ett grundläggande och orättfärdigt status quo när det gäller makt och resursfördelning, samtidigt som den har politisk makt.
En hastig läsning av något kapitel i Beckers avhandling gör på mig just ett sådant ideologiskt och normativt intryck. Hans modeller stänger inte bara ute viktiga delar av verkligheten utan förvränger den. Deltidsarbetande kvinnor i Sverige gör t ex mer hushållsarbete än sina arbetslösa män och när kvinnors arbetstid på marknaden ökar, ökar inte mannens hushållsarbete alls i samma mån. Ja, enligt vissa undersökningar överhuvudtaget inte.⁸ Bilden är inte annorlunda i Beckers hemland USA. Vilket han också noterar!⁹ Men därmed skakas förstås modellens grundantagande om ett tänkt rationellt kontrakt mellan kvinna och man om arbetstiden, som bara har som mål att maximera bådas välbefinnande, sammanslagna till ett välbefinnande ”för hushållet”. Kontraktet är ett kommunicerande kärl: ökar den ene sitt arbete på marknaden ska den andras arbete hemma växa lika mycket.
Så därför igen…är det då inte tillräckligt att följa rådet från föreläsare på nationalekonomiska institutionen i Stockholm när de, i fast förvissning om att det inte är något fel inuti modellerna, lojt uppmanar till kritik av yttre antaganden (en kritik som sällan kommer till stånd och absolut inte är systematisk)?
Av flera skäl tror jag att det är klokare att börja kritiken inuti Beckers modeller och tala med dem på deras egna villkor. Tvärtemot den nyklassiska självbilden om att modellerna är rena som naturvetenskapliga experiment i vakuum, så finns värderingarna, det normativa, den ideologiska förvrängningen, också i dem, inte bara i yttre antaganden. Immanuel Wallerstein menar för sin del att det inte finns ”några ideologiska förvrängningar av verkligheten som inte också inbegriper misstag i teorin”. Om det är rätt: varför skulle vi inte söka uppdaga dem? I synnerhet som ”det i det långa loppet blir (…) effektivast, både intellektuellt och politiskt, att fästa uppmärksamheten på sådana misstag”.¹⁰
Dessutom är alternativet att från början gå lös i en diskussion om normer och värderingar. Det blir då lätt så att dialogen uteblir. Men dialog, om än fientlig, är ett syfte med uppsatsen. Den som vill spela fotboll med någon måste vara på samma gräsmatta, i samma medium, som honom.¹¹ Därför kommer uppsatsens avhandling att börja där Becker börjar och så långt det går vara där Becker är. Därför kommer den, trots den marxistiska ansatsen och metoden, aldrig att överge nyklassiska nyckelbegrepp som rationalitet och nytta. Tvärtom vill jag föra en diskussion om det nödvändiga, det intellektuellt hederliga, i att vidga deras betydelse. Min tro är att det spränger Beckers modell inifrån.

1.4. Avgränsningar och förklaring av disposition

Efter det avsnitt som följer om uppsatsens metod, (1.5), och en kritisk men summarisk genomgång av olika teorier om och synsätt på arbetsdelning, (2), följer uppsatsens avhandling (3). Studieobjektet är i princip de första 80 sidorna i Gary Beckers arbete A Treatise on the Family, den senaste utvidgade utgåvan (1993). I det arbetet förs centrala byggbitar som nytta, rationell individ och stabila preferenser in direkt i handlingen. De tas för självklara. Hjälp måste därför tas från annat håll om vi ska analysera vad som här kan menas med dem och hur de fungerar i de modeller vi ska diskutera. Jag har valt att undersöka ekonomen Richard M. Posners mer noggranna utredning därför att han i sina arbeten om lagar, brott och straff också låter rationella individer byta nyttor med varandra på en fiktiv marknad. Han hänvisar dessutom till Becker i sitt arbete liksom Becker hänvisar till honom i sitt. Den som läst någon kursbok i ekonomi känner för övrigt igen resonemangen. De är de vanliga.
Den förklarande texten i Beckers avhandling är bryggor från den ena algebraiska formeln till den andra. Det är därför oundvikligt att jag i avhandlingen presenterar och i detalj ser på åtminstone några av de viktiga formlerna. Men här kommer av flera skäl en avgränsning att göras. För det första är jag mycket okunnig i matematik och jag tänker förutsätta samma okunnighet hos läsaren. För det andra är syftet inte att se om Becker räknar rätt. Det låter sig för övrigt i konkret mening heller inte göras eftersom Becker, all matematik till trots, under 379 sidor och av ett skäl som jag hoppas kunna frilägga, inte utför en enda kvantitativ beräkning.
Jag kommer bara att undersöka vad varje bokstav i Beckers algebra står för i dessa formler och något av samspelet mellan bokstäverna.
Beckers utgångspunkt och uppsatsens utgångspunkt är begreppet nytta. Klassiska ekonomer som Marx överlämnar frågan om bruksvärden, varors hundratusentals olika användningsområden till ”en självständig disciplin, varukunskapen”¹² och går sedan över till att diskutera bytesvärdet på marknaden. Hos föregångaren Adam Smith härleds detta bytesvärde utifrån en uppfattning om att det finns ett ”naturligt pris”.¹³
För Becker och den dominerande politiska ekonomin är synsättet motsatt. Det är just detta bruksvärde, denna nytta, som är utgångspunkten. Ur nyttan och individens maximering av den utvecklar Becker därför sin avhandling om familjen. Nyttan tenderar sedan i denna skola, som vi ska se, att bli lika med bytesvärde, pris.
Det leder till svårigheter inom teorin. Jag ska diskutera dem. Läsaren kommer då att märka att Marx och andra klassiska ekonomers alternativa synsätt – en konceptuell åtskillnad mellan bytes- och bruksvärde – finns som en skugga i bakgrunden av kritiken utan att därför träda fram med en egen konstruktion av begreppet värde. I förberedelserna för uppsatsen har jag förstått att frågan om arbetsvärde - produktionskostnad - bytesvärde/pris är en oändlig och svår dispyt.¹⁴ Jag avstår helt från att gå ut i den skogen och hänvisar här till uppsatsens frågeställningar och syfte: Frågorna kan besvaras och syftet kan väl uppfyllas ändå. Dessutom ska inte uppsatsens avhandling vara utanför Beckers värld. Den ska, så som jag försökt förklara vara i den och vid dess gräns.
Beckers arbete sätter sökljuset på hushållets organisation och ekonomi idag. Men han gör på några ställen i sin text också historiska hänvisningar. Utifrån dem motiverar han vissa grundantaganden – så att en matematisk miljö skapas där han kan analysera hushållet som en nyttomaximerande enhet utan historia. Han tvingar alltså också läsaren att intressera sig för hur hushåll och arbetsdelning tett sig historiskt och skäl till förändringar. Här framträder mot uppsatsens slut en annan berättelse.¹⁵ Den blir bara brottstycken och en inbjudan till diskussion.

1.5 Metoden och kunskapsteoretiska samband med den
1.5.1 ”Verkligheten” som gemensam utgångspunkt med Becker

Avhandlingen börjar där Becker börjar. Den försöker i sina inledande avsnitt i själva verket vrida och vända på hans början, hans utgångspunkt. Det handlar om att granska de inre antaganden som gjorts i hans modell, den förförståelse han har och också förutsätter hos oss. Tillsammans med läsaren vill jag här godkänna, tvivla på eller förkasta de begrepp som är givna från början och som inte är härledda. Först därefter kommer Becker att följas ytterligare några steg till några av hans yttre antaganden, många av dem underförstådda. Läsaren kommer då att märka hur en begränsad litteraturstudie ger tillgång till en uppsjö av invändningar och kritiska infall.
Synsättet att det finns en objektiv verklighet utanför människan som hon kan undersöka och hjälpligt förstå är en gemensam utgångspunkt för den marxistiska metod, som denna uppsats försöker använda sig av, och för den metod inom vars ramar Becker och den nyklassiska skolan verkar. En grund för en dialog finns alltså här.
Men skillnaderna är betydande:
Uppsatsens avhandling kommer att hävda att Beckers metod och dess kunskapsteoretiska grund utarmar rörelsen hos tingen och utarmar deras relationer. Hans matematik ger egenskaper till objekt och de egenskaperna framstår där som givna. Den ser inte hur ett betraktande subjekt, också Becker, i sin relation till dem konstruerar egenskaper hos dem, ger dem tillhörigheter, tillskriver dem egenskaper. Hans subjekt är mekaniska dockor, maskiner i en fabrik, och inte människor av kött och blod. De står i förbindelse med varandra endast via den endimensionella kvantiteten av ett konstruerat ”pris”, likt maskiner som bara berör varandra med var sitt kugghjul. Maskinerna berör varandra i ett enda utsnitt av tiden när en kugg rör sig ett steg. Sådan är hans metod.
Jag ska nu redogöra för en annan metod och dess kunskapsteoretiska förankring.

1.5.2 Bokstaven A som ett ting

Karl Marx lånar i sin skriftställning ett så kallat dialektiskt synsätt från filosofen Hegel och hävdar att den logiska sats som ligger till grund för hela vårt tänkande, hos Aristoteles den första logiska satsen,

A = A

både är källan till allt vårt vetande och allt vårt icke-vetande, alla våra misstag när vi försöker förstå.¹⁶ Ty A är aldrig lika med A. Tingen är stadda i ständig förändring, men de definieras i vårt tänkande, med hjälp av tänkandets abstraktionskraft, spontant som oföränderliga storheter. Vidare: de definieras av oss, de avgränsas från varandra, men de är i själva verket aldrig fullt avgränsade från varandra. De är i ständig kontakt, de står i relation till varandra. Vidare: de relationerna är själva under ständig förändring. Allt rör sig. Allt är i spänningstillstånd. Något (i den dialektiska metoden avbildat som en tes, ett påstående) står alltid motsättning till något (avbildat som en anti-tes, ett motpåstående) och motsättningen rör sig alltid framåt mot ett nytt resultat (avbildat i begreppet syntes), som inte är beständigt utan bara utgör en ny motsägelsefull rörelseriktning (en ny tes). I dialektiken blir förutsättningen för den vetenskapliga metod vi måste använda oss av, metodologins utgångspunkt, följande:
All verklighet saknar en fast punkt. Endast en fast punkt ger oss säkerhet om någots definitiva verklighet. Vårt vetande är aldrig definitivt, aldrig säkert.
Vårt vetande är provisoriskt, osäkert. Verkligheten är reell, säker. Vi stöter vår kropp mot verkligheten och prövar det vetande som då uppstår i denna praxis. Sedan korrigerar vi vårt vetande.
Korrigeringen är aldrig tillräcklig. Men vi måste handla på basis av vad vi vet. Vi måste handla som om det vi vet är tillräckligt. Kirurgen opererar skallskadepatienten omedelbart på basis av vad hon vet om Huvudets insida. För att rädda patienten måste hon också under operationens gång ta hänsyn till att just Denna Insida är unik, att A inte är lika med A.
Varför är det som nu sagts ett argument för att noga granska Beckers början? Alla måste ju i en framställning börja med begrepp som inte härleds. Fick Becker inte använda något begrepp som inte är härlett blev han ju faktiskt tvungen att tiga!¹⁷ Ge mig en fast punkt och jag ska rubba världen, sade Arkimedes. Är det inte precis det vetenskapen ständigt gör med hjälp av sina fasta punkter: rubbar världen, som kirurgen i exemplet ovan, men också med jämna mellanrum hela vår världsbild?¹⁸ Istället för att lämna oss och handfallna och tysta.
Men just för att vårt vetande är osäkert, för att verklighetens fasta punkter rör sig, måste särskilda krav ställas på dem i en vetenskaplig framställning. Utgångspunkten är ett axiom, ett påstående som inte bevisas. Ja, utgångspunkten bör inte kräva något bevis. Liksom Wolfgang Fritz Haug¹⁹ kan vi för tydlighetens skull överge ordet utgångspunkt, eller det grekiska ”axiom”. Istället kan vi använda det vardagliga begreppet början. Och dra fördel av det ordets alldaglighet.
Början får inte förutsätta någonting annat än det som ”alla” vet, även om de inte vet någonting annat.²⁰ Formuleringar som den kan vi för övrigt hitta hos Marx i Kapitalets inledande avsnitt.²¹ Dess första mening påstår också något som han tror alla i Europa kan se vart de än vänder sig när de går runt i en storstad.²². Marx börjar Kapitalet med orden: ”I de samhällen där det kapitalistiska produktionssättet härskar uppträder rikedomen som en ´oerhörd varusamling´”.²³ Därefter påstås att den varusamlingens ”elementarform” är varan. Sedan undersöks varan. Vardagligt uttryckt: ”De flesta väl har tittat i ett skyltfönster? Då bör de veta vad jag talar om, okej, i alla fall så…”.²⁴
Början i en samhällsvetenskaplig framställning, också om arbetsdelning mellan man och kvinna, bör med denna metodologiska ansats alltså vara en trivialitet. Men den måste också vara en väsentlig integrerad del av det som ska berättas. Det är nästa krav. Början ska vara logiskt elementär.²⁵ I ett tvingande resonemang ska dess början kunna sättas i samband med större sammanhang, där den hela tiden ingår som en väsentlig beståndsdel, men där den analyserad, lösgjord från helheten och samtidigt ingående i den²⁶ framstår i ett nytt ljus. Med tvingande menas på praktisk verklig grund tvingande, anknytande till vår vardagliga praktik – en anknytning som i en text dock måste verifieras genom att i tanken handla på prov, genom att i tanken pröva andra möjligheter, till dess vi känner oss säkra att gå vidare. Läsaren ska inte bara ”hänga med” i största allmänhet. En tvingande insikt ska istället leda till nästa steg i framställningen därför att det är uppenbart att ingenting längre behöver utelämnas eller läggas till.²⁷
Vad som närmare menas är följande: Den samhällsvetenskapliga berättelsen, måste tydligt återspegla det praktiska. Den kan, för det första, i nuet vara direkt praktiskt verifierbar likt de påståenden om A kring vilka det ovan utvecklades en liten berättelse. Vi tar t ex:

A_A

A är icke lika med A. Läsaren kan direkt och praktiskt verifiera påståendet genom att ta fram ett förstoringsglas och undersöka dessa A:n och alla andra A:n i denna text,²⁸ finna att de är olika och samtidigt i huvudet praktiskt under arbetets gång kontrollera att hon samtidigt vet att A = A. Det påståendet är ju förutsättningen för undersökningen. Två motsatta uppfattningar om A bildar en enhet så som teorin påstod de skulle göra. Läsaren kan pröva också andra utvägar ut ur denna berättelse om dialektik och dess tvingande resonemang. Kanske kan hon bjuda in några grannar, be dem säga A och därvid märka att A är olika och samtidigt lika. Vi kan fortsätta pröva berättelsen med en mängd andra experiment, och om det är så att läsaren inte verkligen utför dem – en gissning är att hon just nu inte avbrutit läsningen och letar efter grannar eller förstoringsglas – inser hon också tvingande, utifrån den praktik som just nu passerar, att hon i tanken har handlat på prov. Något som ovan påstods skulle ske. Därmed är detta under berättelsens gång bevisat. Nästa tvingande steg: vad som just inträffat kunde bara ske därför att prov-handlandet tidigare verkligen ägt rum i vardagen, d v s många gånger förut. Vi vänder tillbaka till en början och slår fast vad som sagts i föregående mening: alla vet vad grannar är och att de har olika röster. Påståendet ovan om ”anknytande till vår dagliga praktik” illustreras då.
Återstår då att precisera vad som menas med att början på berättelsen ska vara ”logiskt elementär” och ”väsentlig integrerad del av en helhet”. Det sist sagda antyder att metodens mål är helhetsförståelse.
Logiskt²⁹ betyder att kunna ingå som del i ett tvingande resonemang. Ordet Elementär³⁰ har både smak av smak av ursprung och födelse. Här finns en historia och ett förlopp fram till vad det är idag, när det inte längre är elementärt utan en produkt av växt som utgick från en grodd. Hos Marx beskrivs det metodologiska förloppet som ett stigande ”från det abstrakta till det konkreta”. Alltså: från en logiskt elementär del där detalj efter detalj förklarats som ovidkommande i noggrann prövning,³¹ vidare i ett sammanhängande resonemang till det sammanhang vi ser framför oss, ”det konkreta” vi i våra huvuden reproducerar som ”något andligt konkret”.³²

Figur 1. Gamla varianter av A ³³

1.5.3 Att söka en bra början på berättelsen och forskarens relation till sitt material

Det intuitiva, på praktisk erfarenhet vilande, sökande och famlande som ett sådant metod måste utgå från, långt före det att forskningsresultaten kan presenteras i en sammanhängande berättelse, kan illustreras med en lek: Hur skulle vi börja en berättelse om Bokstaven A? Med lösa spekulationer söks en bra början. I förbifarten visas föränderlighet (A_A) inom en kontinuitet (A=A).

Språkljud kom före skriften. Vi vet att A i olika varianter blivit den första bokstaven i de ljudhärmande skriftspråkens alfabet. Om vi slappnar av i ansiktsmuskulaturen och sätter fart på stämbanden så låter det A. Bebisen pekar, säger uppfordrande A. I denna världsdel från början tydligen bilden av boskap som blev, _. Är boskapens råmande A? Kinesiskans tecken för ”mun” ritas idag . För några tusen år sedan skrevs det med glada mungipor.³⁴ Ritat _ är ”mun” ljudanvisning,³⁵ en del av tecknet, för alla enstaviga ord från ”a” till ”ai” i en kinesisk ordbok³⁶, dito för dialekten kantonesiska.³⁷

Frågorna ställs utifrån en föreställning om praktisk förbindelse mellan kropp, tal och skrift.
”A är som vi vet en bokstav som utan svårighet uttalas med öppen mun…”. Är det en bra början på berättelsen eller ett resultat av dumheter och spekulationer som utelämnar helt avgörande fakta? Det krävs forskning om vi ska acceptera den. I vad som sedan följer måste varje steg vara verifierbart. Stegen ska följa tvingande logiskt av varandra.
För seriös forskning och vetenskaplig framläggning av resultatet gäller något mera än att spekulera i samband som kanske är skenbara. Med Marx skulle vi t. ex. säga:

Forskningen har att i detalj tillägna sig stoffet, analysera dess olika utvecklingsformer och uppspåra det inre sammanhanget. Först sedan detta arbete är fullbordat kan den verkliga rörelsen troget framställas. Lyckas detta, så att stoffets eget liv ideellt återspeglas i framställningen, kan det komma att se ut som hade man att göra med en konstruktion a priori ³⁸

Det vill säga då kan det för läsaren nästan se ut som om berättelsen är framkastad spontant ur fickan och ändå märkligt tvingande och trovärdig.
Men hur ska man ”troget skildra den verkliga rörelsen”? Stoffet inom samhällsvetenskap är oändligt. Nytt stoff kan produceras i egna undersökningar. Det går inte att se och läsa allt. Och av det som ändå granskats: vilket stoff ska utelämnas i framställningen?
Ekonomen Ernest Mandel gjorde i början av 60-talet ett försök att uppdatera Marx analys av det kapitalistiska produktionssättet. I inledningen av sin Marxist Economic Theory försvarar han sitt urval av fakta med att både naturvetenskap och samhällsvetenskap måste göra ett urval. Det är inte ovetenskapligt utan oundvikligt att utelämna det man ej tycker är viktigt för att förklara det man undersöker, skriver han. Vad som är ovetenskapligt är att medvetet förvränga experiment eller undanhålla saker som inte passar ens teori eller slutsatser, förneka fenomen som strider mot ens ”schema”, ens förförståelse, ens fördomar.³⁹
Är det tillräckligt att säga så i detta fall? Studieobjektet är en avgränsad text. Det underlättar kontroll av de fakta avhandlingen lägger fram för undersökning. Den noggranne läsaren kan kontrollera vilka fakta i texten, närmare bestämt mer än 99 procent av den, som inte har redovisats och bedöma i vilken mån uppsatsförfattaren fallit offer för synvillor, sina fördomar eller ägnat sig åt medveten förvrängning. Läsaren vet att vad som presenteras är det författaren anser illustrera kärnan i Beckers avhandling. För avhandlingens slut har viss empiri hämtats från andra källor. Läsaren kan kontrollera dem.
Tänker man närmare på saken är den deklarationen inte är nog. Vi måste vända tillbaka en gång till, till diskussionen om den kunskapsteoretiska utgångspunkten för metoden. En sista diskussion som är mycket nära förknippad både med avhandlingens ämne och ytterligare några metodologiska slutsatser.

1.5.4 Bokstaven A som relation

Marx hävdade att han med sin tillämpning av den dialektiska metoden hade ställt den med fötterna på jorden: Tankeprocessen återspeglar den process som verkligen pågår utanför oss. För Hegel var däremot tankeprocessen, under namn av Idén, verklighetens regissör, eller ”demiurg” som Marx skriver. Dialektiken ”står hos /Hegel/ på huvudet”, är hos honom mystifierad.⁴⁰ Utgångspunkten för den marxistiska dialektiken är däremot att det A, som läsaren nu vant sig vid, verkligen finns. Det är alls inte bara en representation, en konstruktion i vårt medvetande.
Problemet är dock, att även om A verkligen finns, finns A för oss alltid som en relation mellan oss (vad vi ”är” i bredaste bemärkelse) och A. Det inses om man betänker att själva åsynen av bokstaven A kan föda olika idéer om vad den är, beroende på om betraktaren är bekant med alfabet där A förekommer. Ja, uppfattningen om vad något är kan variera ordentligt. Diskborsten finns, men den finns för oss som en relation mellan oss och den. Den ena ser det som ett redskap att göra rent tallrikar med. För den andre är den ett redskap med vilket man lättar upp en tryckt stämning i ett samboförhållande. Vi vänder då uppmärksamheten mot betraktaren själv, hennes relation till andra och mot vad händer mellan betraktaren och det hon betraktar.
Marx var inte omedveten om problemet. Det att den som forskar i ett samhällsfenomen själv är en del av det hon utforskar, och det med hull och hår om tydliga materiella intressen är med i bilden. Boten mot problemet anges ibland som en besvärjelse om att även obehagliga sanningar ska ses i vitögat, som i förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin där ingången till vetenskapen liknas vid ”ingången till helvetet” och som avslutas med orden: ”Här måste varje feghet överges, varje feghet rivas upp med roten”.⁴¹ Eller i brevet till Arnold Ruge, om att samhällsforskaren ska stå fri från de styrandes intressen:

Jag avser den hänsynslösa kritiken av allt bestående, hänsynslös såväl däri att den inte gör halt för några slutsatser som att den inte viker undan i konflikter med de härskande makterna. ⁴²
(Kursiv i original).

I övrigt skulle sedan den dialektiska metod, som jag ovan försökt beskriva, kompletterad med att om och om igen gå från berättelsens början till dess slut och nagelfara dess logik, kunna ”spränga den cirkel man från början är innesluten i”, som Haug uttrycker det.⁴³ Därvid skulle den vetenskapliga berättelsen också till slut kunna avslöja det ”för sig själv omedvetna medvetandet”⁴⁴ – inte bara förklara hur det verkligen ligger till utan också varför vi hittills inte har kunnat se det, vilket för Marx för övrigt är den fulla innebörden av begreppet ”kritik”.⁴⁵
I Kapitalet blir resultatet, som många påpekar, en analys av kapitalismen där hushållets ekonomi och förhållandet mellan könen är helt frånvarande.⁴⁶ I Mandels arbete, som jag nämnde ovan, skymtar arbetsfördelningen mellan könen i början av berättelsen ett antal tusen år tillbaka.⁴⁷ Diskussionen försvinner sedan från resten av framställningen. I Kapitalet skymtar samma arbetsdelning förbi i en liknande snabb tillbakablick till ”olika stammar” där

en organisk arbetsdelning /uppkommer/ ur köns- och åldersskillnaderna, alltså på ren fysiologisk grundval.

Därefter rör sig berättelsen snabbt framåt till arbetsdelningen inom manufakturindustrin.⁴⁸
Men utan hushållets ekonomi finns det faktiskt ingen ekonomi överhuvudtaget. Redan en ytlig betraktelse ger dessutom vid handen att arbetsdelning och andra förhållanden som råder i hushållet tycks fortplantas utåt, uppåt in i de större ekonomiska sammanhangen. Eller är det tvärtom, eller både och? För den som vill förklara helheten vore det naturligt att integrera hushållet, ”familjen” i berättelsen. Och i synnerhet för den Marx som sa sig ”hänsynslöst” vilja kritisera allt bestående. För mannens dominans i samhället tycks nämligen vara en ytterst seglivad historisk institution.
I ett av förorden till Kapitalet skriver Marx något tänkvärt. Jag tror i och för sig att det är högaktuellt även i andra sammanhang än uppsatsens:

På den politiska ekonomins område möter den fria vetenskapliga forskningen icke blott samma fiender som på alla andra områden. Den egenartade naturen av det ämne den behandlar frammanar emot den och för i strid de kraftigaste, mest småaktiga och förhatliga lidelser i ett människobröst, privatintressets furier. Den engelska högkyrkan förlåter t. ex. hellre ett angrepp på 38 av dess 39 trosartiklar än på en trettioniondedel av dess penninginkomster.⁴⁹

Kanske är det bara uppsatsens ämne som gör det möjligt att höra en ironisk klang i det citerade. Efter den salvan om intressets betydelse, kan man då tro att män överhuvudtaget kan skriva något av värde om arbetsdelning?
Här är ännu en i raden, och den metodologiska slutsatsen av ”A som relation” måste för individen vara att så långt det går söka komma undan eget perspektiv genom att ta till sig andras – något som här sker via ett litteraturstudium. Slutsatsen av diskussionen om ”A som relation” blir inom en vetenskapsgren att se forskning som ett kollektivt arbete. Slutsatsen för alla vetenskapsgrenar måste vara att skamlöst låna resonemang, upptäckter, teoretiska synsätt, idéer från alla andra. Det krävs helt enkelt många speglar för att vi ska kunna se hela kroppen – och ändå, påpekar nog någon, kan vi bara att se en del i taget.
Är det också exempel på ”imperialism” inom forskningen, så som jag i inledningen beskrev de nyklassiska anspråken? Nej, metoden att med tvärvetenskaplighet försöka begripa helheten är själva motsatsen till att med fördummande antaganden bortse från, ja, tränga undan, insikter som vunnits inom sociologi, psykologi, historia och andra så kallade vetenskapsdiscipliner.
När tvärvetenskaplighet är en del av metoden kommer den istället att likna den metod vi alla använder när vi stapplar framåt och kunskapar i det vardagliga livet och där handskas med dess förtretligheter och glädjeämnen. Vi gör det för det mesta utan att skriva en enda rad om det. Men det är dock praxis, som hos varje individ ackumuleras till att bli en del av hennes alldeles egna vetenskap. Den samhällsvetenskapliga framställningen behöver bara skilja sig från alla dessa våra promenader genom verkligheten på så sätt att den är lite rakare, tydligare och lättare att begripa. Blir den det, är det ett skäl att vara nöjd med metoden bakom. Jag tror att den metod jag försökt beskriva är en sådan metod. Med hjälp av den försöker jag frilägga kärnan i Beckers arbete A Treatise on the Family.
Slutligen kanske någon frågar vad det i denna redogörelse för marxistisk metod blev av med den omtalade ”lagen om övergång från kvantitet till kvalitet”?
Det klassiska exemplet är vattnets övergång till ånga vid 100^oC. Vattnets kokpunkt är ett välkänt faktum. Men i ångbastun går väl den kritiska gränsen för obehag någonstans vid 55^oC? Snarare än att här se en ”lag” kanske vi ska se ”kvantitetens övergång…” som en uppmaning att hålla reda på saker och ting, i ett sammanhang som i sig avgör vilka kategoriseringar som just nu, just här, är viktiga. Kategoriseringar som i sin tur också beror på oss. De är till slut en syntes som beror av subjektet, objektet och deras relation.
Och vi måste erkänna ”handlingen att kategorisera” som ”en viktig kunskapshandling”.⁵⁰ Först sedan saker skilts åt kan vi försöka bestämma orsak och verkan, eller rangordna i värdehierarkier, vilka talar till oss och ger mening. Arbetsdelning mellan könen kan då ses som ett språk.
Men vad är det som sägs och ”vem är det då som talar”?⁵¹

2. Synsätt på och teorier om kön, genus och arbetsdelning
2.1 Indelning i essentiella och konstruktivistiska synsätt och teorier⁵²

Även om mäns deltagande i att ta hand om barn, laga mat och sköta hushållsuppgifter varierar kan enligt Janet Saltzman Chafetz följande generalisering göras:

Kvinnor tenderar att axla huvudansvaret för sådant som är förknippat med barn och hushåll och deras deltagande i andra typer av arbetet varierar; män är överallt engagerade i arbete utanför hushållet och omfattningen av deras deltagande i hemarbete och i att ta hand om barn varierar.⁵³

Till detta kan läggas arbetsdelningen på själva arbetsmarknaden. Sverige är t. ex. här extremt könssegregerat. Två tredjedelar av kvinnorna arbetar i den offentliga sektorn. Två tredjedelar av männen arbetar i den privata.⁵⁴
Men i diskussionen om skillnaden mellan kvinnor och män är uppdelningen av arbetet, i hushållet och mellan hushåll och arbete på marknaden, bara en del. I det dagliga livet tycker vi oss alltid se en skillnad mellan ”kvinnligt” och ”manligt” Inom politik och samhällsforskning är bland annat makt, under- och överordning, diskriminering några nyckelbegrepp.
Leder arbetsdelning nödvändigt till en ojämn maktfördelning? Empiriskt är arbetsdelningen efter kön överallt relaterad till skillnad i makt.⁵⁵ Men det återstår förstås att reda ut varför och om det finns ett orsakssamband, liksom att reda ut orsaker till förändringar. Om empiri kan teori skapas. Alltså:
Det spontana är att ta det kvinnliga och manliga för givet. Ska detta givna underbyggas med reflektion kan argumentet vara att det finns biologiska skillnader som inte går att undkomma. Tydliga sådana skillnader är t ex det som hänger samman med barnafödande. Argumentet är att det oundvikligen ger upphov till allt det vi kallar manligt och kvinnligt. Förhållningssättet systematiserat till teori kan kallas essentialistiskt.⁵⁶
När vetenskapen får mer detaljrika insikter kan essentialistiska förklaringar t ex utgå från en idé om ett passivt ägg och en aktiv spermie. Den blir ett exempel på ett grundläggande förhållande vilket sedan fortplantar sig utåt i samhället. Motargument när vetenskapen upptäckt än fler detaljer – inom ramen för samma essentialistiska synsätt – kan vara att ägget visst inte är passivt. Det ”inte bara drar sperman in i cytoplasman och förflyttar den mot dess kärna, utan det aktiverar också spermans DNA”.⁵⁷ Därmed skulle då för denna gång ett argument för oundvikliga skillnader mellan kvinnor och män, t ex när det gäller att delta i hushållsarbete, vara motbevisat. För Jarrick (1998), som skriver om orsaker till kvinnoförtryck i allmänhet snarare än arbetsdelningens orsaker, är det inte kvinnans barnafödande utan mannens större muskelmassa, ”fysisk övermakt”, som historiskt förklarar skillnader i makt mellan kvinna och man.⁵⁸ Med en sådan biologisk essentialism – essentiella förklaringar kan utgå från annat som vi strax ska se – blir naturen ytterst bestämmande för vad som i samhället är man och vad som där är kvinna. Män och kvinnor tillhör olika kön. Naturen bestämmer könet. Könet bestämmer samhällsrollen. Inom detta synsätt talar man just gärna om en roll hörande till individen.⁵⁹
Det motsatta synsättet är konstruktivistiskt.⁶⁰ Med detta synsätt kan begreppen man och kvinna inte användas så sorglöst. En konstruktivist uttrycker sig med större försiktighet

Kategorierna ”man” och ”kvinna” är analytiska konstruktioner som jag använder för att belysa särskilda och typiska, fast på intet sätt enhetliga, kulturella och beteendemässiga mönster.⁶¹

Reservationen speglar uppfattningen att vad som är kvinna och man helt är bestämt av den omgivande kulturen. Det finns då egentligen ingen annan orsak till de skillnader mellan könen vi ser omkring oss än kultur, tradition, ideologiska konstruktioner i syfte att medvetet eller omedvetet upprätthålla ett manligt övertag. Konstruktionerna återskapas ständigt, reproduceras, av egen kraft eller inom ramen för ett manligt intresse att vara överordnad. Utifrån biologiska skillnader kan däremot inga skillnader i makt, arbetsfördelning, ”typiskt” uppträdande eller annat härledas. Kvinnans barnafödande skulle t ex inte behöva ha några samhälleliga konsekvenser alls, t. ex. för hennes situation på arbetsmarknaden, vore det inte för den kulturella konstruktion som omger det. Biologiska argument för observerbara sociala skillnader mellan kvinnor och män med detta synsätt lika giltiga som argument om att ”Gud har bestämt att…”. De är ideologiska förvrängningar.
Inom det konstruktivistiska tänkesättet är ”man” och ”kvinna” inte olika kön, utan olika genus.⁶² Ett begrepp som med sin anknytning till grammatik antyder att ”man” och ”kvinna” är något kulturellt konstruerat, precis som femininum och maskulinum finns i vissa språk men inte i andra. Man och kvinna skapas med detta synsätt i en relation mellan könen. Könen tillskrivs av andra vad det är att vara kvinna eller man. Det är först då de blir olika genus. Könen ”är” inte man och kvinna av egen kraft, de är inte det av sig själva, inte i grund och botten, i sin essens.
Mot den biologiska essentialismen kan det konstruktivistiska synsättet anföra argument som verkar träffande. Varför är vi bara efter ett ögonblick så säkra på om någon är man eller kvinna om det är så att skillnaden är biologisk? Vi vet det ju utan att denne tar av sig kläderna. Hur kan det för övrigt komma sig att vi så ivrigt vill bestämma ”könet” på någon som rör sig bort från oss på flera hundra meters avstånd? Vi kommer ju överhuvudtaget inte att ha något med den personen att göra. Varför är vi så upptagna med att se ut och vara som man eller kvinna? Biologin borde väl kunna sköta det automatiskt åt oss, om den nu var den bestämmande faktorn?⁶³
Den biologiska essentialismen å sin sida kan komma med motargument: ”Har det inte varit viktigt att se på långt håll om man kan bli attackerad av en hanne? Avslöjar inte höftbredd i allmänhet kön? Klär man inte egentligen upp sig som kvinna eller man för att kunna ha sex och är inte sexualitet en naturdrift?”. ”Du menar väl ´klär ut sig till´”, kanske en konstruktivist skulle svara på det sista.
Det här är två helt motstridiga synsätt.

2.2 Några essentialistiska och konstruktivistiska synsätt och teorier
2.2.1 Essentialismen hos Gary Becker

Utifrån den indelning som nu gjorts, hur ska då Beckers synsätt klassificeras? Becker bygger i huvudsak sin avhandling om hushållet på ett antagande om att arbetsdelningen i grunden beror av ekonomiskt rationella beslut där en specialisering i en syssla ger ökad nytta för hela hushållet. I en situation där båda arbetar både i hushållet och på marknaden vore det enligt Becker mera effektivt att ändra arbetsfördelningen så att den blev mer specialiserad.

(…)varje medlem kan få det bättre om den medlem som nu specialiserar sig i hushållet inte investerar i marknadskapital och ökade sin investering i hushållskapital⁶⁴

Becker strävar efter en könsneutral analys. Arbetsdelningen kan teoretiskt bli helt motsatt den traditionella bara en individ som ej förväntas vara det t ex är effektivare i hushållet än den andra! Uppmärksamheten är fästad på kristallklara ekonomiska härledningar och de föregås ofta av antaganden om att kvinnor och män inte existerar som skilda kategorier. Vad som finns i modellerna är ”individer”. Vad som är ”inneboende” (intrinsic) hos individen ska vi i princip kunna bortse från. Ofta återkommer:

För att eliminera varje slag av inneboende komparativ fördel antar jag att alla personer är i grunden identiska⁶⁵ (…)

Och i en referens till kapitlet om arbetsdelning förklarar Becker:

Ty investeringar i specialiserat humankapital ger ökande avkastning och därför ett starkt incentiv till arbetsdelning också bland personer som i grunden är identiska . Hänsyn till detta tas i denna boks kapitel 2 (…)⁶⁶

Men på något sätt måste ju ändå den specialisering som uppstår från början förklaras. Det sker i form av ett mer obestämt synsätt där biologi är en av förklaringarna.

De olika arbetsdelningarna mellan familjemedlemmar är delvis bestämda av biologiska skillnader och delvis av olika erfarenheter och olika investeringar i humankapital. Specialiseringen i tidsallokering och i ackumulation av humant kapital skulle vara uttalad i den effektiva familjen även om alla medlemmar vore biologiskt identiska; i själva verket argumenterar detta kapitel för att biologiska skillnader förmodligen har försvagat graden av specialisering.⁶⁷(kursiv i original).

Beckers poäng med det sista ovan är att ”vad gäller sexuella förnöjelser (sexual enjoyments), produktionen av barn och möjligen andra varor (commodities)⁶⁸ producerade i hushållet” är kvinna och man ”komplement”. Könen kommer därför att välja att göra det tillsammans och ej arbetsdelat.

Eftersom båda könen krävs för att producera vissa varor minskar komplementaritet den könsmässiga arbetsdelningen vad det gäller allokering av tid och investeringar.⁶⁹

Det slår uppenbarligen inte Becker att sexuell förnöjelse produceras i samma omfattning om hushållet består av ett lesbiskt eller ett manligt homosexuellt par (men inte alls om en av dem bor ihop med någon av motsatt kön), att ”produktion av barn” i sin direkta bemärkelse förstås kan ske genom inlånad befruktning och i bemärkelsen ”ta hand om, föda och klä” sker lika bra där som om makarna är av olika kön?⁷⁰
Att ”1 + 1 blir 3” i fråga om sex och ”produktion av barn” när två personer blir sambo går förstås att hävda. Precis som att 1 + 1 ”möjligen”, som Becker försiktigt skriver, blir 3 när det gäller produktion av andra ospecificerade ”varor” i hushållet. Men i två fall är parets olika kön överhuvudtaget inte en förutsättning för det. I ett fall beror det på vad som menas med begreppet ”produktion” (hur ska man i det sammanhanget för övrigt se på adoption?). En konstruktivist skulle kalla detta en präktig omedveten konstruktion hos Becker.
Han framhärdar dock:

Hushåll med bara män eller kvinnor är mindre effektiva eftersom de är oförmögna att dra fördel av (profit from) den könsmässiga skillnaden vad gäller komparativa fördelar (sexual difference in comparative advantage)⁷¹

Men komplementariteten är trots allt ett särfall för Becker. De fem teorem som ställs upp i kapitlet om arbetsdelning visar att liknande arbete inte bör delas lika om resultatet ska bli optimalt. En komparativ fördel gentemot andra hushållsmedlemmar på marknaden eller i hushållet bör obönhörligt leda till ett rationellt beslut om fullständig specialisering i endera verksamheten. Ja, själva beslutet att bilda gemensamt hushåll beror enligt Becker på att de enskildas olika verksamheter när de kommer tillsammans blir större. Det sker både för att könen specialiserar sig i olika aktiviteter, därför att de är olika, och för att de ibland kompletterar varandra i samma aktiviteter, också då därför att de är olika:

Analysen i kapitel 2 /om arbetsdelningen/ visade att ett optimal produktion i (output from) ett hushåll kräver specialiserade investeringar i humant kapital och specialiserade allokeringar av tid från de olika hushållsmedlemmarnas sida. Produktionen i ett gift pars hushåll är större än summan av vad som produceras i det manliga och kvinnliga enpersonshushållet därför att män och kvinnor är biologiska komplement i produktion och uppfostran av barn och kanske i andra hushållsprodukter /commodities/(…) Skillnaden mellan vad som produceras i det äktenskapliga hushållet och summan av produktionerna från hushåll med en person är vad som vinns med äktenskapet (…).⁷²

Men avhandlingens matematiska logik driver alltså mot specialisering. Det är vad den utreder i botten. Den öppning som Becker lämnar för hushållsarbete tillsammans – där makarna är komplement, på grund av sina olika kön, och då istället understödjer varandra – förblir en outredd möjlighet. Det handlar uppenbarligen inte bara om sex eller ”produktion av barn”? Någon diskussion förs inte vidare om vilka de aktiviteterna skulle kunna vara.
Förklaringen till arbetsdelning efter kön kan också presenteras i form av ett cirkelresonemang. Investeringar i humant kapital som har med hushållsarbetet att göra är enligt Becker den tid och den energi som ägnas åt hushållsarbete.⁷³

Den tidigare analysen av specialiserade investeringar implicerar att kvinnor huvudsakligen investerar i humant kapital som ökar effektiviteten i hushållet särskilt när det gäller att frambära och uppfostra barn, därför att kvinnan tillbringar sin mesta tid i sådana aktiviteter. På samma sätt investerar män huvudsakligen i kapital som ökar effektiviteten på marknaden, eftersom de tillbringar merparten av sin arbetstid på marknaden. Sådana könsskillnader i specialiserade investeringar förstärker biologiskt inducerad arbetsdelning mellan marknaden och hushållet och försvårar i hög grad möjligheten att avskilja biologiska orsaker från miljömässiga när det gäller den djupgående arbetsdelningen mellan kvinnor och män.⁷⁴

Samt beror av, kan vi i en reflektion lägga till, vad slags ”investeringar”⁷⁵ föräldrar gjort ”i” individen när hon var barn t ex genom att olika mycket och beroende på kön låta henne delta i hushållsarbete. Vilket förstås också kan reduceras till tid.⁷⁶
Kvinnan ”tillbringar tid i” i hushållsarbete. Det ökar hennes effektivitet därvidlag därför att hennes specifika humana kapital då sätts i arbete och ökar. Hur börjar det?

Kvinnor har inte bara ett tungt biologiskt engagemang (committment) i att producera och föda barn. de är också biologiskt engagerade i att ta hand om barn på mer subtila sätt. Dessutom har kvinnor varit villiga att spendera mycket mer tid och energi åt att ta hand om sina barn eftersom de vill att deras tunga biologiska investering i produktionen ska löna sig (be worthwile).⁷⁷

Vi ser hos Becker en essentialism på två nivåer. En biologisk som mer är en allmän bakgrund, ett synsätt. En ekonomisk essentialism som utgår från det synsättet, men som är egen teori för sig, utvecklad i detalj ur några begrepp; en teoretiskt uppbyggd essens

2.2.2 Essentialismen hos Marx och Engels

I sina tidiga arbeten skrev Marx och Engels ofta ”patriarkaliska” framför ordet familj. Men de ansåg att manlig överhöghet var något på snabbt utdöende och att fenomenet i vilket fall saknade betydelse för ekonomin. Marx riktade uppmärksamheten mot produktionen. Det var där exploateringen av arbetarklassen kunde ledas i bevis. Frågan om distributionen var något som bara kunde diskuteras i moraliska termer.⁷⁸
Friedrich Engels bok Familjen, statens och privategendomens ursprung fick dock bred spridning i slutet av 1800-talet. Hans teoretiska och politiska auktoritet i arbetarrörelsen var för övrigt mycket stor. Följande passus om kvinnans ställning i arbetarklassen är talande:

/I den proletära familjen/ saknas all egendom – och det var just för att denna skulle bevaras och gå i arv som monogamin och männens herravälde upprättades – här saknas därmed också varje drivande kraft att göra männens herravälde gällande. Än mer, också medlen saknas. Den borgerliga rätt, som skyddar detta herravälde, existerar endast för de besittande⁷⁹ och deras umgänge med proletärerna. Den kostar pengar och har därför på grund av arbetarens fattigdom ingen giltighet för dennes ställning till sin hustru. Där avgör helt andra personliga och samhälleliga förhållanden. Och sedan storindustrin förflyttat kvinnan från hemmet till arbetsmarknaden och fabriken och ofta nog gjort henne till familjeförsörjare, har den sista resten av männens herravälde fullständigt förlorat all mark i arbetarhemmet – möjligen skulle det kvarstå något av den brutalitet mot kvinnor, som vunnit insteg med monogamins införande. Så är proletärens familj inte längre monogam i ordets verkliga mening, även om det råder den lidelsefullaste kärlek och bergfast trohet från bådas sida och trots all eventuell kyrklig och borgerlig välsignelse. Därför spelar också monogamins eviga ledsagare, hetärism⁸⁰ och äktenskapsbrott, här endast en så gott som försvinnande roll. Kvinnan har faktiskt åter fått rätten att skiljas och om man inte trivs ihop, går man ifrån varandra..⁸¹(Min understrykning)

…”sista resten av herravälde fullständigt förlorat all mark”…”möjligen kvarstå något av den brutalitet…”? Idylliseringen av ”den proletära familjen” härleds här ur en speciell syn på ekonomin och dess helt bestämmande roll. Arbetarkvinnan går ut i förvärvslivet, får egen inkomst och en annan roll i den samhälleliga produktionen. Det är vad som behövs. Engels tycks inte kunna tänka sig att hon på nytt skulle kunna tvingas ut från penningekonomin. Längre fram i samma arbete liknar Engels förhållandet mellan man och kvinna i borgerligheten, där kvinnan är hemma, vid förhållandet mellan arbetare och kapitalist.
Vi ser här en ekonomisk essentialism utan andra överväganden. Underförstått blir kvinnofrågan då också en politiskt oviktig fråga i den tidens arbetarrörelse, den löses automatiskt.⁸²
Det är en essentialism som härrör ur uppfattningen att arbetet i hushållet inte längre är en del av den egentliga arbetsprocessen. Det hör inte till ekonomin.⁸³ Det har inget med värdeproduktionen i det kapitalistiska produktionssättet att göra. De värden som skapas hemma kan därför inte analyseras vetenskapligt. För Marx är också arbetskraften en vara vars natur först undersöks när den används i värdeproduktion utanför hushållet. Dess återskapande, reproduktion ombesörjs med arbetslönen. Vad som i övrigt gör det möjligt att gå till jobbet, och att nya människor ska kunna gå till jobbet, är utanför blickfältet.
Att föda barn, att ta hand om, försörja och klä dem och allt kreativt arbete hemma sker i världen utanför den ekonomi som exempelvis Kapitalet analyserar.⁸⁴

2.2.3 Brygga till konstruktivism: psykoanalytisk teori hos Chodorow

I en inflytelserik bok⁸⁵ på 70-talet hävdade Nancy Chodorow att det visserligen är så att kvinnan är biologiskt bestämd att föda och amma barn. Däremot finns det inget biologiskt instinktsmässigt hos kvinnan som skulle göra att hon är mer benägen att ta hand om barn än mannen. Med hänvisning till undersökningar av olika primater och däggdjur avvisade hon förklaringar om några hormoner som skulle kunna ge kvinnan, men inte mannen, en biologisk ”knuff” mot föräldraskap i samband med graviditet eller amning.
I hennes arbete kallas förmågan att ta hand om barn, det goda föräldraskapet, för modersfunktionen. Men den är alltså inte knuten till kvinnan som kön och den innefattar mycket mer än barnafödande och amning.⁸⁶

Den sexuella arbetsfördelning enligt vilken kvinnan har en modersfunktion har fått nya betydelser och uppgifter och kan inte längre förklaras som ett resultat av biologin eller kravet att överleva. Den funktionalistiska och på den biologiska utvecklingen grundade beskrivningen ger inget övertygande i biologin grundat skäl för varför kvinnorna eller de biologiska mödrarna bör eller måste fylla föräldrarollen.⁸⁷

Istället analyserade Chodorow ingående den mycket tidiga socialiseringen av barnet utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv. En mycket tidig och intensiv relation till modern under spädbarnstiden skapar ett speciellt symbiotiskt förhållande mellan mor och barn. Modern kommer att representera beroende och passivitet.⁸⁸ Barnet upplever mycket tidigare och lättare fadern/mannen som en separat individ. Han kommer att representera verkligheten, kanske samhället.⁸⁹ Eftersom dottern är av samma kön och eftersom modern själv varit flicka är också moderns separation från sonen enklare.⁹⁰ Från denna grund utvecklas en olika socialisation av kvinnor och män där bland annat kvinnors föräldraförmågor utvidgas medan de för männens del inskränks.⁹¹

Till att börja med existerar kvinnans modersfunktion inte som en enskild företeelse. Den är en grundläggande beståndsdel i arbetsfördelningen efter kön. I denna egenskap är den strukturellt och kausalt knuten till andra hävdvunna arrangemang i samhället och till de ideologiska formuleringar som rättfärdigar den könsberoende arbetsfördelningen. Modersfunktionen bidrar också till återskapandet av ojämlikheten mellan könen genom dess inverkan på mannens personlighet

Som framgår av det första citatet i detta avsnitt ansåg Chodorow att det inte längre fanns några biologiska skäl till att modersfunktionen var könsbunden. Men ”inte längre” håller frågan öppen om arbetsdelningen förut var en naturlig utlöpare från biologi. Analysen handlar om hur modersfunktionen återskapas idag, inte hur den från början blev till och knöts fast till ett kön (det engelska originalets titel börjar följaktligen The Reproduction of Motherhood…). Den handlar om kärnfamiljen i väst – mamma, pappa, barn – så som den sett ut under 1900-talet och då bara om konsekvenser av upplevelser i de tidiga barnaåren i sådana familjer.⁹²
Chodorows psykoanalytiska ansats kan kanske ses som en brygga mellan essentialism och konstruktivism, där tyngdpunkten är konstruktivistisk. Det är samspel och relationer hon talar om, inte egenskaper som hör till kön.⁹³ Men tillhörigheterna är som sagt givna och analysen sker på basis av dem.

2.2.4 Några olika konstruktivistiska synsätt⁹⁴

Inom den nuvarande konstruktivismen (postmodernism, poststrukturalism används också här) ”uttrycker kvinnlighet underordning och manlighet överordning”.⁹⁵ Två kön är alltså en skapad symbolisk ordning fristående från biologi. Ordningen kan också reproducera sig själv fristående från ekonomiska villkor eller strukturer.
Uppmärksamheten på symboler gör att språket som används i samspelet mellan det kvinnliga och det manliga blir viktigt. Både makt och mening tänks som skapade i språket genom konstruktion av skillnader, särskilt i form av motsatspar, där delarna i motsatsparen kan vara över- och underordnade varandra.⁹⁶ Delarna knyts till kön. Näraliggande exempel är t ex: bestämd – envis, arg – hysterisk, ledartyp – dominant (samma uppträdande, olika kön). Eller händig – opraktisk, logisk – intuitiv, konkurrensinriktad – samarbetsinriktad (olika egenskap, olika kön).⁹⁷
Yvonne Hirdman pekar för sin del just på åtskiljande och hierarki som två logiker när kvinnligt och manligt konstrueras.⁹⁸ ”Logiken om könens isärhållande och logiken om det manligas primat”.⁹⁹
Inom konstruktivismen har denna diskussion sammanförts med Foucaults teorier om makt och så kallad diskurs – ”en regelstyrd framställning av utsagor, begrepp, teser och teorier som sammantagna utgör en artikulerad föreställning om någonting” vilken sätter en ram, ”inte bara för individernas handlingar utan också för det tänkbara”.¹⁰⁰ Vad kan det betyda?
Vi kan t. ex. lägga märke till hur ”föda barn” i vårt språk betyder två saker. Vi behöver bara ändra satsmelodi och tryck på orden. ”Föda barn” syftar både på att försörja barn med mat och på själva födelseakten. Modersfunktionen i Chodorows breda innebörd av ordet, föräldraskap, (2.3.1 ovan) blir här via språket fast förbunden med biologi.
För Foucault utövas alltid makt mellan människor. Men varje situation är speciell och det är individernas makt som är viktig inte samhällsstrukturer. Individen utövar eller underkastar sig makt inom ramen för en diskurs i vilken alla aktörer är fångna. Hoppet om förändring finns bara i konkurrens från motdiskurser. De kan öppna hål ut ur lådan. De är i och för sig bara ingångar till andra lådor! Diskurser och inte människorna är subjektet.¹⁰¹
Kategorier som kön eller genus har inte varit någon inordnad del av Foucaults tankegångar – de kan ju behandlas som sociala kategorier¹⁰² och individen hamnar då i bakgrunden. De kanske också kan handla kollektivt, vara subjekt. Det skulle strida mot Foucaults grundsyn. Men andra har fört samman köns- och genusteorier med hans idéer.¹⁰³
Carin Holmberg presenterar i sin avhandling om könsmakt och arbetsdelning i hushållet en detaljerad teori kallad symbolisk interaktionism. En aktiv människa i ständig utveckling placeras ”mellan den egna livshistorien och den samhälleliga verkligheten” (Holmbergs kursiv).¹⁰⁴ Hon är ett pågående själv för vilka andra har stor betydelse och där självet ses som bestående av ett jag (engelska: I) och ett mig (me). Jag är det subjekt som oreflekterat handlar utifrån direkt förförståelse och mig är en mer reflekterande del av självet, ”något förenklat självets livshistoria” eller ”självet som är ett objekt för sig själv” (…) ”summan av hur andra uppfattar och tolkar självet, enligt självets uppfattning”. Dessa andra kategoriseras i de signifikativa andra, nära betydelsefulla personer och den generaliserade andre ”som kort kan beskrivas som samhället och dess norm- och regelsystem”¹⁰⁵ Kulturellt accepterade handlingsmönster internaliseras i individen och gör henne socialt kompetent, får henne att veta hur hon ska föra och skicka sig.¹⁰⁶

Den generaliserade andre är en aktör som bara analytiskt kan särskiljas från De signifikanta andra och Me. Tänkandet är (…) ett samtal mellan I och Me eller den generaliserade andre: När jag tänker samtalar jag med samhället! Eller med mitt Själv, sådant som det ser ut från samhällets synvinkel, det återspeglade jaget, d v s Me..¹⁰⁷ (Kursiv i original).

Teorin poängterar människan som en social varelse, förmågan till rollövertaganden (först prövad i barnets lek) och därmed förmågan att uppfatta sig själv som ett objekt för andra och därmed att samtala med sig själv som vore hon ett objekt för sig själv.¹⁰⁸
I Holmbergs avhandling förs denna teori samman med annan feministisk teoribildning till en syntes.¹⁰⁹ Det blir till slut en rik konstruktivism som står i förbindelse med sociologi och psykoanalytiska tankegångar. Asymmetriska rollövertaganden för handen när den person som kontrollerar materiella eller immateriella sociala objekt – ”de som handlingen rör sig kring”¹¹⁰ – inte behöver göra rollövertagande i samma mån som andra. Den utan kontroll blir istället känslig för den andre och vill förstå den andres ”definition av situationen”¹¹¹ för att kunna anpassa sig till den. Genom isärhållandets logik kan den överordnade låta bli att sätta sig in i den andras situation, inte ta hennes perspektiv och då utöva makt. Genom högre grad av identifiering än vad som motsatt sker anpassar sig den dominerade till makt.¹¹² Allt detta är inte neutralt till kön utan tvärtom nära förbundet med det. På kollektiv, social nivå, i hushållet såväl som i samhället finns en differentiering, mäns sociala distans till kvinnor i ett sammanhang där mannen är norm. Kvinnor står för identifiering i högre utsträckning än män, tar mäns perspektiv på situationen snarare än kvinnors.¹¹³

2.3 Begreppen bas och överbyggnad och strävan efter teoretisk syntes

I ett försök att förena konstruktivism med essentialistiskt synsätt menar Anita Göransson att ”sambandet mellan det konstruerade och kraften bakom konstruktionen”¹¹⁴ bör undersökas. Hennes två utgångspunkter för en syntes är att:

det är konstruktionen av manligheten som är problemet, inte kvinnligheten (…) den är den ursprungliga könskonstruktionen (…) känsligare för förändring en kvinnligheten och mycket snävare definierad (…) Konstruktionen av kvinnligheten tjänar till att göra manligheten överlägsen. Den är i denna mening en stötta för manligheten. Liksom i andra sammanhang är det denna skillnad som skapar meningen.¹¹⁵

Men är inte manligheten mer historiskt konstant? Jo, kanske, men det motsäger inte vad som nu sagts, anser hon, för om:

(…) manligheten söker sig till maktpositioner och dessa kräver exempelvis auktoritativitet, beslutsamhet, distans så skulle dessa drag naturligtvis bli gemensamma för manligheter vid de berörda maktbaserna.¹¹⁶

Hennes andra antagande är att:

(…) förändringar i könsrelationerna uppstår i förändringar mellan maktbaser i samhället. Könsrelationer förändras inte spontant (…) de har (…) ingen autonom dynamik i egenskap av kön. Det ligger i deras egenskap av konstruktioner.¹¹⁷

Så när makten flyttar sig eller ändrar karaktär omdefinieras manlighet för att passa in i hierarkin av maktbaser. Något vi historiskt kan se när manligt yrke omdefinierats till kvinnligt och tvärtom.¹¹⁸ Maktbaserna är flera. Därför finns också flera manligheter och kvinnligheter ordnade i en hierarki och viktiga för att formera klasser i samhället. Klass är en aspekt på manlighet.¹¹⁹ Det vill säga, klass får den att variera.

Det dominerande könet i den dominerande klassen brukar vara tätast knutet till de viktigaste maktresurserna. En diskurs skapas som tolkar och identifierar den nya resursen som manlig.¹²⁰

Bakom dessa antaganden ligger en åtskillnad mellan bas och överbyggnad, här förstådda som den rörliga grund som konstruktionerna står på samt konstruktionerna själva. Det är förstås i strid med Foucault. Han kritiserar uttryckligt denna uppdelning. Diskurser är makter i sig själva. De behöver inte hämta kraft från något, t ex från hur en ekonomi i grund och botten är organiserad, en ”bas”.¹²¹
Det är värt att se hur synsättet ”bas – överbyggnad” första gången formulerades av Marx:

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utveckling av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.¹²² (Min kursiv).

Därefter ger Marx exempel på vad han räknar till överbyggnaden:

de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.

Nu är det ju så, att begreppet bas, i hushållets eller ”familjens” sammanhang, uppenbarligen inte bara kan betyda produktionsförhållanden, organisation och hierarkier, ute i samhället. Det är sant att det finns en förbindelse mellan samhälle och hushåll. Men när vi ser på hushållet som sådant måste bas också betyda, ja framförallt betyda, den organisationens ”ekonomiska struktur”. Den blir då en viktig del av det ”materiella vara” som ”bestämmer människornas medvetande” (bland annat föreställningen om en självklar arbetsdelning efter kön).
Men inte bara det. Göransson berör hastigt sambandet mellan kropp och materialitet. Hon väljer att inte ta in det i sin uppsats.¹²³ Men det är utan tvivel så att också naturen ingår i det materiella livets och produktionens villkor, som de villkoren ter sig både i och utanför hushållet.¹²⁴ I det materiella livets villkor ingår graviditet, barnafödande och våra kroppar. Naturen, biologin är en del av basen.
På liknande sätt är det inte bara juridiken eller kulturen i allmänhet som borde intressera oss här, utan kulturen (och juridiken?) i hushållet. D v s den överbyggnad som reser sig över hushållets produktion och denna överbyggnads bidrag till hushållets reproduktion, hushållets ständiga återskapande av sig självt.
Påstår man som Marx, att ett av samhällsvetenskapens syften är att göra oss ”medvetna om vår egen omedvetenhet” har man också sagt att detta omedvetna – i kollektivet kanske ”diskursen”, kulturen, de oreflekterade normerna – är helt eller till dels skilt från det medvetna. Det kan ha sin egen rörelse och logik. Viktiga saker kan pågå där utan omedelbart samband med vad som förändras i basen. Om en undersökning visar att deltidsarbetande kvinnor gör ”mer hushållsarbete än sina arbetslösa män”¹²⁵ bör det inte råda något som helst tvivel om att den arbetsdelningen är frukten av en ren konstruktion. Tidsresurshyptosen som säger att den som har mest tid till hemarbete gör mest hemma tycks inte gälla.¹²⁶ Konstruktionen måste då studeras för sig som relativt oberoende från den ekonomiska basen (till vilken objektiv tidsresurs, en följd av bland annat organisation, måste räknas).
Det slumpar sig så att de begrepp som Carin Holmberg använder låter sig föras samman med Beckers grundbegrepp. Detta sedan Amartya Sens kritik mot antagandet om stabila preferenser läggs till.¹²⁷ Begrepp anpassas sedan till det nyklassiska språket. Vid kontakten ändras deras ursprungliga innebörd. Men vi kan då tänka utanför och på gränsen av Beckers modeller.

3. Avhandling
3.1 Hushållet med en person och Beckers grundläggande byggstenar
3.1.1 Kan begreppet nytta, U, och nyttobäraren Z accepteras som utgångspunkt?

Jag ska nu undersöka hur Becker modellerar fram arbetsdelning mellan man och kvinna vad gäller arbete hemma och lönearbete. Beckers utgångspunkt presenteras först i en modell för hushållet med en person. Kan denna början accepteras?
Utgångspunkten är:

U = U(Z₁,……., Z_m),¹²⁸.

Formeln är modellens kärna.
U symboliserar den nytta individen upplever. Både från de varor och tjänster hon inköper på marknaden och från den tid hon ägnar åt att ”äta, sova, titta på TV, arbeta i trädgården och att delta i många andra aktiviteter”.¹²⁹ Låt oss tills vidare acceptera begreppet individuell nytta. Så småningom ska begreppet problematiseras. Vi konstaterar att formeln anger att U beror av, är en funktion av, många olika ”Z”, indikerade med 1 och så vidare ända till ”m”, som markerar vilket index som helst. Möjligen kunde uppräkningen sluta med 15 istället för det godtyckliga ”m”. Becker hänvisar i förbigående till Bentham som i ett tidigare arbete listat ”15 grundläggande källor till nöjen och olust”.¹³⁰
I Beckers arbete används genomgående Z, dessa ”källor”, som beteckning för commodities I en annan text skulle begreppet närmast översättas som ”stapelvaror”, d v s meter- eller kilovara handlade i stora partier, så att säga i lösvikt.¹³¹ Med Z menas dock här, att tid och varor inte direkt tänks förse någon/några med nytta. För Becker är Z istället förmedlare mellan använd tid och varor, å den ena sidan, och nytta, U, å den andra:

(…) ett mer intuitivt och användbart antagande är att tid och varor¹³² är produktionsfaktorer (inputs) som sätts in i produktionen av ”commodities”, vilka sedan direkt ger nytta (directly provide utility). Dessa commodities kan inte köpas på marknadsplatsen utan produceras såväl som konsumeras av hushåll som därvid använder sig av inköp på marknaden, egen tid och olika insatsfaktorer i omgivningen (various environmental inputs). Till dessa commodities hör barn, ¹³³ prestige och uppskattning, hälsa, altruism, avundsjuka och njutningar för sinnet. De är mycket färre i antal än de varor som konsumeras. ¹³⁴

Definitionen bestämmer alltså Z till att vara en slags fiktiva stapelvaror som av individen omsätts till en för alla Z gemensam nytta, vilken de bär på. Går det att enas med Becker om en förmedlande roll för Z – från ”tid, varor och omgivning” till U?
Antagandet är användbart i de följande modellerna, skriver Becker. Vi accepterar det och diskuterar varför om en stund. Låt oss först diskutera intuitionen bakom antagandet.
Det tycks inte som om de tillstånd vi är i då vi upplever avund, åtnjuter prestige, njutningar för sinnet… i sig själva är något som hos oss ytterligare omvandlas till en enda gemensam kategori i våra känsloliv, som vi skulle kalla nytta och som ökar eller minskar. Upplevelserna tycks istället finnas hos oss i en ständigt skiftande blandning utan ytterligare omvandling. I det dagliga livet kan vi inte gripa efter ”nytta” eller ”onytta”. Men vi kan gripa efter sötsaker för att tillfredsställa en längtan efter sött; vi kan söka prestige och uppskattning hos andra, med hjälp av uttalanden, handlingar eller attribut; vi kan ruska av oss en obehaglig känsla av avund med hjälp av ett samtal; undvika smärta genom att inte gå ut i gatan framför en bil som ska passera…
Med det intuitiva synsättet är det alltså inte så att vi ”får nytta av tid som ägnas åt (receives utility from time spent) att äta, sova , titta på TV”…. Istället är det så att vi får mättnad av att äta, vakenhet av att sova, förströelse av att titta på TV…och där en gemensam nämnare för alla våra upptänkliga aktiviteter – från kortvariga, som att vända sig i sömnen, till långvariga, som att sova hela natten – är att tillfredsställa upplevda behov som hela tiden skiftar.¹³⁵
Den schematiska, men intuitiva, sekvensen skulle då istället vara:

1) Ett särskilt behov uppstår, en spänning finns hos oss _
2) _ vi gör något för att tillfredsställa behovet _
3) _ behovet är tillfredsställt, spänningen släpper.

Den intuitiva analysen tycks inte behöva något ytterligare led för att fullborda förloppet.
De olika behoven är diffust separata och kan ej tillfredsställas med en skopa nytta av viss mängd. När de tillfredsställts upplever vi inte behovstillfredsställelsen på nytt, i ett slags emotionellt eko, genom att uppleva nytta. Vidare, eftersom vi hela tiden gör något tycks det som om vi ständigt är i behov av något, att vi alltid har små och stora spänningar i det system som kropp och psyke utgör. Är detta något ett enda?
Med Beckers terminologi känner vi oss alltid vara i ett onyttigt tillstånd. Men det intuitiva (vid tydlig otillfredsställdes, spänning), tycks vara att säga (och känna sig): ”Jag är hungrig, trött, rastlös, avundsjuk…”. Inte: ”Jag upplever en brist på nytta”. På samma sätt, när en spänning har släppt, säger vi inte: ”Jag upplever nytta!” utan ”Jag är mätt, utsövd, avslappnad…”. När ”Allt är bra!” är inte ”hela onyttan borta” (en) utan ”alla behov är tillfredsställda” (flera). Allt, av allt det som det skulle kunna vara, är bra. När jag lugnt tänker ”Inget fattas mig”, syftar ”inget” på någon av de många olika, diffust separerade, brister det skulle kunna vara fråga om.
Det är alltså inte riktigt, om diskussionen som nu förts accepteras, att anta att tillfredsställelse av behov uthälls i ett gemensamt nyttokärl inne i våra huvuden. Och det tycks som om ett förhållande mellan ett U och flera Z, som Becker utgår från, blir än svårare att acceptera om vi föreställer oss kontakt med en annan individ. Vi vet ju att vi säger ”Var snäll och räck mig saltet”, inte ”Öka min nytta”.
Men denna sista anmärkning hoppar över några steg. Vi ska först försöka förstå vad denna utgångspunkt fyller i Beckers modell. Innan dess ska vi bara beröra en viktig invändning mot vad som hittills sagts.
Nämligen den, att det kanske invändas att U just precis är denna ”ständigt skiftande blandning av upplevelser” så som det uttrycktes ovan. Den ständigt pågående resultanten av alla Z? Ja, egentligen det mänskliga varat i all sin rikedom? Svaret är å ena sidan Nej. I det arbete vi undersöker av Becker och i den nyklassiska teoribildningen är U inte det ”det mänskliga totala varat” utan det avgränsade begreppet nytta. (Vi ska i vad som följer undersöka hur det avgränsas.) Men i modellen – och det finns per definition ingen teori utanför modellen – är svaret å andra sidan ett bestämt Ja. I den meningen att det mänskliga varat antas kunna reduceras till U, utan att väsentliga aspekter av detta vara förloras. U skulle så att säga vara den viktiga bottensatsen i varat, essensen. Accepteras det, blir det möjligt att bortse från allt annat än nyttan – som ökar eller minskar i en dimension¹³⁶ – och ändå ”i stort sett” förstå helheten.
I själva verket finns i Beckers teorier om arbetsdelningen en vacklan mellan ”allt i det mänskliga varat” och nyttan. Något som ska visas nedan, efter det att vi först försökt förstå nyttans funktion i Beckers modell.

3.1.2 Nyttans funktion i modellen

Den verbala omskrivningen av den matematiska satsen U = U(Z₁,……Z_m) kan vara ”Nyttan/Onyttan – en enda sak! – beror av olika upplevelser” (Z₁ ,…, Z_m).
Intuitivt tycktes det svårt att acceptera ett ”U” som ska avskiljas från olika ”Z”. Men att olika Z antas vara översättbara till enheten U gör det möjligt att teoretiskt skapa en artificiell marknad på vilken U så att säga är pengarna. Existensen av denna fiktiva marknad är grundläggande i Beckers modeller. Z har ett pris. Valutan är U.¹³⁷

(…) commodities har inte marknadspriser eftersom de inte köps, men de har skuggpriser lika med kostnaden för deras produktion (…)där __i är den genomsnittliga kostnaden för de varor och den tid som spenderas på varje enhet Z_i.

__i = p_i x_i / Z_i + w t_hi/ Z_i.

__i är alltså det totala skuggpriset för de två delarna av nyttobäraren Z_i. p_i är styckepriset på en ett antal varor x_i som inköps på marknaden, w är (tim-)lön på marknaden som i formeln blir den lön som förbigås av individen vid t_hi,(timmar) arbetstid i hemmet. Divisionen med Z_i förstås enklast som kostnad per enhet Z_i.
Alla faktorer utom Z i ekvationens högra led kan vi bestämma till tal i en empirisk undersökning. Men hur ska skuggpriset __i bestämmas? Namnet anger att det är skuggan från kostnaden på höger sida i ekvationen. Men problemet är att Z_i inte kan användas i någon verklig division. Z₁ har inget värde. Vi är då tillbaka inne i den enskilde individens huvud. Eller får vi från utsidan fråga henne när hon står och diskar och hoppas på ett uppriktigt svar. ”Hur stor Z tycker du finns i denna diskborste?” (en fråga om vänster term ovan). Svaret kan bli ”Den är mycket användbar”. Eller ”Hur roligt är det att diska?”(högra termen). ”Inte så kul.”. Eller möjligen utanför ekvationen: ”Min sambo diskar inte så ofta.”
Vi besvarar inte sådana frågor kvantitativt.¹³⁸
Beckers och den nyklassiska skolans lösning på detta problem är att jämföra den upplevda intensiteten i ett slags sista fragment av behov som inte är tillfredsställt med den kostnad som tänkes upplevas av att man avstår från ett annat sista fragment av helt andra varor, eller tid använd på annat sätt, när det första behovsfragmentet tillfredsställs. Nyckelbegreppet är marginell nytta. Hur stor är förändringen i nyttan U när en liten förändring sker i någon Z? Ett förhållande mellan två nyttobärare ger ett prisförhållande. Det ena priset blir en skugga av det andra enligt formeln:¹³⁹

_U/_Z_{i =} MU_{i =} __{i ,}
_U/_Z_k MU_k __k för alla i och k

Där _ framför bokstäverna U och Z markerar ”en förändring i U på grund av en liten förändring i Z” och där M står för marginell förändring. När formeln är i balans, då är de tre kvoterna lika. Då bör vi veta ett förhållande mellan de två skuggpriserna längst till höger. Kostnaden för ytterligare lite av det ena Z_i är lika stor som den marginella förlusten vi gör på det andra Z_k. Och tvärtom. En kostnad uppstår som består av det man på marginalen har avstått från.
Ju fler alternativ som tillkommer desto svårare blir tillämpningen. Och jämförelsen mellan att fånga en tiokilos gädda, gå på konsert, sitta en timme framför TV:n….alla jämförda med varandra i termer av ett slags sista fragment på marginalen blir minst sagt besvärlig, också som teoretisk lek. Synsättet tycks lämpa sig bäst för att beskriva en persons val mellan att få ytterligare något av två snarlika saker i ett ögonblick som ilar förbi. Men inte heller det är problemfritt. Alternativ hon inte kände till kan inte skuggprissättas. Och i en annan situation kanske hon har ett friare val?
I själva verket driver modellen med skuggpriser härledda ur individuell marginell nytta mot någon slags yttre prissättning, mot att använda en allmän värdelikare. Det är symptomatiskt att en företagsekonomisk lärobok som Corporate Finance överhuvudtaget inte nämner begreppet nytta under sina dryga 900 sidor, utan sätter värde (value) lika med penningbelopp.¹⁴⁰ När nytta tvärtom medvetet härleds fram till att representeras av penningbelopp uppstår nya svårigheter. De ska strax diskuteras.
Först ska dock redas ut varför Beckers modeller just kräver en inskränkning av nyttobegreppet.

3.1.3 Nödvändigheten av att inskränka det universella nyttobegreppet i modellen

I Beckers teori spelar commodities rollen av att representera hela spektrat av mänskliga behov och lidelser. Samtliga bägare Z kan så att säga tömmas i kärlet U. I modellen är commodities, de olika Z, alltså nyttobärare. Varje nyttobärare Z är i sin tur en funktion av, beror av (skrivs f nedan):

Z_i = f_i (x_{i ,} t_{h i} ; E_i ) , i = 1, ….,m,

…där x_i och t_hi representerar de olika möjliga varor och slag av tid _med tillägg av indexbokstaven _h för att här som annorstädes indikera tid spenderad hemma_ som används för att producera den i:te commodity _d v s nyttobäraren Z_i_ ,och E_i representerar hushållsförmåga (household ability), humant kapital, socialt och fysiskt klimat och andra miljövariabler.

Om nyttobäraren är ”prestige” kan vi föreställa oss att x_i är den nya bilen, t_h att vaxa den tre timmar på söndag medan (E_i) exempelvis är armstyrka, motorik, kunskap om hur vaxningen ska gå till samt att grannarna ser på och allt annat vi överhuvudtaget kan komma att tänka på som påverkar det särskilda Z_i som är prestige_. Tillägget i = 1, ….., m, står för formelns allmängiltighet. Det är möjligt att på samma sätt sätta Z_k = f_k (x_k, t_k; E_k), där index ”k” får stå för ”avund”, x_k är en inköpt kikare och t_k tiden som åtgår till att genom köksfönstret betrakta hur grannen vaxar sin bil samt, E_k , kunskapen om hur en kikare används, armstyrka, motorik och hela den sociala miljö där scenen utspelar sig – allt i tur och ordning sammanfattade i tre bokstäver. Skrivsättet f, ”funktion av”, med de följande faktorerna inom parentes separat uppräknade, åtskilda av kommatecken, betyder att inte ta ställning till hur de påverkar Z, hur de förhåller sig till varandra inbördes, hur de ska ”blandas” för att producera en viss mängd Z (som vi skulle göra om vi t. ex. skrev f_k(x_k/t_hk(E_k)) eller f(x_k + t_hk/E_k)). Formeln kan tillämpas på vilket enpersonshushåll som helst, i vilken aktivitet som helst, var som helst, i vilken epok som helst där det finns en plats (eller flera, om vi analyserar ensamstående nomader) där vi kan avgränsa och mäta en spenderad tid i hushållet, t_h och där nyttigheter, x, överhuvudtaget kan köpas på en marknad. Det är också i linje med det allmänna anspråk Becker har i sin avhandling.

Fast bokens huvudsakliga tyngdpunkt ligger på analytisk utveckling _av teorin_ innehåller de flesta kapitlen också empiriska bevis: statistiska data för nyliga perioder; historiska studier av särskilda byar, städer och länder; information om islamiska, afrikanska och orientaliska samhällen; och etnografiska studier av primitiva samhällen. Det redogörs mycket mindre systematiskt för _de empiriska_ bevisen än för teorin, men dess bredd avslöjar min avsikt att presentera en sammanhängande analys som är tillämplig, åtminstone delvis, på familjer i de förflutna såväl som i nutid, i primitiva såväl som i moderna samhällen, och på kulturer i öst såväl som i väst.

Formeln ovan tycks också ha enorm förklaringskraft?
När Becker definierar ett särskilt Z i enpersonshushållet – vilket som helst av ”m” stycken (eller, om vi så vill, av 15 stycken) – har allt mänskligt tagits in i ekvationen med hjälp av restposten E. Därav följer att nyttan U i ekvationen U = Z(Z₁,….Z_m) kommer att stå för allt i och kring individen och hennes behovstillfredsställelse.
Ett sådant nyttobegrepp, som inbegriper hela det mänskliga varat, hänger dock inte ihop med de grundläggande antaganden Becker gör om att,

(…) individer maximerar sin nytta utifrån grundläggande preferenser som inte förändras snabbt över tiden och att olika individers beteenden koordineras av explicita och implicita _d v s artificiella, min anm_ marknader (…) /där den/ ekonomiska ansatsen inte gör skillnad mellan stora och små beslut eller ”emotionella” och andra beslut.¹⁴¹

Och i det vanliga nyklassiska antagandet om dessa individers ”rationalitet”:

Denna bok (…) försöker visa att en analys baserad på rationellt beteende ger en kraftfull ram inom vilken insikter kan vinnas i familjens organisation och struktur under olika lagar, omständigheter, och kulturer.¹⁴²

Detta ska utredas närmare nedan, men i Beckers modell för hushållet med en individ, som hans teori för arbetsdelning sedan ska bygga vidare på, finns en besvärlig övergång. Mellan nytta i någon slags begränsad individuell bemärkelse, antydd i hans grundantaganden från närmast föregående citat, och en nytta som innefattar allt mänskligt vi kan tänka oss och som med hjälp av restfaktorn E mynnar ut i ett meningslöst påstående. Meningslöst därför att E är allt det som utöver bilvaxet, svampen och bilen skulle tänkas sprida ljus över frågan om varifrån individens upplevelse av ”prestige” kommer när han står där och polerar. Det är nog en han? Det är förstås en del av diskussionen om vad E är.
Faktorn E försvinner också från resten av Beckers arbete. Hans matematiska metaforer skulle annars alltid svämma över alla bräddar. De skulle då betyda ”allt”.
Individen, eller något annat handlande subjekt, måste istället skärmas av från intryck, från E som i miljö (Environment)…men samtidigt uppleva sådant som ”prestige”? Det är en egendomlig motsägelse mellan kontakt och isolering. I ett avsnitt (nedan diskuterat i 3.3.2) löser Becker den genom ett antagande om total ”altruism” hos en av parterna gentemot andra i hushållet. Altruismen ställs i relation till övrigas totala själviskhet.¹⁴³
Men att ställa E vid sidan av Beckers berättelse räcker inte. Om begreppen rationalitet och maximerad nytta inte differentieras till flera begrepp måste de istället inskränkas om inte också de ska betyda allt, och därmed som vi såg… ingenting. För E pockar på uppmärksamhet. Alla levande varelser gör i varje ögonblick just det de måste göra. I det avseendet är husflugan lika rationell som människan. Vi kan inte med påståendet ”individen nyttomaximerar rationellt” mena att hon gör vad hon gör för att hon gör det och tycka att vi förklarat något. Ska nytta i fortsättningen inte betyda allt i det mänskliga varat måste begreppet för att få mening ställas mot något i det mänskliga varat som det inte är.
När E försvann från den matematiska metaforerna i Beckers arbete försvann en källa till meningslös totalitet. Individen isolerades från E. Där ingick ”sociala och fysiska omständigheter och andra miljövariabler”. Men där ingick också, som vi såg, ”hushållsförmåga och humant kapital”. För hushållet med två personer är just Humant kapital ett nyckelbegrepp (avsnitt 3.2). E har alltså delats i två delar innan Becker analyserar hushållet med två eller flera personer. Vi förstår att den del av E som är intagits inuti individerna är den del som per definition är avskärmad från yttervärlden, den som inte är ”sociala och fysiska omständigheter” etc.
Av detta följer att det krävs en ingående undersökning av dessa nu avskärmade separata individers egenskaper och hur de maximerar sin nytta. Den undersökningen måste börja med en ny undersökning av nyttan som maximeras. Men diskussionen om nytta i de matematiska modellernas avgränsade bemärkelse är något Becker inte behandlar. Diskussionen måste därför fortsätta att föras med någon annan som står på samma teoretiska grund. Vi ska se att Homo economicus, den ekonomiska människan, då föds.

3.1.4 Motsättningen mellan nytta och monetär nytta

I sitt arbete om lagar, straff och ekonomi försöker Richard Posner mer utförligt reda ut förhållandet mellan olika nyttobegrepp och deras förhållande till individen.

Nytta används i två helt olika betydelser inom ekonomi. För det första används det för att beteckna värdet på en osäker kostnad eller förmån i distinktion gentemot en annan; nytta är i denna betydelse sammanflätad med begreppet risk.¹⁴⁴

Om du tillfrågas vad du föredrar av alternativen 1 miljon dollar eller tio procents chans att få 10 miljoner dollar, fortsätter Posner, föredrar du säkert det förstnämnda, ”även om det förväntade värdet av båda alternativen är det samma: 1 miljon. (= 0,1 x 10 miljoner). Förmodligen gillar du inte risken.

Riskaversion är en naturlig utlöpare från principen om pengars minskande marginella nytta, vilket bara betyder att ju mer pengar du har, desto mindre ytterligare lycka får du från ytterligare en dollar.

Begreppet riskaversion tycks visa att det är omöjligt att utifrån bestämma värdet på ”förväntad kostnad eller förmån” (kursiv i original) för olika människor som står inför samma val. Det är subjektivt, gäller för en person, beror av vem som förväntar. En spelare gillar risk (och väljer förmodligen alternativ två ovan) påpekar Posner, så nyttan beror här, allt annat lika, på individens smak.
Men nyttan av ytterligare något beror också av hur mycket du redan har av detta något. Denna ytterligare nytta är ”värde i bred ekonomisk mening”. Medan ”nytta i den mening utilitaristiska filosofer använder begreppet (grovt) betyder lycka”.¹⁴⁵ (Posners parentes).
Posner förklarar skillnaden mellan vad han kallar filosofiskt och ekonomiskt nyttobegreppet med ett exempel. En fattig och en rik familj vill båda skaffa in ett dyrbart hypofysextrakt – den första familjen för att förhindra dvärgväxt hos sitt barn, den andra för att se till att deras barn blir några extra tum längre. Den rika familjen köper extraktet.

Extraktet är mer värdefullt för den rika familjen än för den fattige, i den mening som värde används i denna bok, därför att värde här mäts i betalningsvilja (willingness to pay);¹⁴⁶

Men extraktet skulle förvisso ge större lycka hos den fattiga familjen, skriver Posner. Allokeringen av extraktet hos den rika familjen är dock mest ekonomiskt effektiv.

Termen effektivitet, när den som i denna bok används för att beteckna den allokering av resurser där deras värde maximeras, har begränsningar som etiskt kriterium för samhälleligt beslutsfattande.¹⁴⁷

Med termen samhälleligt beslutsfattande förs tankarna till en regering, en ingripande tredje part. Men vad betyder värdebegreppet nytta mätt som ”betalningsvilja”, denna uppfattning om maximerande av nytta ”i ekonomisk bemärkelse”, för synen på vår nyttomaximerande individ och hennes beslutsfattande?

3.2. Problematisering av rationalitet, individ, preferenser och nytta.
3.2.1 Empati som förenare av den individuella och det sociala

Nytta och värde som ett subjektivt fenomen, knutet till individen, är den grundläggande beståndsdelen i Beckers modeller. Vi vet att det är omöjligt att mäta något sådant direkt i individens huvud. Vi kan inte där framtvinga någon empiri att använda i matematiska operationer. Vi kan betrakta individens handlingar. Det ger empiri. Men om individens handlingar, vet vi bara att hon som social, kulturell och biologisk varelse, i varje ögonblick gör det som hon just då ”anser” är bäst, ”nyttigast”. Den teoretiska utgångspunkten om individuell nyttomaximering förklarar då allt mänskligt beteende med tauftologin, rundgången, ”hon tyckte det var bäst att göra så därför att det maximerade hennes nytta”. I matematisk form ser tauftologin mer imponerande ut. Men Beckers formel för nyttan i det enskilda hushållet:

Z_i = f_i(x_i, t_{hi ;} E_i ), i = 1,….,m,

betyder ju bara att enpersonshushållets nytta påverkas av allt det som påverkar dess nytta.
Om vi istället mäter den individuella nyttan med en objektiv social värdelikare, till exempel med pengar, råkar vi också i olösliga svårigheter. Så som visades hos Posner ovan. Hur kan en brödbit – i ett inte lika makabert exempel – sägas göra bäst nytta hos den övermätte som just avslutat sin måltid, bara han däst kan lägga upp en summa pengar, medan den gör mindre eller ingen nytta hos den hungrande som inte kan betala samma belopp eller inte alls?
I den nyklassiska teorin har vi sett att den förstnämnda allokeringen är samhällsekonomiskt effektiv därför att brödets värde (value) maximeras.¹⁴⁸ Det tycks då som om vi frångått en subjektiv nyttouppfattning, ersatt den subjektiva värdebedömningen, den ”egoistiska där var och en är sig själv närmast”, med en social? Hela samhället kan ju se, vare sig de individuellt gillar det eller ej, att brödets (penning)värde maximerats. Ändå får vi här ett uppenbart etiskt problem. Posner medger det men menar att det finns problem med alla etiska kriterier.¹⁴⁹ Är det så eller kan vi just här se något mer?
Jo, vi har fortfarande inte ”socialiserat” nyttan. Vad som har hänt är att den betraktas ur säljarens perspektiv. Det är hans nytta som maximeras av högsta möjliga pris. Värderingen av brödet är fortfarande subjektiv, men säljaren är nu det värderande subjektet. Vi har flyttat värderingen av nyttan från det ena huvudet till det andra. Att säljarens nytta uttrycks i penningtermer, i termer av en social värdelikare, beslöjar förloppet. Men det är en konstruktion. Det finns här inte ett objektivt etiskt dilemma mellan två dåliga alternativ av typen ”vem av två drunknande ska jag rädda”. Vad som gjorts till ”allmän samhällsnytta”, är i detta fall säljarens nytta. Hon måste inte med automatik försumma individen som hungrar.
Det paradoxala är också att brödets nytta för säljaren i bytesögonblicket – i betydelsen givare av näring, i den betydelse Becker lägger i begreppet Z som uttömmes i U – per definition är noll.¹⁵⁰ Det är därför säljaren säljer. Köparen har en helt annan uppfattning om brödets nytta trots enigheten om bytesvillkoren.¹⁵¹ Nyttan, i Beckers bemärkelse, är således inte en social värdelikare under ett byte på marknaden. Kan förvirringen upplösas?
För att nyttan ska kunna vara värdelikare mellan individer måste den särskiljas från endimensionella ögonblick av jämvikt mellan begärt pris och en ”betalningsvilja” som till exempel varken tar hänsyn till förmågan att betala, eller till om viljan uppstår ur ett tvång. Ska två personers individuella nytta verkligen jämföras av oss, betraktarna, eller en enda persons nytta uppskattas av någon förutom henne själv, kan den i själva verket bara mätas i en akt som är både subjektiv och social till sin natur, i en akt av empati. ”Samhällsnyttan” blir då resultatet av en syntetisk akt där vi sätter oss in i hur andra personer känner det genom att tänka oss själva i deras ställe – oavsett om vi känner sympati för de andra eller inte, vilket är en annan sak.¹⁵² I denna sociala akt av empati är det vi själva som är mätinstrument. Det är det subjektiva. Viljan och förmågan att ta reda på vad den andra borde anse, kontakten med henne i form av ett rollövertagande, är det sociala. Syntesen blir en mätning av ”nytta” som alltid är specifik men som är möjlig att göra.¹⁵³
Visst kan försäljningen av hypofysextraktet i Posners exempel bli ett etiskt dilemma för säljaren (och inte bara för ”samhället” som tittar på). Men då krävs att säljaren träder i kontakt med sina två presumtiva köpare genom att sätta sig i deras ställe och gör en värdering, väger deras nyttor mot varandra, och därefter deras nyttor mot sin egen nytta av högt pris. Kontakten med de andra måste då förmedlas på annat sätt än via ett marknadspris.
Här är så kärnan i begreppet den nyttomaximerande rationelle individen. Det är en separat individ som inte står i empatisk kontakt med andra.¹⁵⁴ Antagandet utesluter nyttomätning i den allmänna mening Becker lägger i begreppet. För i hans matematik grundad på nyklassiska antaganden mäts ”nyttan” i efterhand genom köp på en marknad; i hans avhandling framförallt genom ”köp” på en fiktiv marknad.
I fortsättningen kommer jag att hålla fast vid nyttan sin ”filosofiska” mening, i Beckers första och viktiga individuella betydelse, men förstå den som 1) mätt hos en annan genom en empatisk akt och också se den 2) som beroende av andras empati, inlevelse och, eventuellt, deras sympati. Dessutom kommer jag att dela den i kategorier för att ge den mening. Grunden för delningen är att på olika sätt se nyttan som en funktion av en rik social kontakt.
För att läsaren ska acceptera det kan vi tänka på ytterligare två exempel ur praktiken:
Vi vet att påtvingad isoleringscell är tortyr i fängelser. Individens välbefinnande är beroende av kontakter med andra. Så är det även i de situationer när ”särnyttobärarna” Z_a, Z_b, Z_c… tänks förmedla nytta till de mest asociala, ”naturliga” behov vi har.¹⁵⁵ Men det blir övertydligt så, när några av Z_e, Z_f, Z_g… sägs betyda prestige, uppskattning eller avund – också de är ju i modellen olika tänkta förmedlare till ett sammantaget individuellt U. Vi vet att ”prestige, stolhet” och liknande känslor inte har innebörd överhuvudtaget utanför ett socialt sammanhang.
Även riskbenägenhet tycks formas socialt. Posner fångar för sin del riskaversionen matematiskt i en individuell sannolikhetskalkyl. Den beskrivs också som en utlöpare från individens nytta på marginalen av ytterligare något med hänsyn till vad hon redan har. Men individuella val av risk tycks förändras när människor kommer tillsammans. I uppmärksammade experiment på 60-talet visade J A F Stoner att individuella val av risknivåer jämnades ut – uppåt! – när människor kom samman i en tillfällig grupp. Gruppen var mer riskbenägen än individen. Fenomenet fick namnet risky shift. Men en tolkning av risky shift är att människor helt enkelt lever upp när de kommer tillsammans. Den allmänna aktivitetsnivån höjs och kommer att kanaliseras till vad som är dominerande respons, i detta fall bestämd av kulturell acceptans för risk. I senare experiment blev utfallet tvärtom att gruppen var mindre riskbenägen än individen. Kulturens inverkan på dominerande respons arbetade i motsatt riktning. I båda fallen diskuterar vi hur individuell riskbenägenhet påverkas av 1) det sociala sammanhanget och 2) kulturens tryck på detta sammanhang.¹⁵⁶

3.2.2 Empatin som varierar; konditionering av empatin.

Beckers analytiska utgångspunkt för att gå vidare till att utreda arbetsdelningen inom ett hushåll med två eller fler personer är dock den separate nyttomaximerande individen. Är en sådan person möjlig och i så fall i vilka sammanhang? Amartya Sen ger i en anekdot en bild av hur två sådana individer kan tänkas uppträda när de interagerar.

”Var är järnvägsstationen?”, frågar han mig. ”Där!”, svarar jag och pekar på postkontoret, ”och skulle du vilja vara snäll och posta det här brevet åt mig på vägen?”. ”Visst”, säger han, fast besluten att öppna kuvertet för att se om det innehåller någonting av värde.¹⁵⁷

Om den interaktion som beskrivs skulle vara allmän i ett samhälle, skulle det kanske illustrera att det var i upplösning. Samtidigt känner vi igen något? Det viktiga just här är att se att personerna trots allt står i empatisk kontakt med varandra. De två som här står som totala främlingar för varandra och ömsesidigt luras kan bara göra det bra om de vet hur man gör när man luras. Då måste de veta vad de själva skulle bli lurade av. Artighet är till exempel viktigt. De måste trots kylan som uppvisas sätta sig i den andres ställe genom en empatisk akt.
Sen har med sin anekdot nog inte fångat en ”riktig” homo economicus, den person han kallar den rationelle dåren,¹⁵⁸ ”på gränsen till social idiot” (social moron)?¹⁵⁹
Men exemplet visar att empati t ex kan användas i olika syfte. Däremot vet vi ingenting om de bådas historia och situation i övrigt. Kanske den stöld som övervägdes berodde på att en tredje persons behov av pengar vägdes in av den som tänkte öppna brevet? Hon vägde kanske dennes nytta mot nyttan hos brevets ägare av de eventuella pengarna, eller hon kunde bättre eller med större sympati sätta sig i denne tredje persons ställe än i brevägarens?
Frågorna visar att empati inte bara kan användas till egen fördel utan också att den kan variera i styrka. Den kan konditioneras, knådas, krympas, utvidgas i olika grad åt olika håll, t. ex. beroende på närhet i relationer. Den kan kanske också kan konditioneras av makt? I Sens anekdot har möjligen den ene inte något annat övertag än fördelen att få göra sista dragningen. I så fall finns här ingen annan ”makt” i arbete än slumpmässigheten i händelseförloppet (som i och för sig kan manipuleras av den skicklige). Men med Carin Holmberg (2.3.2 ovan) kan vi tänka oss att om den ene vägrar sätta sig i den andras ställe, om den empatiska akten är asymmetrisk, finns en maktdimension med i spelet.
Det är svårt att i vårt sammanhang – arbetsdelning i hushållet – bara fånga vad denna makt är i definitionen ”förmågan att få någon att göra något hon annars inte skulle ha gjort”.¹⁶⁰ Arbetsdelningen kan väl vara ömsesidigt frivillig? Den kanske är en effekt av en rationell maximering av en gemensam hushållsproduktion av ”Z”? Å andra sidan kanske friheten begränsas av situationens tvång, eller av föreställningar om hur det bör vara? Vi kan alltså fråga oss om det för individen alltid finns ”något jag annars skulle ha gjort”? Holmbergs kategorier inom den symboliska interaktionismen är användbara för tanken här. De ska nu med hjälp av Amartya Sen föras samman med rationalitet, nytta och individens påstått stabila preferenser.
Om vi fortsättningsvis ska tala om makt och dess förhållande till asymmetriska rollövertaganden, olika grad av identifikation/isolering och ”det manliga som norm” och fortsätta vara i kontakt med Beckers modeller måste vi skilja olika nyttor åt. Jag menar då inte ”femton stycken” särnyttobärare, Z, som uttömmes i en gemensam nytta, U. Det går inte att tänka makt i den modellen. I den modellen är den dödsdömde som kan välja mellan olika avrättningssätt inte underkastad någon makt utan fri. I den modellen är individens välfärd, 1) så som hon föreställer sig den, 2) så som hon skulle föreställa sig den om hon genomskådade frihetsbegränsningar samt 3) de val hon gör i varje sekund ett och samma. Hon maximerar alltid sin nytta.
Nyttan ska nu ytterligare problematiseras så att vi sedan ska kunna tänka makt.

3.3. Introduktion av flera rationaliteter
3.3.1 Individuell rationalitet på kort och på lång sikt

I den begreppsvärld som Beckers avhandling rör sig i är rationalitet och nytta ömsesidigt kopplade till varandra. Den person är rationell som maximerar sin individuella nytta. Om vi bedömer en individs handlingar som nyttomaximerande för henne, ser vi henne också som rationell. Vi talar i fortsättningen om rationalitet i betydelsen nyttomaximerande rationalitet. Där ”nyttomaximerande” bara är en förstärkning av begreppet och betyder ”mycket”. Vi bör med det mena ett slags bergfast förnuft.¹⁶¹
Det är lätt att föreställa sig sprickor i denna fasta beslutsamhet att maximera egen nytta. När jag beslutar mig för att röka en ny cigarett maximerar jag min nytta just nu, tillfredsställer rationellt ett pockande behov. Samtidigt kan jag tänka: ”Jag önskar jag var en person som inte rökte”. Jag kan önska att jag inte kände behovet av nikotin och rök, att jag hade andra preferenser.¹⁶² Alla som har någon irriterande ovana, något som hon till exempel av hänsyn till sin hälsa skulle vilja sluta vilja göra, vet vad som här menas. Medvetet gör vi ständiga överväganden mellan vad som är bra för oss på kort eller lång sikt. Sen talar istället om en hierarki av preferensskalor (rankings of preferens rankings).¹⁶³ Vi kan då å ena sidan tänka oss en preferensskala för de olika cigarettmärkena, där vi föredrar det ena, före det andra, före det tredje ”på en skala”. Därefter kan vi tänka oss en överordnad preferensskala – den är som sådan värderad högre än cigarettmärkesskalan – som exempelvis går från det blygsamma ”att vara en icke-rökare” till det mest ambitiösa ”att vara tävlingssimmerska”.
Man kan föreställa sig flera sådana preferensskalor i inbördes hierarkier. I den riktningen går Sen. För vårt syfte är det tillräckligt att tala om en rationalitet på kort och på lång sikt, om två preferensskalor som står i motsättning till varandra i varje ögonblick. Existensen av en nytta, U, som funktion av särnyttor, Z, har redan ifrågasatts. Men om vi bortser från det tvivlet vet vi nu, utifrån den gemensamma praktiska erfarenhet som just diskuterats, att den nytta som underförstått och tyst antas vara en hos Becker åtminstone är två. Motsättningen mellan vår allmänna individuella välfärd, så som vi planerar och tänker den, och det vi gör i varje sekund.
Utifrån egen erfarenhet, och läsaren kan kontrollera med sin, påstår jag att ett viktigt sätt att hantera den motsättningen är en inre diskussion som är mer eller mindre högljudd. Med kategorierna inom den symboliska interaktionismen som verktyg för tanken kan vi föreställa oss att den diskussionen förs mellan ett ständigt pågående själv, ett jag som alltid omedelbart handlar på grundval av sin förförståelse, utifrån sina impulser baserade på rutin, utifrån omedelbart tillgänglig kunskap om ”hur saker och ting ska göras” och inriktad på omedelbar behovstillfredsställelse, och ett själv som är mig. Mig är då den del av självet så som det historiskt har formats i kontakt med signifikativa andra, nära anhöriga och viktiga vänner, och den generaliserade andre, samhällets normer och värderingar, en definition som vi strax måste problematisera.¹⁶⁴
Låt oss först sätta jag till att vara individuell rationalitet på kort sikt, rationaliteten utan reflektion, det hastiga handlandet. Mig är däremot den spegel i vilket jaget speglar sig, ser på sig själv som objekt för sig själv och för andra. Jag reflekteras i mig. Att reflektera¹⁶⁵ blir (här) då att handskas med motsättningen mellan individuell nytta på kort sikt och på lång sikt. Målet för reflektionen är skapa syntes i ett mer övervägt handlande som tar det rationella på lång sikt med i beräkningen när behoven på kort sikt tillfredsställs. Men vad är ”det rationella på lång sikt”?
På grund av att mig är format och formas i kontakt med andra individer och andra kollektiv kan vi inte bara låta mig betyda individuell nytta på lång sikt. Mig är en bucklad, böjlig skrattspegel, inte en plan yta.¹⁶⁶ När individen i sitt samtal med sig själv bestämmer sig för att sluta röka talar andra också till henne genom mig. De signifikativa andra, mor och far, barn, nära vänner vill kanske att hon ”ska vara en sådan som inte röker”. Den generaliserade andre säger att hon ”ska vara en sådan som inte röker”, kanske i form av ett offentligt samtal om faran med rökning eller sjukvårdskostnader för samhället. Individen är inte isolerad. Mig formas ej i ett socialt vakuum. De signifikativa andra, den generaliserade andre är inte två fasta uppsättningar av idéer, ideologier, normer och värderingar utan är splittrade, heterogena. De finns alternativa bilder av ”hur vi bör vara, och vad vi är”. Det finns normkonkurrens.¹⁶⁷ När beslutet om rökning en gång togs spelade de bilderna in. När beslutet om att röka tas här och nu spelar det in ”vad det var/är att vara vuxen, vad det var/är att vara modern”, och i vårt sammanhang: ”vad det var/är” att vara kvinna eller man.

3.3.2 Kollektiv rationalitet på kort och på lång sikt.

Att i sitt handlande ta hänsyn till vad ett omgivande kollektiv anser om vad man bör göra, de signifikativa ”nära och kära” och/eller det generaliserade ”samhället” kallar jag nu för att handla kollektivt rationellt. Att inte slänga fimpen ut genom tågfönstret i ett skogsområde på sommaren kallar jag för att vara en del av en kollektiv rationalitet på lång sikt. Om handlingen sker i strid med vad som är individuellt bekvämt står den i strid med vad som individuellt rationellt på kort sikt.
Som exempel på kollektivt rationellt på lång sikt tycks det enklast att välja omsorg om livsmiljön. Man kan invända att många profitmaximerande kollektiv står utanför denna rationalitet. Men vi är alla en del av ett mänskligt kollektiv och exemplet kan göras mer drastiskt. Varken kvinna eller man, fattig eller överdådigt rik har till exempel i grund och botten något intresse av att en atombomb briserar över deras huvuden. Ja, även andra levande organismer kan ses som del av en sådan universellt kollektiv nytta på lång sikt.
Men rationaliteter kan också tydligt hänföras till separata kollektiv, är de sedan konstruerade ur tomma luften eller möjliga att kategorisera utifrån yttre märken på sina medlemmar.¹⁶⁸
Om handlingen gillas av ett kollektiv som spelar roll för mig, som jag lärt mig vara en del av, är det en handling som är kollektivt rationell på kort sikt. Handlingen reproducerar mitt medlemskap i det kollektivet. Den reproducerar också det kollektivet som sådant och är en del av alla de handlingar som bär upp vad det kollektivet ”är” för alla sina medlemmar.
Skulle det vara en handling som står i strid med vad som är kollektivt rationellt på kort sikt, är handlingen ett hot mot mitt eget medlemskap i kollektivet. Den är också ett hot mot det kollektivet så som det rationellt uppfattar sig bäst maximera sin nytta. Handlar jag ändå i strid med det kollektivt rationella på kort sikt kan det vara för att jag nödvändigt måste vara individuellt rationell på kort sikt (och underminera min individuella nytta på lång sikt) eller för att jag i reflektion föreställer mig att det kollektiv jag tillhör borde ha andra preferenser, borde reproducera sig och tillfredsställa sin kollektiva nytta på annat och långsiktigt mer hållbart sätt. Reflektionen ”jag önskar att jag tillhörde ett kollektiv som…” står i strid med det för-givet-
-tagna, kortsiktigt kollektivt rationella¹⁶⁹ leder då till en strategi som jag tror är kollektivt rationell på lång sikt och därför också individuellt rationell på lång sikt. I vårt sammanhang och för de kollektiv som här kommer att diskuteras: ”att vara kvinna önskar jag vore; att vara man önskar jag vore”…
I sammanhanget kvinna och man formulerar Maxine Molyneux vad jag här kallat ”på lång och kort sikt” som strategiska genusintressen i motsättning till praktiska. De praktiska intressena för det kvinnliga kollektivet

(…)springer fram ur de konkreta villkoren för kvinnors positionering i egenskap av kön inom arbetsfördelningen (…) Praktiska intressen är vanligen ett svar på ett omedelbart upplevt behov/måste (need) och de inbegriper inte ett strategiskt mål, likt kvinnofrigörelse eller jämlikhet mellan de båda könen/genus (gender).¹⁷⁰

Kan på samma sätt ett långsiktigt strategiskt intresse för det manliga definieras som ”mansfrigörelse”, jämlikhet för det båda könen? Frigörelse från det kortsiktigt manliga rationella tycks bland annat betyda ett nedstigande till jämlikhet, inte ett uppåtstigande. Det ska diskuteras senare. Vi konstaterar tills vidare att inom ramen för teorin om jag och mig har vi infört en rationalitet på kort sikt i jag och tre samspelande rationaliteter i mig vilka, tillsammans med det faktum att det inte finns en samhällelig norm, bucklar och böjer dess spegel.

3.3.3. Den manliga rationaliteten som norm och som separat sfär

Som vi såg refererat i uppsatsens teoriavsnitt finns ett knippe synsätt och teoretiska infallsvinklar som alla hävdar att i samhället och i hushållet är den manliga rationaliteten och nyttan norm. Den kvinnliga är det som avviker från normen. Metoderna att reproducera ett ojämlikt maktförhållande mellan könen kan kategoriseras i begreppen asymmetriskt rollövertagande, separation av den manliga sfären, kvinnlig identifiering med den manliga nyttan på kort sikt och upphöjande av det till det allmännytta.
Det empiriska material som finns i litteraturlistan och som underbygger påståendet, t ex Holmbergs avhandling och Ahrne & Romans utredning på uppdrag av Kvinnomakts-utredningen, har bara relaterats glimtvis. Istället för att göra längre utdrag ur materialet ska jag referera till denna text. Den får bli empirisk illustration till tesen om det manliga som norm.
I texten har jag konsekvent försökt använda hon istället för han som personligt pronomen. Jag vågar tro att läsaren har märkt det. Om hon har märkt det vet hon vad jag menar och vet att det är svårt att göra så obemärkt. I Sens lilla berättelse om de två männen som luras är det fullständigt klart för mig att det måste vara män försöker dra varandra vid näsan. Hans rationella dårar måste vara män? Läsaren kan pröva berättelsen igen och se om hon har samma uppfattning. Sen skriver för övrigt ”he” och ”his” genomgående i hela sin uppsats, så som brukligt är när en tänkt person eller individ ska få en kort tillbakasyftande beteckning.
När det gäller användandet av opersonligt pronomen, ofta använt för att efteråt skriva ”brukar”, ”bör”, ”skall”, ”kan”, ”vill” och därmed mena att någon slags allmän vilja, förmåga, norm eller bruk är för handen, har vårt språk till slut bara lämnat oss kvar med ett ord, man. Det dialektala ”en kan, en bör nog inte” har aldrig kommit till det svenska skriftspråket så som det till exempel har gjort i engelskan. Man kan helt enkelt inte skriva annat än man i en svensk text om man inte ska ägna sig åt besvärliga omskrivningar. Därför finns i denna text ordet man på nästan varje sida.
Vad bör en alltså göra om en inte vill att Foucault ska väsa Diskurs? Vi har en del av svaret här. En måste bland annat göra sig löjlig.
Det går att göra motstånd. Men motståndet får här en ton av lantlighet, av underklass. Säger det något om det dominerande kollektivt rationellas natur?
Om en tänkt gemensam hushållets nytta uppdelas på det sätt som Becker gör, i en kvinnlig sfär hemma och en manlig på arbetsmarknaden, finns denna delning efter kön redan i objektet vi undersöker. Den behövs då inte ytterligare ledas i allmänt bevis utan ingår i förutsättningen. Vi har bara att undersöka om delningen är rationell och vari denna rationalitet eller dessa rationaliteter, består. På samma sätt är det egentligen tillräckligt att för oss se om det manliga är norm i Beckers arbete och om någon maktrelation då automatiskt skapas. Det ska nu göras.

3.4 Hushållet med två personer: dess rationella arbetsdelning enligt Becker
3.4.1 Inuti fabriken

Beckers grundformel för rationell arbetsdelning i hushållet med två (eller flera) personer härleds ur en påstående om hushållet med en person. Becker skriver:

Om konsumtionen var stationär efter en investeringsperiod, skulle ett enpersonshushåll använda en fast kvantitet tid för att underhålla sina kapitalstockar och skulle allokera den resterande tiden mellan marknads- och hushållssektorer för att maximera konsumtionen.¹⁷¹

Den formeln som sedan följer gäller också för hushållet med två eller flera personer. Den är:

Z = Z(x, t´_h) = Z _aH¹t_w / p_x , t_h _ (H²)_¹⁷²

där H står för humant kapital och H¹ endast ökar lönen på marknaden, H² bara ökar den effektiva mängden hushållstid. Personerna i hushållet kan för övrigt antas vara exakta kopior av varandra (intrinsically identical).¹⁷³ Hakarna över H¹ och H² symboliserar att arbetsdelningen mellan hemarbete och arbete på marknaden har pågått en tid så att de två humana kapitalen har nått sina högsta möjliga nivåer. Z är den totala konsumtionen av Z under ett år, under vilket årsarbetstiden begränsats av t_w (timmar i lönearbete) + t_h (timmar i hemarbete) = t´, där t´ är ”den totala tid som är tillgänglig varje år efter utrymme för tid ägnad åt att underhålla kapital.”
Uttrycket Z = Z (x, t´_h) är bara en förenkling av det uttryck som följer efter nästa likhetstecken och betyder ”Z är en funktion av varor inköpta på marknaden (x) och effektiv tillgänglig tid i hushållet (t´_h)”. Nästa mer komplicerade uttryck visar då att varuvärdet, x, först härleds ur en lönefaktor, a, som multipliceras med det marknadsspecifika humana kapitalet H¹ och timmar i arbete, t_w. Det ger en lönesumma aH¹t_w. Lönesumman dividerad med priset på varorna p_x ger varuvärdet x. Kommatecknet som följer före nästa uttryck, det som sammanfattar hushållsarbetet till, t_h _ (H²), visar att vi inte har bestämt hur det arbetet samverkar med uttrycket som producerar varuvärden, marknadsarbetet, för att tillsammans med det ge Z. Frågan är lämnad öppen om det sker via en multiplikation, addition eller på annat sätt. Med den grekiska bokstaven _ (psi), som här bara betyder ”funktion av ”, är frågan är också öppen hur arbetstid i hushållet bidrar till att skapa sin del av Z. Den tiden samverkar på något sätt, vi vet matematiskt inte exakt hur, med det optimala humana kapital, H², som är specifikt för hushållsarbete och har ackumulerats under hushållsarbete. Detta till skillnad från arbetet på marknaden där uttrycket aH¹t_w är mycket mer exakt. Vi behöver då ”bara” bestämma ett värde på H¹ så skulle vi genom division med p_x få fram ett varuvärde i siffror, har vi bara också ett värde på lönefaktorn ”a”
Allokeringen av arbetstiden mellan de båda sysslorna marknad och hushåll är optimal enligt Becker ”om arbetstidens (of working time) marginal produkt är lika med hushållstidens (of household time) marginalprodukt.¹⁷⁴
I förbigående kan vi märka att tiden på marknaden kallas ”arbetstid” medan arbetstiden i hushållet betecknas med ”tid” utan försättsordet ”arbete”. ¹⁷⁵ Det visserligen sant att även sex, produktion av barn etc. ingår i de särnyttobärare Z som hushållet producerar. Men det är utanför denna modell och finns som en fundering hos Becker om att paret kan komplettera varandra just där.¹⁷⁶ Arbetsdelningen sker i vilket fall obevekligt:

Ett huvudantagande i denna sektion är att alla är identiska från början; skillnader i effektivitet bestäms ej av biologiska eller andra i individen givna (intrinsic) skillnader. Variationer i färdigheter är ett resultat av olika erfarenheter och andra investeringar i humant kapital. Till och med efter detta extrema antagande, kommer effektiva hushåll med flera personer (multiperson households) visa sig ha en uttalad arbetsdelning mellan medlemmarna vad gäller tidsallokering och i ackumulation av specialiserat kapital.¹⁷⁷

Detta sammanfattas i fem teorem där det första teoremet är:¹⁷⁸

Om alla medlemmar i ett effektivt hushåll har olika komparativa fördelar skulle (would) högst en medlem allokera tid både på marknad och hushåll. Alla med en större komparativ fördel än denna medlem skulle helt specialisera sig på marknaden, och alla med större komparativ fördel i hushållet skulle helt specialisera sig där.

Det andra teoremet är:

Om alla i ett hushåll har olika komparativa fördelar skulle högst en medlem investera i både hushålls- och marknadskapital. Medlemmar som specialiserar sig i marknadssektorn skulle investera bara i marknadskapital, och medlemmar som specialiserar sig i hushållssektorn skulle bara investera i hushållskapital

Men om medlemmarna inte har olika komparativa fördelar kan då flera medlemmar ha samma komparativa fördel och investera i både marknads- och hushållskapital och allokera tid till båda sektorerna, frågar Becker. Han svarar ”klart nej”. Det tredje teoremet är:

Högst en medlem i ett effektivt hushåll skulle investera i både marknads- och hushållskapital och allokera tid i båda sektorerna.

Och om skalavkastningen är konstant eller ökande,¹⁷⁹ och om ineffektiva hushåll inte kan överleva, skulle specialisering bli än mer extrem, förklarar Becker i ett fjärde teorem:

Om varuproduktionsfunktionen /som ger Z/ har konstant eller ökande skalavkastning skulle alla medlemmar i effektiva hushåll specialisera sig helt i marknads- eller hushållssektorn och skulle bara investera i marknads- eller hushållskapital. (Kursiv i original).

Slutligen uppställs ett femte teorem:

Alla utom möjligen en medlem (all but possibly one member) i hushåll med fler medlemmar än det finns oberoende varor /Z/ skulle helt specialisera sin investering och tid till marknaden eller till en särskild vara /Z/.

Och Becker tillägger att om hushållet arbetar under konstant eller ökande skalavkastning skulle alla medlemmar i effektiva hushåll helt vara tvungna att specialisera sig.
Vi kan här stanna upp och undra om inte arbetet kommer att upplevas lite enahanda av individerna? Om vi jämför med vår egen erfarenhet: är inte omväxling en särskild kvalité i arbetet?¹⁸⁰ Becker gör ingenstans den reflektionen. Skulle inte ”omväxling” vara en särskild stapelvara Z, som kan växlas till nytta, U. Faller modellbygget av denna orsak? Eller borde han införa den negativa produktionen av ”brist på omväxling” som en minusfaktor? Vår praktik tränger på, men frågan är för tidigt ställd. Vi måste minnas att de två (eller flera) rationella individerna har försvunnit in i modellen. Modellen är ett enda upplevande subjekt. Däremot kan vi, inom modellen, tvinga Becker till nya beräkningar med invändningen att ”den avstådda glädjen av att dela på arbetet”, ”den avstådda glädjen av att samarbeta i städning, tvätt och disk”, är en förbisedd stapelvara, Z, som inte konsumeras av subjektet och därmed borde införas som kostnad på marginalen.
Fabriken producerar emellertid inga negativa varor. På grund av allas goda vilja antar Becker istället att inga övervakningskostnader uppstår i den, men med en reservation som visar något:

Jag antar också att medlemmarna inte behöver övervakas eftersom de villigt allokerar sin tid och andra resurser för att maximera produktionen av varor (commodities) i deras hushåll. Eftersom alla personer är i grund och botten identiska (intrinsically identical) skulle varje medlem få en lika stor andel av hushållets produktion (output). Detta är emellertid bara ett svagt argument, för antagandet att medlemmarna inte behöver övervakas (supervised); en del kan individuellt vinna på att smita från sina plikter eller från andra brister i funktionsförmåga (malfeasance) även om hushållets produktion då minskar.¹⁸¹

Med sitt teorem om Den vanartiga ungen håller Becker senare i avhandlingen ändå ihop organisationen mot obstruktion. Vi ska beröra det nedan. Här ska vi bara märka att Becker med sin sista reservation är utanför modellen som ett enda subjekt. Om hushållet producerar en nytta gemensam för alla, hur kan då medlemmar överhuvudtaget få idén att smita från jobbet inom sina fack? Och varför får bara ”en del” denna idé?
I hushållet som ett subjekt får alla däremot lika stor andel av Z. Eftersom arbetstiden i hushållsproduktionens Z-intresse är optimalt uppdelad mellan marknad och hushåll syftar smit och skolk (shirking) förstås inte på att den ene t. ex. smiter från hushållsuppgifter som han också borde delta i. Det syftar på att den ene inom sitt område, marknad eller hushåll, inte gör sitt bästa. Tänker vi praktiskt på saken slår det oss att det måste vara lättare för den som kommer hem efter dagens slut att granska vad som där ha gjorts, till exempel middagen, än vad det är för den som arbetar hemma att komma till den andres arbetsplats på inspektion. Dennes arbete granskas väl i första hand av andra medlemmar i hierarkin på marknaden?
Om dessa två, tre funderingar accepteras av läsaren bör hon se att de är tecken på någon slags obalans. Innan vi granskar modellen med hjälp av de begrepp som bestämdes i föregående avsnitt ska vi märka att Humant kapital här är ett ting som finns inuti individen.

3.4.2 Promenad i fabriken: Hushållet som ett subjekt?

I modellen antar Becker att de identiska individerna gör hushållets gemensamma produktion av Z till sin gemensamma angelägenhet. Det antas ske så fullständigt och så frivilligt att det blir möjligt att bortse från att vi egentligen talar om minst två individer. Antagandet om den nyttomaximerande rationella individen är här ett antagande om att hushållet är denna individ. De två individerna är en och vi kan illustrera det med en enkel teckning:

Figur 2. Det rationella hushållet som subjekt

Individernas totala rationella symbios underlättas av att de är helt identiska. De skiljer sig ”bara” åt i ett avseende. De har skaffat sig helt olika humana kapital, H¹ och H² där takmarkering över H markerar mästerskap inom de två facken , att ytterligare övning inte längre ökar H.
I modellen är de två humana kapitalen den ackumulerade förmåga individerna har att producera sin del av allt som hushållet behöver. Med allt menas allt. Alla mänskliga värden Becker kan tänka sig (eller som sas tidigare: kanske femton grundnyttor som kan växlas till en nytta). Beckers hushåll och formeln ovan beskriver alltså en fabrik. Detta subjekt ”vill” vara effektivt. Därför delas arbetet upp. Men arbetet delas, i modellens grundform, mellan två individer. Det är därför rimligt att betrakta dem som två individer i en fabrik. I synnerhet som vi vet att Beckers avhandling handlar om rationella individer i organiserat samarbete. Det finns alltså skäl att avvisa modellens antagande om två enäggstvillingar som, från hushållets effektivitetssynpunkt, är helt olika varandra. Och är de två personer vet vi att de också har liv som inte bara betyder kontakt med den andre. De tillfredsställer också behov utanför hushållets produktion och konsumtion. Insikten kan sammanfattas i en teckning där områden utanför hushållets produktion av Z:n är de två personernas behovstillfredsställelse utanför fabriken. Vi kan kalla de två områdena U₁ och U₂.

Figur 3. Det rationella hushållet som två subjekt med en gemensam sfär och två egna.

Om fabriksarbetarna är två rationella individer måste vi alltså tro att de har två egna nyttoupplevelser. Men också i den gemensamma sfären. Hushåll är inte tänkande och kännande subjekt. Vi beskriver det i en ny teckning. Där ”kvinna” och ”man” är markerade med ”k” och ”m” eftersom det är så Becker till slut föreställer sig hushållet och eftersom det är så de flesta hushåll ser ut.

Figur 3. Det rationella hushållskontraktet och två upplevande subjekt som är två kön

3.4.3 Rationell arbetsdelning med Humana kapital som inte är separata?

I modellen har de två Humana kapitalen strikt skiljts åt. I alla teckningar ovan har det accepterats. Kan inte kvinnan därtill lägga någon timme på marknaden, utnyttjande ett H¹ eller en egenskap hos H² som inte har uppmärksammats? Det vore inte optimalt enligt Becker:

Jag har antagit att varje slag av Humant kapital ökar effektiviteten i bara en enda aktivitet men vi behöver inte hålla oss till denna begränsning. Teorem 1 och 4 skulle hålla om H¹ och H² ökade effektiviteten i både marknads- och hushållssektorn, så länge som H¹ är mer marknadsintensivt, i den meningen att en dollar spenderad på H¹ ökar lönenivån mer och hushållseffektiviteten mindre än en dollar spenderad på H². Ett hushåll skulle inte vara effektivt om två medlemmar försåg båda sektorerna med tid och investerade i både H¹ och H², ty en av medlemmarna kunde förse marknaden med all deras kombinerade tid, och den andra kunde specialisera sig helt i hushållet och eliminera varje investering i H¹. Teorem 3 kan utvidgas på samma sätt.¹⁸²

Vore det rationella hushållet en nation förblir kvinnan hemma så länge inte skriande arbetskraftsbrist råder. Modellen har för övrigt en förkrossande allmängiltighet ur flera aspekter. Efter de teorem Becker ovan ställde upp skriver han:

Analysen som utvecklas här är relevant inte bara för hushåll utan också för länder och för att förklara komparativa fördelar i internationell handel.¹⁸³
3.4.4 Granskning av fabrikens produktion och dess produktion av makt

I modellens hushåll är kvinna och man tillsammans sexton timmar per dygn. Övriga åtta timmar är mannen på marknaden, t_w, och tjänar in penninglön för vilken varor, x, kan köpas. Kvinnan är då hemma och producerar sina Z med hjälp av t_h. Mannen producerar också lite Z hemma: sex, produktion av barn och ”möjligen några andra Z”, d v s på de punkter där de två individerna kompletterar varandra. Kvinnan gör ingenting på marknaden. Hon kompletterar där inte mannen.
Hemma är kvinnan ensam eller ”producerar barn”. I modellen träffar hon bara mannen. Mannen på marknaden är inte ensam. Han arbetar där tillsammans med andra män och träffar inga kvinnor. Ty de är alla medlemmar av hushåll som delat sitt arbete rationellt så att kvinnor är hemma och männen är på marknaden. Arbetsdelningen ger alltså mannen två sfärer att vara i. Förutom sfären hemma är han i en kollektiv manlig sfär. Vi kan för övrigt se det reflekterat i Beckers användning av ordet hushållstid (householdtime) ovan (3.4.1). Det är hemarbetstid. Arbetet på marknaden är inte hushållstid trots att det är en del av hushållets totala tid. I kvinnans sfär hemma förbrukas egentlig hushållstid.
När hon inte är ensam i den sfären speglar hon sitt jag i spegeln mig som är bucklad av samvaron med mannen. Han är på jobbet en del av en kollektiv rationalitet i vilket hans jag varje dag speglar sig. Den består av män som alla kontrollerar tillförseln av varor, x, till sina hushåll. De bidrar alla med varor, samt med sex, en viss ”produktion av barn” och ”möjligen några andra Z:n” hemma. Per definition ser verkligheten Hemma och Borta olika ut för individerna. Vi måste anta att olika medvetanden uppstår ur dessa olika verkligheter. Den ena kan inte veta vad som försiggår Borta annat än vad som förmedlas via en person. Den andre vet inte allt som händer Hemma.
Föder situationen över- och underordning? Eller föder den bara olikhet utan maktskillnader? Vi ska först höra Beckers åsikt. Den är att detta är en fråga utanför modellen, irrelevant:

En del invänder mot antagandet att inneboende skillnader vad gäller komparativa fördelar skulle vara en viktig orsak till arbetsdelning efter kön och istället hävdat att könsarbetsdelningen (sexual division) framförallt beror på ”exploatering” av kvinnan. Men en uppdelning av arbetet efter kön efter inneboende fördel förnekar inte exploatering. Om män har total makt att bestämma både hur arbetet ska fördelas och att ta allt vad hushållet producerar utöver ett visst ”överlevnads”-minimum som ges till kvinnan (en konkurrenskraftig äktenskapsmarknad skulle fördela produktionsresultatet mer jämlikt), skulle män tvinga igenom en effektiv arbetsdelning därför att detta skulle maximera hushållsproduktionen och därmed deras eget ”beslag” (”take”) av den. I synnerhet skulle de tilldela kvinnorna uppgiften att ta hand om barn och annat hushållsarbete bara om kvinnor hade en komparativ fördel i sådant arbete.
Argumentet är suggestivt men inte definitivt, ty det antar att komparativa skillnader efter kön är oberoende av att kvinnan exploateras. Ändå kan exploaterade kvinnor ha en ”fördel” i obehagliga aktiviteter (exploited women may have an ´advantage´ at unpleasent activities) bara därför att det monetära värdet av onyttan (only because the monetary value of the disutility) tenderar att vara lägre för exploaterade (och fattiga) personer, eller för att exploaterade personer inte tillåts att delta i aktiviteter som kan underminera deras exploatering.
Inget definitivt omdöme kan fällas i analysen i detta supplement _som handlar om Humant kapital och ansträngning_ ,därför att den inte beror av källan till att kvinnan har komparativ fördel i hushållsaktiviteter. Den kan vara diskriminering eller andra faktorer. Den _analysen_ kräver bara att investeringar i specifikt humant kapital förstärker effekten av komparativ fördel. Ja, analysen kräver inte ens att den initiala skillnaden i komparativ fördel är stor mellan man och kvinna: en liten initial skillnad kan förvandlas till stora observerade skillnader genom de specialiserade investeringarnas förstärkande effekt.¹⁸⁴ (Fristående kursiveringar och ord inom citationstecken enligt original)

Kontentan här är att exploatering är en sak som bara ökar argumentet för arbetsdelning, inte nödvändigt är dess orsak. Frågan om exploatering är en del av arbetsdelningens resultat ställs inte. Frågan är relevant också i denna begreppsvärld… Om exploatering ger tillfredsställelse åt den förtryckande parten skulle den i så fall kunna ses som ett för honom specifikt Z i sig.
Men med hushållet som subjekt får vi bara maximering av hushållsproduktionens Z. Trots att det just här är det tydligt vems Z det i första hand handlar om. Men Beckers ordval förvirrar. Exploaterade kvinnor ”kan ha en ´fördel´” i obehagliga aktiviteter. Det är ju en fördel för mannen att sysselsätta henne i sådana. Becker verkar klar över det. Varför är det oklart här vem som är upplevande subjekt? Det är ju inte kvinnan som ”har”.
Förvirringen upplöses när Becker till slut går vidare till att mäta denna ”fördel” med en objektiv social värdemätare, pengar. Den exploaterade kvinnan lider mindre därför att hon kan betala mindre än den som ej exploateras för att bli av med ett obehag. Det är att uttrycka det ”lägre monetära värdet av onytta” som Becker talade om i andra ord.¹⁸⁵ Det finns ett annat upplevande, värderande subjekt här utanför det exploaterande förhållandet. Det är det allmänna, samhället, som ”har fördel”.
Det kan enligt Becker också finnas en särskild nytta med att inte låta kvinnan delta i aktiviteter som underminerar hennes exploatering. Dels strikt teoretiskt som just visats, måste vi sluta oss till. Men också för mannen som alternativt upplevande subjekt. Därmed öppnas för tanken att makt leder till ökad individuell nytta, också som sådan, så som vi spekulerade om ovan. Är den nyttan något som alla rationella individer bör sträva efter?
Kontrollen av pengarna är här i alla fall en avgörande materiell maktfaktor. De är ett socialt objekt som ger övertag för den person som ansvarar för dess förmedling till övriga i hushållet. Penninginnehavarens överlevnad beror inte av hushållet, även om hans allmänna välbefinnande gör det. En ”strejk” från kvinnans sida upphäver kontraktet med mannen. En ”strejk” från mannens sida bryter övriga hushållsmedlemmars samband med samhället. Det sambandet förmedlas av pengar och handlar om fysisk överlevnad. Vi kan därför utan ansträngning tro att denna pengarnas materialitet, dess inträde i organisationen genom mannens försorg, ett grundläggande produktionsförhållande för produktionen av Z i hushållet, ger en impuls att se saker och ting från hans perspektiv. Medan den materialitet som empati i motsatt riktning har att stå på inte är lika stark. Mannens incitament till empatiskt tänkande, till att byta perspektiv, konditioneras av andra ”varor” än de som inköps på marknaden. Den hemarbetande är i besittning av sådana. Men de spelar inte lika stor roll för direkt individuell överlevnad på kort sikt.
Till detta materiella villkor för organisationens interna maktförhållanden kommer tyngden av den konstruerade kollektiva manliga rationalitet i vilken kvinnan, i modellen, har att spegla sig i och därmed uppleva sig själv som ”objekt för andra och därmed för sig själv”. Det sker gentemot den signifikative andre som mannen är. Det sker gentemot den generaliserade andre, samhället utanför som, i modellen, förmedlas in i hushållet endast via mannen, som på arbetsmarknaden är medlem i manliga kollektiv i vilka han speglar sig. I modellen består dessa hierarkier av kollektiv helt av män. De är organiserade runt varuproduktion och reproduktion av hela samhällets sammanhållning. De utgör hela det offentliga livet, i betydelsen ”utanför hushållet”. Samhällets sammanhållning utanför hushållet hålls i modellen uteslutande samman av män. I modellen står männen som ett kollektiv och som separata individer gentemot kvinnor bestående av separata individer utan tillhörighet i ”egna” kollektiv. Vi illustrerar vad som nu sagts med att utveckla vår teckning ett sista steg:







Figur 4. Hushållet som två subjekt med en gemensam sfär. Det ena dominerar det andra.

3.4.6 Beckers för-givet-tagna manliga överhöghet

Som vi såg antyder Becker makt men anser den vara utanför modellen. Men i kapitlet där altruism inom familjen utreds matematiskt är den makt som penninginkomst ger underförstådd. Den noteras inte. I texten är den altruistiske Välgöraren (the benefactor) genomgående en Han och den själviske Förmånstagaren (selfish beneficiary) en Hon. Den indelningen genom hela kapitlet om ”Altruism i familjen” kommenteras i en not:

För att skilja altruisten och förmånstagaren åt använder jag maskulint pronomen för altruisten och feminint pronomen för förmånstagaren.¹⁸⁶

I kapitlets Teorem om den avskyvärda ungen (The Rotten Kid Theorem)¹⁸⁷ har alla utom altruisten som mål att i strid med varandra klämma ut det mesta för egen räkning. Han, däremot, har gjort deras nytta till sin och därför kan han, trots egoistiska sabotage från alla håll, hålla samman hushållets organisation genom att fördela de resurser han underförstått kontrollerar. Det leds matematiskt i bevis. Detaljerna där behöver inte intressera oss.¹⁸⁸
Välgöraren har beundransvärda egenskaper:

(…) han skulle avstå från handlingar som ökar hans inkomst om de sänker hennes inkomst mera; och han skulle ombesörja att sänka sin egen om det höjde hennes inkomst med mera.¹⁸⁹

Den ideologiska konstruktionen är inte oskyldig. Diana Strassman påpekar att den ligger till grund för ”teorier om inkomstfördelning, beskattning, välfärdspolitik och ekonomisk utveckling”.¹⁹⁰ Den teoribildningen ligger i sin tur till grund för ekonomisk politik riktad mot organisationen Hushållet och hon skriver:

Tvärtemot berättelsen om den välvillige partiarken finns bevis för att barn får det bättre i fattiga länder om transfereringar (finansiell hjälp från regeringen) ges till mödrar än om de ges till fäder.¹⁹¹

Marilyn French rapporterar vidare:

I de flesta indiska familjer äter männen först. Kvinnorna äter det som blir över och flickorna får mat sist (…) Vissa indiska byggnadsarbetare som jag talade med viskade att de brukade smussla undan lite mat åt sig själva innan de serverade sina män. De skämdes för det, men det var nödvändigt eftersom deras män aldrig lämnade något kvar åt dem.¹⁹² (Kursiv i original)

French hänvisar också till en översikt från 1990 av Amartya Sen. Hans artikel Mer än 100 miljoner kvinnor saknas beskriver vad han kallar ett folkmord (genocide) på kvinnor i Tredje världen under 1900-talet. French sammanfattar Sens undersökning:

(…) /kvinnor får automatiskt/ större del i familjens resurser om de förtjänar sitt uppehälle utanför hemmet, om deras arbete betraktas som produktivt (vilket vanligen betyder att de får kontant lön) eller om de har egna ekonomiska tillgångar och rättigheter. På platser där vuxna kvinnor har möjligheten att tjäna egna pengar dödar med andra ord män färre kvinnliga spädbarn, oavsett hur stark ekonomin i det omgivande samhället är. I Punjab, som är Indiens rikaste stat, finner vi både det minsta antalet kvinnor i förhållande till män och den lägsta andelen yrkesarbetande kvinnor i hela landet.¹⁹³

Den ideologiska konstruktionens kräkaktighet. Det lättsamma ordvalet rotten kid, avskyvärd unge, är inte längre lika lustigt.

Vi har ovan diskuterat och accepterat Humant kapital som ett ting tillhörigt individen. Efter att ha diskuterat Beckers relation till sin modell kan det vara dags att diskutera Humant kapital som en relation. Vi måste då också reflektera över lönefaktorn, ”a”.
3.5 Humant kapital och lönefaktor som relationer
3.5.1 Humant kapital som relation där lönefaktorn är given

I ett angrepp på ”meritokratin” kallar Wallerstein begreppet Humant kapital för ett ”kvasikoncept”. Enligt honom är det fel att ”Humant kapital” till exempel skulle skapas i utbildningssystemet. Det fyller enligt Wallerstein snarare

funktionen av socialisering, barnvakteri och att filtrera fram de som ska bli ny medelklass (…) /i syfte att/ säkra tillgång till privilegier¹⁹⁴

Bakom provokationen finns ett synsätt där ”Humant kapital” ses som konstruerat i ett socialt sammanhang. Överordning och underordning av kollektiv är drivkraften bakom konstruktionen. Det Humana kapitalet är då bara en ideologisering av relationer och kan ej definieras som ”ett ting”. Det strider förstås mot den vanliga uppfattningen. I en vanlig svensk lärobok om arbetsmarknaden är Humant kapital ”främst utbildning och arbetserfarenhet”.¹⁹⁵
I uppsatsen som passusen ovan är hämtad från beaktas inte kön eller genus. Där handlar det om klass och reproduktion av klassamhället. Men det går förstås också att tala om utbildning och kön. Reproduktion av hierarki i allmänhet inom ramen för reproduktion av över- och underordning av kön i synnerhet. Manlighet och kvinnlighet som aspekt av klass, så som vi såg Anita Göransson uttrycka det (2.4.).
Harriet Bjerrum Nielsen och Monica Rudberg berättar i sin bok om en dansk studie. Den visar att kvinnor efter skolan gör vad de vill göra i långt mindre utsträckning än män. De flesta blir besvikna, det kanske är klassaspekten. Kvinnorna blir mest besvikna, det verkar vara könsaspekten. De får efter avslutade studier en mycket sämre överensstämmelse mellan sina önskningar och realiteterna, än män. Författarna refererar till två undersökningar som pekar på ”strukturella barriärer i utbildningssystemet: ju fler kvinnliga sökande till en utbildningslinje, desto lägre intagningsprocent”. Det skulle då vara en objektiv realitet kvinnor möter. Men också:

Unga kvinnors ambitioner sjunker ofta under gymnasietiden. (…) Från att ha tänkt sig en längre akademisk utbildning i första årskursen, siktar man efter hand in sig på medellång utbildning som kännetecknas av fast struktur, yrkesinriktning och tydlig kvinnoinriktning. (…) Ofta förskjuter man sitt ursprungliga intresse från ett manligt område med mycket prestige till ett mindre prestigefyllt, men näraliggande kvinnligt fält – från läkare till sjuksköterska, från lektor till lärare.¹⁹⁶

Med den begrepp vi tidigare förde in i berättelsen: det långsiktigt rationella har under studietiden gett vika för det kortsiktigt rationella. Amartya Sen skulle för sin del kanske säga att den ena preferensskalan har vunnit över den andra. De unga kvinnorna tycks också känna av verklighetens tryck, trycket från ”vad som är möjligt” för dem, och ”vad som förväntas” av dem tydligare.

(…) flickorna är mycket mindre säkra på sina önskningar under sista skolåret och har mycket mindre tillit till att önskningarna ska uppfyllas. Dessa två faktorer – säkerhet och självtillit – korrelerar klart i alla grupper med samstämmighet mellan önskningar och realitet.¹⁹⁷

Är de bara ett offer för en dominerande konstruktion av ”vad det är att vara kvinna” som så småningom tar ut sin rätt? Beskrivet av en forskare som fruktan för att lyckas.¹⁹⁸ Inte alls bara det tycks det. Här finns en praxis som konstruktioner av kvinnligt kan hämta kraft ur. Ytterligare en norsk undersökning tycks till exempel visa att:

(…) flickor med yrkesaktiva mödrar skruvar ned sina förväntningar mest; de har ju i praktiken sett vad dubbelarbete kräver. När den verklighet man till slut ska landa i rycker närmare, måste flickan förhålla sig mer till det motsägelsefyllda förhållandet mellan familj och yrke – till skillnad från högstadieflickan, som kan bevara de två önskningarna harmoniskt vid sidan av varandra (…) eller låtsas som om barn inte fanns. (…) För pojkarna är processen mindre dramatisk. De är från början mer realistiska, och det finns fler platser till den sortens drömmar de har.¹⁹⁹

Frågar vi varför kvinnan som är förebild för flickan dubbelarbetar leder det till en ny diskussion om vilka föreställningar, konstruktioner utan förankring i realiteter, som förhindrade att hushållsarbetet delades lika mellan föräldrarna. Och vilket materiellt tvång som tvingade fram dubbelarbetet från moderns sida. Ett verkligt tvång var förstås att hushållsarbete och att ta hand om barn är en sak som måste göras. Och om den ene vägrar, utifrån föreställningen om det irrationella i att bete sig som en kvinna, måste det arbetet utföras ändå. Den arbetstiden är inte en tid som fritt kan väljas bort ned till 1 eller 20 procent av total tillgänglig tid, så som den är i modellen vi undersöker.
Och en del arbetsmarknadsforskare spekulerar om beslutet att utbilda sig också kan påverkas av vad kvinnor har att vänta sig av samhället, om det är så att

(…) kvinnor – och deras föräldrar eftersom viktiga utbildningsbeslut fattas redan under barndomen – är medvetna om att de kommer att bli diskriminerade på arbetsmarknaden när de blir vuxna.²⁰⁰

Vad som beskrivs är en process av anpassning till samhället omkring. Det ”Humana kapitalet”, tänkt som ett papper från en utbildning, föds i en relation. På relationens ena sida finns den unga kvinnan. På relationens andra sida finns ”allt det andra”, hälften av det E som bortföll i början av Beckers avhandling. ”Allt det andra” har vi ovan kategoriserat i olika rationaliteter, där det kortsiktigt manligt rationella dominerar. Det dominerar som en materialitet. Det dominerar som en konstruktion. Individen tvingas handla rationellt i strid med den rationalitet på lång sikt som hon är varse. Motsättningen verkar inte alls bara vara dold för individen i de undersökningar som relaterades ovan.
Även om Humant kapital är ett ”ting” för Becker måste han härleda fram deras storlek ur relationer. Det hemmaspecifika humankapitalets storlek mäts i förhållande till det marknadsspecifika kapitalets storlek, ett annat ting. Som vi har sett sker det via en tänkt jämförelse av marginalavkastningar. Det är just en tänkt jämförelse eftersom den i praktiken är en tolkning, att två parter gör vad de gör arbetsdelat eftersom de just har gjort en sådan jämförelse som modellen sa åt dem att göra i en appell till deras förnuft, deras rationalitet,
Två marknadsspecifika Humana kapitals storlek mäts i sin tur i en relation genom att vi betraktar olika storlek på lönen vid samma lönefaktor, a, och lika antal arbetade timmar, t_w, enligt aH¹t_w.Vad vi kan veta om H¹ är här i princip den lön där H¹ tänks komma till uttryck, ”allt annat lika”.
Utanför modellerna och i avhandlingens text är Becker öppen för att kvinnan arbetar på marknaden. I de fallen kan alltså hennes Humana kapital på marknaden uppskattas separat med Beckers synsätt. Om arbetsgivaren betalar mannen 100 och kvinnan 80 för samma eller liknande arbete – en vanlig lönerelation på svensk arbetsmarknad²⁰¹ – beror det på att kvinnor på grund av

sitt hushållsansvar, även när de vill delta i arbetskraften lika många timmar som män, blir trötta, måste vara hemma för att ta hand om sjuka barn eller göra andra utryckningar, och har mindre möjlighet att arbeta på udda tider eller ta jobb som kräver mycket resande²⁰²

Ty lön (I) kan sägas vara bestämd av ett paket som består av tid och ansträngning (package of time and effort) där E_m energin i lönearbetet och t_m är tiden enligt I = I(t_m, E_m) ²⁰³
Och Becker anför vidare:

Eftersom hemarbete kräver större ansträngning (is more effort intensive) än avkoppling (leisure) och andra hushållsaktiviteter, spenderar gifta kvinnor mindre energi på i varje arbetstimme på marknaden än gifta män som arbetar samma antal timmar.²⁰⁴ /Kvinnor/(…) ekonomiserar med sin energi genom att skaffa sig mindre krävande jobb. ²⁰⁵

Det ger lägre lön. Och lönen uppstår i en relation mellan det Humana kapitalet, eller hur intensivt det tas i bruk, och ett annat ting, arbetsobjektet. Lönen betalas inte av någon person eller något kollektiv av personer som lönearbetaren har en relation till. Den kommer som en följd av insatsen på samma sätt som 6 kronor i kaffeautomaten (ett ting) ger en mugg kaffe, 12 kronor ger två muggar o s v. Ett nyckelbegrepp för Becker är intjänandeförmåga (earning power).²⁰⁶ Den förmågan, kraften är något som strikt tillhör individen som en egenskap.
Som vi vet finns lönesättande personer i toppen av organisationers hierarkier. Det är de som uppskattar sitt eget och andras ”Humana kapital”. Ibland värderar de sitt eget till 10, 20 eller 100 gånger större än vad som är individuellt genomsnitt i den organisation de leder. I sina detaljer är det utanför ramen för vår diskussion. Detta allmänt kända och regelbundet diskuterade faktum nämns bara här som ännu en antydan om att mätningsresultat också beror på vem som mäter.²⁰⁷
Enligt Björklund & Edin (1996), har den mest omfattande svenska studien utförts av le Grand (1992) på siffror från 1981. Då var löneskillnaden just 80/100 mellan kvinnor och män. 43 procent av löneskillnaden kunde ej förklaras. Vedertagen hänsyn togs till ”individernas humankapital, familjeåtaganden som antalet barn och hushållsarbete, olikheter i arbetsmiljö och olika typer av arbeten.” En annan studie från samma år angav att: ”merparten av löneskillnaden mellan könen inte låter sig förklaras av skillnader i humankapital och arbetsmiljö”.²⁰⁸
Men en del av löneskillnaden idag tycks ändå förklarad av kvinnans hushållsansvar, eller mannens brist på det? Vi ska nedan diskutera det. Först ska lönefaktorn, ”a”, beröras. Den låter sig inte lätt skiljas från begreppet ”Humant kapital”.

3.5.2 Lönefaktor som en relation

För den som inte styr eller äger en organisation sättes lönen i en förhandling med ledningen. För den enskilde är det viktigt att veta vad hon kan kräva i den relationen. På det individuella planet tycks konstruktionen av det kvinnliga här spela en roll.

En viktig skillnad i pojkars och flickors socialisationserfarenheter finner man emellertid i det faktum att flickor (i likhet med många forskare!) ofta osynliggör och nedvärderar den kompetens flickor har. (…) En konsekvens av denna nedvärdering är att flickorna går tyst i dörrarna. De lär sig att hålla sina regler och sin samvaroform undan från den offentliga scenen – vilket kan medverka till att flickor/kvinnor ofta förhåller sig passiva i offentliga sammanhang.²⁰⁹

Men det gäller inte bara att lära sig ta bra betalt för sin arbetskraft. Det gäller också att överhuvudtaget lära sig att ta betalt. Också här tycks konstruktion av kvinnligt och manligt spela roll. I en dansk undersökning av barns arbete (9 till 12 år) från 1972 uttrycktes det som:

Pojkarna bär ut tidningar medan flickorna passar barn. Pojkarna får regelbunden lön, medan flickornas avlöning är mer slumpmässig.²¹⁰

En norsk undersökning från ett fiskeläge (1982) antyder samma ”lönefaktor” i tidigt arbete under individens liv:

Flickor och pojkar tar olika arbete som ger olika utbyte och stärker olika inriktningar. Pojkarna får lön och mer systematisk yrkesinriktad handledning, flickorna får möjlighet till samvaro och till att ge och motta omsorg. Pojkarna jobbar som torsktungskärare på kajen. Det är ett jobb som kräver dristighet och företagsamhet(…) det kräver viss träning för att bli tillräckligt effektivt och det är ett individuellt jobb. Flickorna kör barn i barnvagn och rensar räkor (…) det är arbete som ger mindre pengar, men där samvaron med väninnorna är en viktig del av ”lönen”. Flickorna som passar barn är inte ens säkra på att få någon lön alls, eftersom barnpassning ligger på gränsen mellan arbete och hjälpsamhet. Tillitsförhållandet till barnet och barnets mor är också en viktig del av belöningen. Man ser här hur flickors prioriteringar lätt innebär att andra kan utnyttja dem (…) flickorna tilldelas ett säkert men snävt arbetsområde, medan pojkarna måste kasta sig ut på arbetsmarknaden och själva ta reda på möjligheterna. I gengäld lär sig pojkarna därigenom att initiativförmåga är en nödvändig arbetskvalifikation och att lön är en självklarhet när man presterar ett arbete.²¹¹

Lönen sätts alltså i en förhandling. Men inte bara som individ mot individ. När arbete åt någon annan uppstår i historien på bred front – i en organisation, eller åt en arbetsfri ägare/kontrollör av produktionsmedel, jord eller åt beväpnad kår som kan avtvinga någon hennes arbetsprodukt – sker förhandlingen också kollektivt. Av och till i historien med mer eller mindre bryska metoder. Vi kan också se på denna kollektiva ”lönefaktor” historiskt:
Sedan början av förra århundrade har löntagare organiserat sig i fackföreningar, en slags lönekarteller där individer inte ensamma ska acceptera låg lön utan hela kollektivets godkännande. Brenner & Ramas (1984) fäster uppmärksamheten på kvinnors svårigheter att kollektivt försvara sina löner under 1800-talets tidiga kapitalism i England. Vad som under denna period ligger till grund för att ideologiskt konstruera kvinnlig arbetskraft som ”lågproduktiv” och därför sämre betald är enligt författarna inte alls ideologi eller kultur i sig. Kapitalismen kan i och för sig utnyttja kultur, ideologi och fördomar om kön för att pressa lönenivåer menar de. Men ideologi skulle aldrig ensam ha tillräcklig kraft för att få kvinnor att acceptera lägre löner. Vi är nu i England på 1800-talet:²¹²

Kvinnor får en nackdel på arbetsmarknaden på grund av sitt familjeansvar (…) det är mindre troligt att kvinnor organiserar sig i fackföreningar, de är mindre rörliga när det gäller att leta efter jobb, deras plikter hemma lägger större begränsningar på dem.²¹³

Men varifrån kommer hennes plikter hemma? Är de ideologiskt konstruerade? Det materiella tvånget uppstår ur en kombination av låga fabrikslöner som måste kompletteras med tungt och tidskrävande hemarbete för att ett par och deras barn ska kunna överleva. Men avgörande är de extremt långa arbetsdagarna på 12 till 14 timmar som gör det omöjligt för både kvinna och man att vara på marknaden om man har barn. Tillsyn av äldre barn är en sak. Men graviditet, födsel och amning är en annan. Kvinnan är biologiskt bunden till den funktionen som är omöjlig att förena med kontinuerligt fabriksarbete. Den som gör så drabbas oftare av missfall, får svårare födslar.

Saken här är inte så mycket de fysiska krav som ställs på gravida kvinnor, eftersom kvinnor i de förkapitalistiska samhällena kombinerade fysiskt krävande arbete med graviditet, vård av barn etc. Men där det skedde med framgång i de fall där kvinnan behöll sin kontroll över deltagandet i produktionen. De kunde reglera sitt arbete och ta hänsyn till sina olika fysiska behov under en graviditet – till exempel genom att oftare vila.²¹⁴

Och som allmänt omdöme om perioden då kapitalismen introducerades:

I den förkapitalistiska ekonomin, kunde reproduktionen anpassas till produktionens krav därför att dess organisation förblev i händerna på de som arbetade i hantverk eller hemmabaserad produktion Fabriksproduktionens framväxt ändrade denna situation i grunden. Att arbetsrytmen mer och mer bestämdes av komplex koordinerad maskinproduktion skapade svårigheter att matcha produktivt och reproduktivt arbete med varandra.²¹⁵

I arbetarklassen tog sig kvinnans arbete på marknaden formen av att hoppa in i perioder. Och när de gjorde så utnyttjades de som billig arbetskraft ställd i konkurrens med män.

Äldre kvinnor hade ofta barn att försörja, var änkor eller var gifta med män som hade instabila inkomster. Dessa kvinnor utgjorde en särskilt försvarslös och desperat pool av arbetskraft. Deras bördor hemma gjorde det svårt för dem att få tid och kraft att organisera sig; deras brist på rörlighet gjorde det svårt för dem att söka bättre arbeten.²¹⁶

Att förklara manliga skrädderiarbetares motstånd mot ”kvinnor i vårt yrke!” från 1830 och framåt i England går därför inte bara att göra i termer av ideologiska konstruktioner av överhöghet, föreställningar om att ”kvinnor ska vara hemma”. Materialiteten finns där:

Det är helt klart att där fackföreningar /skräddarfacken, min anm/ var oförmögna att utestänga kvinnor blev resultatet en snabb nedgång för lönerna och en allmän degradering av arbetena.²¹⁷

Men det är vilken billig arbetskraft som kan sälja sig billigast som är drivkraften, oavsett konstruktioner av kvinnor som ”billig arbetskraft i sig”. Bryter konstruktionen samman genom att kollektivet handlar som subjekt tycks lönefaktorn arbeta i helt motsatt riktning:

De första fabriksarbetarna /inom textilindustrin i New England (USA)/ var unga, ensamstående lantbrukskvinnor som rekryterades när manlig arbetskraft blev knapp och dyr. När de kvinnliga operatörerna blev ledande militanter och organisatörer på 1830- och 40-talet, vände sig arbetsgivarna till irländska män och deras familjer för att ersätta kvinnorna. I invandrarna fann arbetsgivarna ett stort antal män och pojkar som var villiga att arbeta för ”kvinnolöner” /ty nu hade alltså kvinnorna erövrat ”manslöner”, min anm/.(…) Under mitten av 1800-talet, när de invandrade männen ersatte lantbrukskvinnorna i bomullsfabrikerna, ersatte kvinnorna infödda män inom läraryrket.²¹⁸

Detta var förr. Kan fackföreningsstyrka vara en förklaring idag till att kvinnors genomsnittliga löner ligger på mellan 80 och 90 procent av mäns? (Nya undersökningar visar till och med att löneskillnaden just nu ökar i Sverige, från att vara 85 procent av männens 1995 till att vara 83 procent år 1997.)²¹⁹
Texten redovisade tidigare hur kvinnor totalt dominerar arbetsmarknaden inom offentlig sektor, i Beckers hemland mer refererad till som servicesektorn.²²⁰ Syftet här är bara kort problematisera lönefaktorn. Vi förenklar och tar inte in den särskilda ideologi som eventuellt omvärver arbete i serviceyrken i reflektionerna. Möjliga rötter till sådan ideologi berördes ovan i samband med exempel på tidig socialisation. En enklare problematisering av lönefaktorn i sammanhanget vårdande, omhändertagande, serviceyrken i Sverige, kanske andra länder, kan se ut så här:
Som var och en vet arbetar löntagare inom sjukvård, åldringsvård, förskolor och skolor direkt med barn eller människor som är i utsatt position. Arbetet berör samhällets reproduktion av sig självt, både som civiliserat socialt sammanhang att leva (hela sitt liv) i och som krass reproduktion och produktion av arbetskraft på lång sikt. Av flera skäl måste arbetskollektivet där därför hitta former för löneaktioner, skulle de få den idén, som inte hårt drabbar tredje part även om de är långvariga och tydliga. Det är inte lätt. Inom en offentlig sektor är konsekvensen för arbetsgivaren politisk, inte ekonomisk som den är inom varuproduktion och mer manligt dominerade sektorer. Samma politiska, moraliska faktor som inom vårdande servicesektor kan vändas mot arbetsgivaren kan också verka mot ett kämpande kollektiv. Hänsynslöshet mot arbetsgivaren kan ge högre lön. Men den får inte kunna tolkas som riktad mot gamla, sjuka eller barn.
Men i förhållande till lön, hur ska egentligen ”produktion på marginalen” mätas i serviceyrken?
För det första går det inte på marginalen att mäta den i en skolklass, i en sjuksal eller på ett vårdhem. Kvaliteten, något slags allmänt nyttobegrepp, avgör väl saken? Den framträder och bedöms i stora helheter, inte som fraktioner av något som orsakats av en fraktionell förändring i något annat. Men mäts den monetärt eller med andra kvantitetsmått sker det i termer av produktivitet. Vi inser lätt att ny teknologi kan sägas bidra till högre produktivitet...och högre kvalitet.²²¹ Men färre personal per oförändrat antal patienter, dagiselever eller åldringar kan också vara ett mått. På nittiotalet har således produktiviteten ökat inom svenska sjukvården i samband med att 69 000 arbeten skurits bort under sju år.²²² Det relevanta här kan tyckas vara att fråga klienterna vad de säger om produktivitetsökningen. Och personalen, om nyttan av arbetet som sådant ses som en egen ”produkt” av verksamheten.²²³
För det andra kommer penningkostnaden för verksamheter som till sin natur inte går att rationalisera över en viss gräns, att relativt bli allt dyrare jämfört med varuproduktion, där ny teknologi ständigt ökar takten.²²⁴ Det gäller förstås all tjänsteproduktion och skapar över lång tid en lönepress, oavsett upp och nedgångar i efterfrågan.²²⁵ Bara 1) en empatisk diskussion om nyttan av verksamheter för människor, 2) en diskussion om långsiktig samhällelig rationalitet kan motverka den kostnadspress som verkar via marknaden för varor. Den diskussionen måste föras i ett sammanhang där en slags kortsiktig rationalitet dominerar.
Katz (1994) pekar slutligen på ett helt annan lönefaktor:

(…)Produktivitet i penningtermer beror av priser på produkter, priser beror i sin tur av köpkraften hos dem som vill köpa varan. Om en grupp har större tillgångar än en annan, då kommer det att öka belöningarna i de sfärer vars produkter (output) är viktiga för den förstnämnda gruppen. Om det finns en korrelation mellan preferenserna hos en grupp för en typ av produkter eller tjänster och den grad med vilken den dominerar en arbetsstyrka, då kommer den att få högre inkomster ju större ekonomiska resurser den förfogar över. Suggestiva exempel kan vara mansdominerade branscher som vapenproduktion eller bilindustri eller – motsatt – kvinnligt dominerad tjänsteproduktion som barnomsorg. När man har att göra med en offentlig sektor eller med en icke-marknadsekonomi blir subjektiviteten bakom produktivitetsmåttet ännu tydligare – och därmed dess beroende av vems preferenser som utövar största trycket.²²⁶

Ett kollektivs köpkraft riktas mot vissa varor. Medlemmar i samma kollektiv tillverkar varorna. Deras löner höjs, relativt löner för andra mindre köpstarka kollektiv som föredrar andra varor. En förstärkande cirkel uppstår. Vi kan välja att tolka en hög lönenivå inom vapentillverkning som ett uttryck för att det ”Humana kapital” som där är satt i arbete är större, än det är inom dagisverksamhet och åldringsvård. Det svarta skämtet uppstår i motsättningen mellan ”humant” – av latinska humanus för mänsklig; människovänlig; artig²²⁷ – och det ”kapital” som kommit att betyda penningförmögenhet eller maskiner (i motsats till människor, vid beslut om organisation av produktion).²²⁸ Det vill säga åter igen i motsättningen mellan ”monetär nytta” som är förment allmän och den nytta Posner distanserade sig från genom att kalla ”filosofisk”.
Hela diskussionen om lönefaktor som relation och ”Humant kapital” som relation inbegriper som vi har sett rationaliteter som står emot varandra. Vi går nu över till att diskutera rationalitet på kort och lång sikt i Beckers rationella hushåll.

3.6 Den rationella individen i hushållet

Vi har i två avsnitt tänkt på arbetsdelning och olika storlek på löner för kvinnor och män genom att se på relationer. I den diskussionen har individerna varit styrda av yttre tryck som om de vore objekt. Styrda sedan barnsben av trycket från dominerande konstruktioner av vad som är kvinnligt och manligt. Objekt för diskriminering eller offer för större ekonomiska samband de inte ensamma kan påverka. Vi ska nu, i likhet med Becker, se på den hemarbetande rationelle individen som ett rationellt handlande subjekt.
Oavsett problematiseringen av vad Humant kapital och lönefaktor är som relation, och inom ramen för Beckers avhandling, kan vi säga att den individ som ”investerar i hemmakapital” i Beckers avhandling är i en cirkel. Cirkeln påpekas aldrig i avhandlingens text. Däremot är det många kritiker som uppmärksammat den:
Ju mindre hemarbeterskan är på arbetsmarknaden, desto mindre är hennes chans att vara på arbetsmarknaden. Ju mindre pengar hon tjänar desto större anledning att arbeta hemma, när hushållet som subjekt bedömer det

Kvinnor tjänar mindre på marknadsplatsen på grund av ”sina” hushållsansvarigheter medan kvinnor, å andra sidan, specialiserar sig i hemproduktion därför att de tjänar mindre på arbetsmarknaden²²⁹

Ju mer hon accepterar modellens norm för hur hon bör vara, ju mer hon deltar i vad modellen kallar rationellt, desto mer irrationellt ter sig hennes beteende. Genom att hålla sig hemma, som i modellen, överlåts kontrollen av hushållets penninginkomst helt till den andre. Genom att inte arbeta på marknaden förstärks beroendet av den andres penninginkomst över tiden. Ju längre tid i det rationella hushållet desto större svårighet att få arbete på marknaden. Och arbetar kvinnan i modellen under hela livet i vilket land som helst i OECD-området finns beroendet av den som har arbetat på marknaden även efter pensionen. För dess storlek beror av tidigare penninginkomst.²³⁰ Modellen är dynamisk på så sätt att den enes makt över den andra växer över tiden. Ordet makt nämns ej av Becker och finns därför inte heller som uppslagsord hos Becker i avhandlingens index.²³¹
Vi märkte ovan att ”nyttan av omväxling” för individerna inte gick att tänka inom ramen för modellen som ett enda subjekt. I verkligheten är denna särskilda nytta dock, som vi vet, en realitet. Inte bara på arbetsmarknaden. Det behöver inte gå så långt som för arbetaren inom en i detalj arbetsdelad industriproduktion

som hela livet förrättar en och samma enkla operation, får hela sin kropp förvandlad till ett automatiskt ensidigt organ för densamma²³²

innan vi kan känna leda och behov av omväxling, ett särskilt ”Z”. Var och en som sysselsatt sig med hushållsarbete vet att det är en rutin där vissa moment ständigt återkommer. Det blir i längden, om man är två, helt enkelt inte individuellt nyttomaximerande att som, i modellen, ensam stå för all disk, tvätt, städning och matlagning.²³³ Det är inte nyttomaximerande att göra det arbetet under en växande känsla av att man gör det åt någon annan, som bidrar med sex, ”produktion av barn” och möjligen några andra ”Z”. Vi vet att sex är grundläggande i nära relationer. Att säga att produktion och konsumtion av detta ”Z” inom hushållet är oproblematiskt är en grov underdrift. Becker anar inget problem inför läsarna. Men det stora ämnet ligger utanför uppsatsen.
Att i det rationella hushållets intresse förbli inom sådana skrankor under decennier går inte att förklara inom ramen för ett rationellt beteende. Det går däremot att med våra schematiska begrepp, anpassade till nyklassiskt språk, kalla beteendet som rationellt på kort sikt om relationen i hushållet studeras ur båda individernas perspektiv. Ett av de stora Z som hushållet reproducerar kan då för övrigt förstås som över- och underordning i två kortsiktiga rationaliteters intresse. De finns också representerade och reproducerade av kollektiv utanför hushållet. Med Beckers enda hushållssubjekt i tankarna kan vi föreställa oss en gemensam bräcklig känsla av att ”vi gör det vi borde göra”. Kortsiktiga rationaliteter i förening, som individerna på kort sikt, den ene mycket mer än den andra, känner sig bekväma med. I det ena fallet förknippad med längre helt fri tid och mindre ansvar när ”arbetsdagen är slut” som plus. I det andra tvärtom förknippat med minus som växer över tiden. ”Kvinnors psykiska problem ökar när de gifter sig, medan mäns psykiska problem minskar.”²³⁴ Carin Holmberg relativiserar situationen, som jag beskriver förenklat med hjälp av våra begrepp, på följande sätt:

Det betyder inte att mannens överordning uppfattas som legitim eller att kvinnan med förtjusning underordnar sig olika former av förtryckande behandling. Det innebär inte heller att parrelationen kan reduceras till ett förhållande av under- och överordning. Det betyder endast att maktasymmetrin (…) inte enkelt låter sig fångas och analyseras eftersom vi har att göra med ett komplext nät av interaktion som också är relaterat till de samhälleliga strukturerna.²³⁵ (kursiv i original).

Vad menas med det som sist sägs? Varifrån kommer idén hos de flickor, som nämndes tidigare, att nedvärdera sitt eget kön? Den kommer från en relation till samhället. De kan till exempel se hur kvinnors arbete i rena penningtermer är lägre värderat, att arbete i yrken där män dominerar ger högre lön och högre status. De ser det omkring sig.
I och med att Becker inte erkänner makt och brist på makt, och maktlöshet som växer över tiden, i det strikt arbetsdelade hushållet – vi kan tänka: ”Onyttan av att vara underordnad, beroende, tvingas vara den som anpassar sig till den andres behov” – förklarar han den hemarbetandes brott ut ur den rationella cirkeln med hjälp av en yttre faktor. Faktorn är en växande efterfrågan på arbetskraft på marknaden utanför det rationella hushållet. Becker skriver:

Huvudorsaken till gifta kvinnors ökade deltagande /på arbetsmarknaden/ under det tjugonde århundrade tycks vara deras ökade intjänandeförmåga (earningpower) i takt med att de västliga ekonomierna vuxit, inräknat den snabba expansionen av servicesektorn. Tillväxten i gifta kvinnors intjäningsförmåga ökade det försakade värdet av den tid de spenderade på barnomsorg och andra hushållsaktiviteter, vilket i sin tur minskade efterfrågan på barn och uppmuntrade att föräldratid, särskilt mödratid, substituerades bort. Båda dessa utvecklingar ökade arbetskraftsdeltagandet från gifta kvinnors sida.
Den vinst äktenskapet kan ge minskas, och på samma sätt ökar också skilsmässans attraktivitet, genom de högre inkomsterna och gifta kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande, eftersom könsarbetsdelningen inom hushållet blir mindre fördelaktigt. Det är konsekvent att det i denna tolkning också underförstås en stark tillväxt i skilsmässotal över tiden. Att vad man får ut av äktenskap minskar (The decline in the gain from marriage - här finns inget subjekt, min anm) reflekteras också i det ökade antalet ”konsensusförhållanden” (”consencual unions”) (ogifta par som lever tillsammans), den substantiella tillväxten för hushåll som leds av kvinnor, och även i viss utsträckning av den högre andelen illegitima födslar i förhållande till legitima under de senaste decennierna.
Kvinnors deltagande i arbetskraften, fruktsamhet, och skilsmässotal samverkar på flera andra sätt. Till exempel minskar fruktsamheten om skilsmässa blir mer trolig, eftersom det är svårare att ta hand om barn efter det att ett äktenskap har upplösts.²³⁶

Inom ramen för modellen och dess fem teorem är det förstås obegripligt hur högre kvinnolöner på marknaden kan få sådana dramatiska effekter. Becker gör inte heller något försök att lösa frågan med modellens hjälp. I den krävs ju en aldrig så liten komparativ fördel i hemproduktion för den ena maskinen, för att total arbetsdelning ska uppstå. Och den komparativa fördelen härleds ur löneskillnaden. Så sent som 1968 var lönekvoten mellan könen i Sverige 72 procent.²³⁷ Då hade över halva seklet har gått, i ett land där kvinnan anses ha en starkare ställning än på många andra håll, också än i de rika industriländerna.²³⁸
Det är en kritisk punkt i Beckers avhandling. Han föreslår också att orsakssambandet samtidigt kan vara tvärtom. Eftersom de födde färre barn förväntade sig kvinnor kunna vara längre tid i arbetskraften på marknaden. Därför började de lönearbeta.

Kvinnor hade då mycket större incentiv att investera i marknadsorienterat humant kapital, vilket accelererade ökningen av deras intjäningskraft, deltagande /på marknaden/, och skilsmässotal, och accelererade minskningen av fertiliteten.²³⁹

Det hela blir ännu besvärligare om vi med Becker betänker att:

En svårighet med denna förklaring är att ekonomisk utveckling och tillväxt i intjänandeförmågan för kvinnor inte accelererade i utvecklade länder efter 1950, ändå har både andelen gifta kvinnor som skiljer sig och andelen i arbetskraften stigit ännu snabbare sedan dess.²⁴⁰

Det handlar om en modest löneökning under 35 år i USA och många andra västländer relativt männen, fortsätter Becker. Och detta faktum har varit ”en förlägenhet” för en teori som tolkar skillnader i intjänandeförmåga efter kön i termer av Humant kapital, skriver han. Möjligen kan den långsamma löneutvecklingen bero på att gifta kvinnor gått ut på arbetsmarknaden (oredan är tydlig), ty detta har ”temporärt” (under 35 år varav de första tjugo, 1950-1970, kallats världsekonomins guldålder)²⁴¹ påverkat deras löner ”ty ökad tillgång sänker i allmänhet priset”. Det här ”antyder, även om det ej demonstrerar” (…the evidence suggests, although it does not demonstrate…) att kvinnor och män skulle tjäna olika även om de deltog lika mycket på arbetsmarknaden. Några har dragit slutsatsen att försvarligt stor diskriminering mot kvinnor pågår på marknaden, fortsätter Becker tankegången. Men de forskarna menar att också olika slags hushållsansvar minskar intjänandeförmågan. Becker går sedan över till att diskutera hur investeringar i olika Humant kapital ger starkt argument att arbetsdela även mellan helt identiska personer.²⁴²
Någon annan faktor är i spel här. Vad kan det vara? Kvinnorna tycktes under 1900-talet börja strunta i hushållets rationalitet, de låga lönerna, den svaga löneutvecklingen. De valde ändå att lönearbeta.
För det första måste vi här märka historiska hål som gapar i analysen. Hushållsarbetet i Beckers modell är inte ”nödvändig basproduktion”, utan den ena vågskålen på en våg. Är det orsaken att inte se barnkrubbor, daghem, allmän skolgång för barnen – allt det som minskar ett objektivt tryck för ”någon” att vara hemma; i västvärlden i synnerhet från tidigt femtiotal? I Europa sker då ett genombrott för offentliga nyttigheter med betydligt större ”produktivitet”, i termer av barn per vuxen, än det isolerade hemmet i modellen. Hushållsmaskinerna? Ordet ”dammsugare” dyker upp år 1903²⁴³. I Beckers arbete ett knappt sekel senare finns det fortfarande inga dammsugare, inga tvättmaskiner, inga elspisar. Vilka effekter har det på ”hushållstidens marginalproduktivitet”? Becker lämnar den frågan åt sidan. Den borde vara en tiotusenkronorsfråga i hans avhandling. Tänks produktivitetsökningen i hushållet som sker med hjälp av teknologin (också varor från livsmedelsindustrin som kräver mindre bearbetning) vara exakt balanserad mot produktivitetsökningen i industrin?
En hel epok av kvinnofrigörelse i de rika länderna förbigås. Kvinnor som ”rationella individer på lång sikt” och deras strävan att komma ut ur cirkeln av beroende. Och vad gäller impulser utifrån: Viktiga ”efterfrågechocker” när det gällde kvinnlig arbetskraft var de två världskrigen. Då mobiliserades männen till slagfälten i tiotals miljoner. Då drogs kvinnorna massivt in…i industrin, ²⁴⁴ precis som vid industrialismens genombrott på 1800-talet…och det föregicks av en period i väst då kvinnor drivits ut från penningekonomin från 1800-talets slut, när stormanufakturerna bryter fram.²⁴⁵ Lägg sedan till trettiotalskrisens massarbetslöshet – trycket att någon i hushållet drar in pengar, vilket kön denne någon än har. Därmed har vi fyllt tre fjärdedelar av seklet med mäktiga tryck på hushållsorganisationen som den såg ut när seklet började.
Det handlar här inte om att försöka förstå växelverkan mellan, å ena sidan, politiska och ekonomiska makthavares försök att ömsom dra in, ömsom söka stöta ut den kvinnliga arbetskraften ur penningekonomin, till exempel vid lågkonjunkturer eller krigsslut…och, å andra sidan, kvinnors kollektiva och individuella motstånd mot det. Inte ens att beskriva förloppet utan misstag. Vi måste bara fråga oss hur stor del av historiens kamel som hamnar utanför när den ska pressas genom modellens nålsöga.
Vad gäller sjunkande födelsetal i västvärlden kan ett brott ses redan från 1875. Då sker en ”demografisk övergång”. Istället för höga födslotal och hög barnadödlighet sjunker både födelse- och dödstal. Det sker samordnat och dramatiskt.²⁴⁶ Och vi måste förstås tänka ”bättre hygien, bättre mat, större kunskaper inom medicin”. Och tvärtemot Beckers ekonomiska härledning av samband mellan färre äktenskap och lägre födslotal ser vi, enligt Hobsbawn, på 17- och 1800-talet en uppgång för antalet äktenskap och en nedgång för antalet födslar. Det är långt innan ”efterfrågan på barn” på 1900-talet enligt Becker av en enda anledning minskar. Det är den enda anledning som modellen kan peka på. Och till slut såg vi därför den förklaringen problematiserad i ett cirkelresonemang.
Hobsbawn skriver för sin del:

Till skillnad från den vanliga äktenskapsmodellen i länderna utanför väst, där flickorna giftes bort unga och knappt någon kvinna gick ogift genom livet, visade den förindustriella kvinnan en tendens att gifta sig sent (…) och det fanns gott om ungkarlar och ungmör /men på 17- och 1800-talet/ finner man sjunkande födelsetal trots en allmän, men inte universell, tendens till att allt fler kvinnor gifte sig, och därtill vid yngre år än tidigare (…)²⁴⁷

Kunskapen om preventivmetoder sprider sig. (Långt innan 1900-talets massproducerade preventivmedel är för handen, vilka Becker för övrigt inte uppmärksammar.) ”Tysta beslut” i en känslig fråga börjar fattas av ”arméer av äkta par” i Västvärlden. Vet vi till exempel att ”hushållsinvestering i barn” är en investering i trolig död i barnsäng för kvinnorna under denna tid²⁴⁸ och känner vi till en tendens till större frihet i kärleksrelationer blir sambandet ännu lättare att förstå. Men det krävs förstås forskning. ”Inte en universell tendens”, påpekar forskaren Hobsbawn.
Historikern Arne Jarrick studerar en enda församling i Stockholm från 1750- till 1810-tal: En tendens till fler ”rena kärleksäktenskap”. En tendens till allt större komplikationer i relationer. Han studerar domar, polisprotokoll, brev, litteratur. Sedan mot slutet av 1800-talet: en tendens till fler skilsmässor mot slutet av 1800-talet. En svag tendens att kvinnor vill skilja sig oftare än männen. Ibland för att mannen inte är hemma på åratal och inte bidrar med något till ekonomin.²⁴⁹

(…)”och ibland var mannen kvinnan sökte undkomma ett monster som gjorde det heliga förbundet till ett helvete.” ²⁵⁰

Men sådant händer redan tidigare. Nygifta Christina Lindberg har något att säga om modellen. I ett brev till Södra förstadens kämnärsrätt i Stockholm år 1780 skriver hon om sin make, brandvaktsrotsmästaren Petter Hesselgren, att ”man med skjäll kan säga det brännwinet regerar hans själ”, hur hans tillstånd närmat sig rena vanvettet, hur han slagit och hotat döda henne.²⁵¹
Även om Becker hävdar sin modells förklaringskraft i alla länder behöver vi för att förstå ytterligare ett perspektiv, hushållet som helvete, inte ens diskutera Indien med dess ekonomiskt rationella hustrubränningar, rationella för mannen och hans hemgiftstörstande släkt.²⁵² Vi kan ta del av rapporter från Beckers USA. Marilyn French rapporterar:

I Barbara Roberts artikel ”No safe place: The war against women” återges samhällsvetenskapliga forskares ungefärliga siffror: fler än 1, 8 miljoner äkta män i USA misshandlar sina fruar svårt. Hon citerar även en undersökning där 28 procent av alla tillfrågade par uppgav att fysiskt våld att förekommit i deras förhållande. Forskare anser att närmare femtio procent av de män som lever i parförhållanden vid något tillfälle har misshandlat sina hustrur eller kvinnliga partner. (kursiv i original).
(…)
I USA misshandlas en kvinna var tolfte sekund av en man och varje dag får fyra av dessa övergrepp ett definitivt slut i och med att kvinnan dör.²⁵³

Carin Holmberg redovisar fakta från Sverige:

En av de tre stora riskgrupperna när det gäller att utsättas för våld i Sverige idag utgörs av ensamstående kvinnor med barn mellan 0-7 år. Oftast är det barnets far eller styvfar som är gärningsmannen. Det är dessutom i hemmen som de grövsta våldsbrotten sker och mer än en tredjedel av dem ledde till att kvinnor fick uppsöka läkare eller tandläkare.²⁵⁴

Inom Beckers modell, i modellen, kan denna situation beskrivas som rationell och ekonomiskt effektiv. Vi behöver bara, som Becker gjorde ovan i sina tankegångar om ”eventuell exploatering”, komplettera den med begrepp som det monetära värdet av onytta och vi förstår att i alla dessa fall, också i de mest vidriga av de exempel som ovan räknats upp, görs inom denna teoribildning en samhällseffektiv allokering av resurser på marknaden. De mördade indiska kvinnorna kunde inte hävda sitt värde med pengar. Inom den nyklassiska teoribildningen är de mer värdefulla som döda. Det är ett groteskt faktum.²⁵⁵
Vi kan också mer kyligt ställa frågan om detta internationella våld har någon effekt på skilsmässofrekvenser i de länder där kvinnor kan få egen inkomst på marknaden. Och om det är ett skäl att fatta rationella beslut om att försöka bli ekonomiskt oberoende av mannen. Att lämna organisationen, eller åtminstone modellen. Något spår av denna frågeställning finns inte i Beckers avhandling. Den läsare som slår på ordet ”våldtäkt” (rape) hamnar i en fotnot i kapitlet ”Familjen hos andra arter än människans” (Families in Nonhuman Spieces).²⁵⁶

3.7 Teorin som relation

Vi kom till slut långt bort från den text vi undersöker. Vi ska nu gå tillbaka till Beckers inledning av sitt modellbygge för flerpersonshushållet. Ovan har det upprepats i olika sammanhang, historiska och andra, att hushållsarbetet är nödvändigt, att tiden inte fritt kan allokeras bort från det arbetet. Modellen tar hänsyn till det…den fördelar ju på marginalen nyttoproduktionen lika mellan hem och marknad? Eller gör den det? Becker skrev som vi såg ovan (3.3.1) att vilket hushåll som helst

…skulle använda en fast kvantitet tid till att underhålla sina kapitalstockar (maintain its capital stocks) och allokera resten av tiden mellan marknads- och hushållssektorer för att maximera konsumtionen.
(…)
t´ är den totala tiden som är tillgänglig vart år efter att tid avsatts för att underhålla kapitalet. (after allowance for time spent maintaining capital)²⁵⁷

Vad är det för tid som avsättes till annat än modellens produktion av Z? Hur fördelas den mellan individerna? Becker definierar aldrig ”hushållets kapitalstockar”, eller ”kapitalet”. Om en del av tiden på marknaden kan sägas ta hem varor att äta upp eller kortsiktigt förbruka kan vi förstås tänka att de ingår som en del av den rent biologiska reproduktionen. Precis som tillagningen av maten, som vi hänför till hemarbetstid, där ju ”humankapitalet” H² är aktivt i modellen. Men är det stockarna av Humant kapital Becker menar? Det tycks inte så. Varken i den inskränkta biologiska meningen eller någon annan mening. För här skrivs bara ”kapital” och ”kapitalstockar” trots att ”Humant kapital” fortsättningsvis upprepas överallt i hans analys. Och som vi ser placeras ”underhållet” utanför modellen, i en separat tid utanför den totalt tillgängliga tiden. Det är glasklart.
Men vad representerar då denna andra tid utanför modellen? Det är ju… faktiskt den stora delen av hemarbetet. Det kan inte vara något annat än disken av tallrikarna efter maten. Det är det arbete utan vilket rent fysisk erosion av hushållsorganisationen tar över inom loppet av några timmar eller dagar. Annars talar vi om hushållsorganisationer som slänger golvbrädor, möbler, mattor, tallrikar, kläder, lakan, bestick…efter användning en gång eller efter några veckor.²⁵⁸ Vi kan förstås här spekulera om olika ”rotationstider” för olika ”kapitalstockar”. Vi kan tänka oss att dessa varierar, t. ex. efter världsdel, klass och vilken tidsepok vi talar om. Men i uppräkningen ovan, även i ett hushåll i ett rikt industriland, stannar kapitalvaror kvar i hushållet under åratal, i några fall under decennier.
Detaljer är här inte nödvändiga. På samma sätt bär det här för långt att försöka börja förstå hushållet som centrum för reproduktion. Dels i den mer vaga betydelsen ”reproduktion av ett maktförhållande” som antyddes ovan. Dels i den mer handfasta meningen ”reproduktion av det fysiskt nödvändiga” och ”reproduktion av släktet”.
Vi nöjer oss med att se hur Becker, med sitt egendomliga antagande, från modellen egentligen rationaliserat bort merparten av det hemarbete han, i modellen, menar att en del av hushållet måste specialisera sig i.
Hemarbete är reproduktion av hushållet som sådant. I grunden är det underhåll. Uppgifter återkommer, som vi vet, med några timmars, någon dags, någon veckas intervall. För det arbetet gäller frågan vem i hushållet som ska utföra det. För arbete på marknaden gäller frågan faktiskt först om det ska utföras. En längre undersökning av det hamnar utanför denna diskussion. Men vi vet ju t. ex. att efterfrågan på varor och tjänster kan svikta.
Tid som ägnas åt arbete hemma är till stora delar ”en fast kostnad”. På den rena hushållssidan t_h _( H²) i formeln finns ingen tid tillgänglig efter det att ”tid avsatts för att ersätta kapitalstockarna” om uttrycket tolkas i vid bemärkelse. Hushållsarbete är tid som avsatts för att ersätta ”kapitalstockar” av olika slag. Hushållsarbete är ”investering” i ”Humant hushållskapital” – också i betydelsen socialisation – samt också det sätt på vilket detta ”underhålles”, ty det underhålles genom övning. Hushållsarbete är också underhåll av allt annat påtagligt och fast i hushållet.
Vid närmare eftertanke förstår vi också att den nivå på reproduktionen, t. ex. ”tolerans för smuts”, som bestäms av kön, kultur, samhälle och kultur, varierar historiskt här inte har betydelse. Det spelar ingen roll om vi sover på stengolv som gjorts rent från grus, på sopade träbritsar, eller i rena lakan. Oavsett krav upphör hushållsarbetet i princip ”när det är klart”. Disken kan undvikas med ett restaurangbesök. Men i de flesta hushåll i de flesta länder måste husgeråd för det mesta underhållas. I ett hushåll med hög inkomst kan arbetskraft till det köpas på marknaden.²⁵⁹ En skenbart byte sker då mot eget arbete på marknaden (eller mot fritid). Men det bytet medför ett annat byte: Någon lämnar en annan faktisk eller möjlig sysselsättning för att sköta detta grundläggande åt någon.²⁶⁰ För att sedan gå hem och igen ägna sig åt samma sak. Tills det är klart. Utan att det ”på marginalen” balanseras mot något eller bytes mot något. Annat än mot att skjuta upp det en tid, vilket bara ökar tvånget att göra det.
Och Becker byter heller inte detta arbete mot något, eller balanserar det mot någon annan nytta. ”Underhållet av kapital” är inte arbetsdelat. I en karikatyr av mannen som inte ser att det är städat, tvättat, diskat…ser inte modellen vart den mesta av hushållstiden tar vägen.²⁶¹

3.8 Teorin som försvarstal

Det finns inga ideologiska förvrängningar av verkligheten som inte inbegriper teoretiska misstag, påstods det i uppsatsens inledning. Ovan har jag uppmärksammat ett misstag i modellen, som gör att vi till slut faktiskt inte vet vilket hushållsarbete Becker talar om; vilken del av det som egentligen balanseras av modellen mot arbete på marknaden. Men vi har också sett att denna teoris kärna innehåller motsägelser som gör det omöjligt för Becker att tala om makt. Så fort han med teorin som stöd börjar tala om exploatering hamnar han i motsägelser och därtill också i ett etiskt träsk. Det följer av att teorin blandar samma mänsklig ”nytta” och penningvärde. Det andra teoretiska misstaget består i att klumpa ihop alla våra handlingar genom att låta dem vara en del av en enda rationalitet, så att de måste äga rum utan sammanhang med historia, tidpunkt och det rum i vilken de utförs, d v s utföras av en avskärmad individ. Hopklumpningen är inte en tillfällig åtgärd, för att klara tankarna, se detaljer i det enskilda. Hopklumpningen är en permanent operation som följer resonemanget från dess början till dess slut. Detta slut inträffar omedelbart. Berättelsen blir i en mening en berättelse utan teori. Den är snarare en observation av vad som äger rum.

tidsallokeringen är optimal om lönearbetstidens marginalprodukt är lika stor som hushållstidens marginalprodukt²⁶²

Och det vet vi att den är eftersom individerna handlar på det sätt de gör. Teorin blir en apologi,²⁶³ ett försvarstal, för existerande förhållanden varhelst de kan tänkas. I vårt sammanhang blir teorin en apologi för förhållandet att kvinnor, enligt en uppskattning, utför mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar av allt arbete i världen, att kvinnor får tio procent av världens penninginkomster och äger en procent av all egendom – ”och en okänd del av denna procent är tillgångar som män skrivit över av skatteskäl”.²⁶⁴
Hade Marx rätt om 1800-talets engelska kyrka (1.5.4 ovan) är det också så att det inte finns några ideologiska förvrängningar som inte har materiella rötter, som inte uppstår ur ett intresse. Vi ska diskutera det något i uppsatsens slutdiskussion i samband med begreppet Den ekonomiska människan, den nyklassiska teorins centrala person. Men avhandlingen har nu kommit till sitt slut.

Uppsatsens frågeställningar var om de matematiska modellerna i Gary S. Beckers avhandling A Treatise on the Familiy kan förklara hur arbetsdelning på grundval av kön har uppstått och varför den arbetsdelningen undergår historiska förändringar. Ett övergripande syfte var att kritisera den nyklassiska ekonomiska skolans teoretiska grundval.
Min slutsats av uppsatsens avhandling är att den traditionella arbetsdelningen efter kön inte kan diskuteras inom ramen för en strikt matematisk metafor. Det går inte att berätta om hushållets organisation och säga något viktigt utan att psykologiska, historiska och sociala faktorer tas in som en del av berättelsen.
Varje modell har sina begränsningar och utesluter verklighet från förklaringen. De ger bleka bilder av verkligheten men de kan ändå vara ett bättre eller sämre stöd för tanken. Men Beckers modell byggs ur en teori som innehåller ett viktigt fel. Felet har bland annat till följd att modeller som byggs på teorins grundval inte naturligt kan se makt. I Beckers avhandling får det till följd att han, trogen sitt modellbygge, inte ser hushållets arbetsdelning ur perspektivet makt. Det leder till en katastrofal blindhet. Bilden av verkligheten blir inte bara blek. Den blir en vrångbild.
Under- och överordning av människor och kollektiv av människor är en integrerad del av våra samhällens ekonomier och deras historia. Historiskt och idag är makt också en viktig faktor inom organisationen hushållet, som ingår i vår ekonomi. Ekonomiska teorier som ska beskriva hushållet och samhället utanför det måste klara utmaningen att kunna berätta om makt. Vi måste naturligt kunna härleda makt ut ur teorins inre. Inte förnekelse av makt. I synnerhet ska vi inte naturligt ur teorin kunna härleda stöd för exploatering och förtryck.

4.2 En början på ”Hushållets” historia?

Som läsaren har märkt har jag ovan vacklat mellan ordet ”familj” och ordet ”hushåll”. Under arbetets gång föreställde jag mig ”familjen”, den ”vanliga”, ungefär som den ser ut idag där i landet där jag bor. Och jag har tänkt: ”Fast det är ju ett grundläggande problem att den här organisationen ser helt olika ut, på olika håll och i olika tider”.
Men det kanske inte ens är samma organisation överhuvudtaget. Wallerstein, som tycks ha gjort krossandet av våra andliga konstruktioner till sin livsuppgift, skriver:

Hushåll utgör (make up) en av den kapitalistiska världsekonomins institutionella nyckelstrukturer. Det är alltid ett misstag att analysera sociala institutioner överhistoriskt (transhistorically), som om de utgjorde ett genus utifrån vilket varje historiskt system producerar en variant eller arter. Det är snarare så att ett givet historiskt systems mångfaldiga institutionella strukturer (a) är unika för det systemet på grundläggande sätt, och (b) är del av ett knippe institutioner som står i relation till varandra och som konstituerar systemets operationella strukturer.²⁶⁵ (Fristående kursiv enligt original)

Överhistoriskt är ”hushåll” som mest en analogi, fortsätter han. Vi ska inte jämföra dem med andra hypotetiskt ”parallella” hushåll i andra historiska system, utan se dem i sitt sammanhang.
Historikerna (åtminstone de som figurerar i denna uppsats litteraturlista) är ofta också noggranna. När Christopher Middleton i en uppsats undersöker könsarbetsdelningen i det feodala England använder han sig av begreppet houseful för bondehushållet. Det är:

(…) alla personer som bebor samma stycke egendom (set of premises), där ägor (…) betecknar det boende som erbjuds av en byggnad, eller i vissa fall ett antal sammanslagna eller förenade byggnader (…) Termen täcker alla de personer som var bosatta på en äga och som där för de flesta syften fungerade som en koordinerad arbetsstyrka men som (tillsammans med personer den försörjde), kunde bilda fler än ett enda hushåll när det gällde att ha särskilda arrangemang för konsumtion och hushållsarbete.²⁶⁶

Historikern James Casey inleder sin The History of the Family med en lång problematisering. Begrepp som klan, gens, stamfamilj, kärnfamilj…passerar förbi. Nuerfolket i Sudan, 200 000 människor uppdelade i stammar på 10 till 20 000 människor vilka var och en är ”ett samhälle i kontroll av ett visst territorium”, sin tur uppdelade i klaner där den mäktigaste ger namnet till stammen och territoriet.²⁶⁷ Enligt Casey är det klanen

(…) som tillhandahåller ett språk för att definiera social solidaritet, här och i Afrika i allmänhet.²⁶⁸

Han hävdar att det just är ”definitionen” av vad familj är som är diskussionen och att den franske 1800-tals historikern Le Play och dennes samtida kollegor tänkte på det mest användbara sättet. Deras synsätt sammanfattas med orden:

(…) familjen förstås bäst som ett moraliskt system snarare än en institution i denna terms inskränkta betydelse. (…) moraliska värderingar blomstrar inte i vakuum, men står på ett raffinerat, obestämbart sätt (subtle way) i relation till sociala strukturer. Familjen är en kritisk länk mellan de två.²⁶⁹

Familjen som moraliskt system. En kritisk länk mellan moraliska värderingar och samhälle. Vi är nu långt från Beckers algebra och hushållet som fabrik tycks det. Men vid närmare eftertanke är vi kanske mitt i den.
Moraliska system har sitt egna liv. De kan påverkas av människor i diskussion, med hjälp av våra förnuft. Konstruktioner kan genomskådas. Moraliska system kan kämpas ned och byggas upp. Men samtidigt har uppsatsen hävdat att vi också måste söka en ”materialitet”, det vill säga grundläggande påtagliga förhållanden, som gett och ger upphov till de konstruktioner vi rör oss inom och inte spontant är varse. Jag har också hävdat vikten av en bra början när till exempel en samhällsorganisation ska beskrivas och förklaras. Och det har framgått av uppsatsens metoddel att början på arbetsdelning efter kön inte heller, enligt min mening, kan ha varit en idé eller en konstruktion. Början måste vara påtagligare än så, en materialitet.
I litteraturen har jag hela tiden stött på två påtagliga sådana ”materialiteter”. Olika författare fäster olika vikt vid dem. Men det har i princip inte spelat någon roll vilken epok berättelserna handlat om. Arbetsdelningen mellan kvinna och man har varit oerhört flexibel.²⁷⁰ Men berättelserna har alla återkommit till villkoren för reproduktionen av det mänskliga livet självt i olika samhällen. För kvinnan har villkoren för graviditet, barnafödande och amning haft direkt betydelse. Den andra röda tråden har varit har varit våldet och mannen som vapenbärare. Om vi inte vet något annat om kvinnor och män så vet vi att själva barnafödandet är knutet till kvinnan som kön. Och om vi inte vet något annat så vet vi att män i genomsnitt är muskelstarkare än kvinnor.²⁷¹ Två faktum som i sig inte är konstruktioner, inte är ideologi. Även om konstruktioner reser sig ovanför dem som skyskrapor.
Dessa två materialiteter är fortfarande betydelsebärande bitar av en berättelse om helheten tror jag. Tvärs igenom maktbaser som förändras, hierarkier som rör på sig, i stora ekonomiska förlopp.

4.3 Kollektiv rationalitet i hushållet på lång sikt?

Jag kan här bara någorlunda se det land jag bor i. Från ett manligt perspektiv förstås. Men Eva Magnusson talar om hushållsansvarighetsdiskursen. Oavsett en jämlik eller nästan jämlik fördelning av arbetet har kvinnan underförstått ansvaret i hushållsarbetet och mannen ”hjälper till”.²⁷² Carin Holmberg fyller i:

(…) för att förändra maktasymmetrin i parrelationen räcker det inte med att kvinnan yrkesarbetar och att mannen tar hand om barnen och utökar sitt deltagande i hemarbetet. Det krävs andra förändringar. En förutsättning för att sådana ska äga rum är att kvinnan och mannen lokaliserar och förändrar de subtila mönster och processer som strukturerar parrelationen.²⁷³

På grund av att mannen är den som har fördel av situationen kommer impulsen till förändring från kvinnan. Nyckeln är att bryta isolering och ta kontakt med andra i samma situation. Teoretiskt kan det beskrivas som att spegla sig i andra rationaliteter utanför hushållet som konkurrerar med den rationalitet som dominerar.

Möjligheterna till frigörelse hör samman med att den generaliserade andre är heterogen och att det råder normkonkurrens.²⁷⁴

Samma idé kan uttryckas mer politiskt. Den alternativa rationaliteten måste framträda som kollektiv istället för att låta sig utdefinieras som individuell. Statsvetaren Maud Landby Eduards skriver till exempel:

(…)det är genom att kvinnors erfarenheter betraktas som individuella erfarenheter som man inom den politiska teorin, men även i politisk praktik, anser att dessa inte kan ligga till grund för politisk handling. Kvinnors krav som kvinnor framstår som illegitima.²⁷⁵

Arbetsdelningen i hushållet och mellan hushåll och marknad har ändrats under 1900-talet. Litteraturen visar förändringen i detalj och statistiskt.²⁷⁶ Det sker krisartat och under en ständig diskussion om ”vad det är att vara man”. I litteraturen finns en bred och djup diskussion om det och andra beståndsdelar i allt det Carin Holmberg kallar subtila mönster. Till exempel mönster i litteratur och massmedia.²⁷⁷ Jämställdhetsproblem och könsmaktsförhållanden bör skiljas åt, hävdar hon. Det sistnämnda hör till det subtila.²⁷⁸
I Hushållet tror jag ändå att förändring av maktens subtiliteter börjar med att arbetsdelningen rent konkret ändras. Med ”jämställdhet”. Underförstådda kontrakt görs till öppna kontrakt. Arbetet delas lika och olika arbetsmoment kategoriseras inte längre till kön. Vi kan tänka: Det blir ett annat produktionsförhållande inom vilket hushållets reproduktion äger rum. De gamla konstruktionerna har formats under lång tid i hushåll som var organiserade på annat sätt. I en ny miljö har de svårare att överleva just därför att de börjar synas. Med ny organisation blir det något nytt ”som talar” och de omedvetna kategoriseringarna passar inte riktigt längre. Den osynliga skriften ska plötsligt skrivas på ett papper av helt annat slag och framträder då till läsning.
Syntesen då, en hållbar långsiktig rationalitet som på något sätt är gemensam?
Diskussionen i hushållen här i landet pågår redan överallt sedan ett par decennier. Men på diskussionen utövas ett tryck från samhället. Den iakttagelsen leder bland annat till frågan om vem denne Ekonomiska människa egentligen är och var han kommer ifrån.

4.4 Den ekonomiska människan som norm, kön, klass och relation

Att Beckers avhandling kan sägas förmedla ett budskap om hur det borde vara har redan berörts. Det rationella hushållet som norm. Det handlande subjektet i den nyklassiska teorin, homo economicus, Den ekonomiska människan, kritiseras också på det sättet. Denne person, blir han/hon till slut ett budskap till världen om hur vi bör uppträda? Han var i alla fall i aktion i Beckers modeller.
Här är några axplock ur en antologi där Den ekonomiska människan beskrivs av olika författare. Flera ser denne mytiske figur som helt knuten till kön.

Vir economicus²⁷⁹ som sportar runt på marknadsplatsen är stereotypiskt man: styrd av regler, dumdrygt självisk, ointresserad av att bygga relationer för deras egen skull. En korsning mellan Rambo och en finansman (…) När det passar honom bryter han rutinmässigt mot sociala arrangemang, dumpar externaliteter /ett samlingsord för skräp och obehag, min anm./ på grannar.²⁸⁰

Femina economica skulle däremot aldrig göra så, anser författaren. Hon skulle aldrig kasta sin McDonalds-kartong på stranden. Hon behöver inte heller några ”logiska argument” i stil med: ”tänk om alla gjorde så då skulle”, istället känner hon

(…) solidaritet med andra. Det ska helt enkelt inte kastas något skräp på stranden: vi behandlar inte våra grannar på det sättet.²⁸¹

Jag tror inte det är huvudet på spiken. Den ekonomiska människan är inte strikt bara ”man”. En annan författare skriver:

Den ekonomiska människan är en romantisk Västernhjälte, en abstrakt, översinnlig (transcendent) individ som har förmåga att göra val och uppnå mål.²⁸²

Jo, men jag tror att han också har betydligt mer substans. En tredje författare skriver:

Homo economicus är avkomman från en separativ världsbild som förstår icke-självet och självet som totalt oberoende från varandra. (…) Händelser, ting, andra mänskliga varelser, och natur finns skilt från självet; de har att bli utsatta för verksamhet, kontrollerade och/eller mätta. (…) Denna ontologi²⁸³ är i linje med att objektifiera och att dominera andra människor och den naturliga världen.²⁸⁴

Denne person är mer välbekant. Precis som de två personer Amartya Sen lät ”hjälpa varandra” att hitta vägen och lämna brev. Här har vi också föräldrarna som hos Becker investerar i sina barn som om de vore placeringsobjekt.
Homo economicus är en teoretiskt konstruerad person men han har ett historiskt ursprung. Ernest Mandel påpekar att de första nyklassiska teoretikerna, den mest namnkunnige av dem var Walras, bröt den klassiska traditionen att inleda de ekonomiska berättelserna med produktionen (så som Smith, Marx, Ricardo gjorde).
De kanske borde ha börjat med reproduktionen istället, men Julie A Nelson inflikar något liknande om huvudfåran i dagens politiska ekonomi. Att den mest sysslar med matematiska modeller som beskriver individuella val och hypotetiska byten. Varför handlar det inte om att förse människor med ”livets nödvändigheter och bekvämligheter”?!²⁸⁵
I stället har vi alltså de byten De ekonomiska människorna kyligt utför. Teorin börjar när tillverkning och distribution är klar. Ur teorins historiska födelse utläser Mandel en speciell prägling på klass:

Det är signifikant att Walras i sitt grundläggande verk börjar med ett exempel om köpare och säljare som är ”benägna att gå in för budgivning”, det vill säga, aktiebörsspekulanter.²⁸⁶

De första nyklassikerna
tar rentiärens perspektiv som utgångspunkt, eller, mer precist, ståndpunkten hos den kapitalist som dragit sig tillbaka från företagssfären, ty denna skola börjar från individuell konsumtion snarare än social produktion,. (…) det är ingen tillfällighet att nästan alla de exempel som används av den nyklassiska skolans grundare handlar om lyxproduktion.²⁸⁷

Det tål att tänka på. Den ekonomiska människan både som en teoretisering av relationerna mellan de som handlar med stora belopp och som moralisk tröst åt dem. En ideologiproducent som säger vad den ekonomiska eliten vill höra. Ty han gör vad dess medlemmar gör. Själv är han utan moral. Men han behövs som moraliskt stöd.
Men personer, även de som handlar med aktier eller lever på räntor, verkar inom ett system och har relationer. Donald McCloskey (se även not 222) tror att Den ekonomiske människan, som för honom är en man, påverkar nationalekonomers syn på människor av kött och blod. De har kommit att tro att det är metodfel att fråga folk om något. Hans erfarenhet är amerikansk:

Skälet ekonomer ger oss är, ”Om du bara frågar någon vad de håller på med kommer de bara att svara med lögner”. Manliga ekonomer använder det argumentet reflexmässigt så snart någon föreslår att man ska fråga affärsfolk varför de anställer eller konsumenter varför de köper.

Folk skulle ljuga, precis som homo economicus skulle göra.
(…) i den maskulina och nyklassiska bilden av världen kommer den enda informationen från att stöta mot hinder. Ingen berättar något för någon.²⁸⁸

Men vanan hos en vetenskapsgren att inte fråga människor kan nog inte bara sökas i den normativa kraften hos en teoretisk konstruktion, Economical Man. Det är väl inte bara i den nyklassiska bilden av världen som ”ingen berättar något”? I vårt ekonomiska system står kunskap om något inte fri från de saker kunskapen vet någonting om. Kunskapen man får om vad någon tycker i en ”ekonomisk fråga” kan vara en grundval för angripa den man frågar ”ekonomiskt”. Därför får man ett oärligt svar, eller själva det faktum att man frågar ändrar den andres uppfattning. Det man ville veta ändras. Ett av systemets grundegenskaper är tyvärr att ställa människor mot varandra.²⁸⁹ I den meningen gör systemet oss alla till homo economicus, i olika mån och i olika sammanhang. Inom parentes är det ytterligare ett skäl, av ett dussin skäl, att inte låta ”stabila preferenser” vara en hörnsten i en teori om just detta ekonomiska system.
Allt detta pekar på att homo economicus inte bara ska ses som präglad av klass i toppen av samhällshierarkin, och inte heller bara som man, därför att män leder och dominerar hierarkin. Denne person ska också ses som född ur relationer. Men inte ur relationen mellan tobakshandlaren och den som hostande väljer mellan Commerce eller Prince. Där tror jag inte att han är i farten. Däremot rasar debatten i slutet av århundradet om vad som händer framför bildskärmarna runt hela klotet och vilka värden den globala finanshandeln egentligen skapar. Och vad den river ned.²⁹⁰
I hela denna text har rationaliteter stått mot varandra. Den kollektiva rationaliteten hos ett tusen valutahandlare som kastar sig över en malaysisk valuta är… rationell. Den står i motsats till den rationalitet som hävdas av de tiotals miljoner människor, kvinnor och män, som drabbas av denna kollektiva homo economicus i aktion. Jag har förstått honom som systemet syntes. De som köper och säljer äger i allmänhet inte alls det de handlar med utan handlar på uppdrag av ägare eller kollektiv av ägare. Som de inte känner. De som köper och säljer står i kontakt med varandra via ett pris. Inget annat. Systemet styr mot en stabil preferens för pengar och deras mängd är det som maximeras. Pengar är en homogen vara. En skillnad gentemot många nyklassiska modeller där homo economicus figurerar är däremot att bromsen ”minskande marginella nytta” inte är i kraft.
I de globala relationerna mellan finansmarknadens datorer lever kanske Den ekonomiska människan. Men inte enbart som en relation. Där sitter också en del före detta studenter som på universiteten lärt sig hur Den ekonomiska människan ska uppträda. Uppträder de också så kommer det att fungera som det ska… Hur man kan veta att det fungerar som det ska? Teorin de studerat ger svaret: Det är ju så det fungerar.
Den teorin känner bara till en enda rationalitet. Och den är på kort sikt.

Ahrne, Göran och Roman Christine. SOU 1997:139, Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om pengar och arbete i familjen, Arbetsmarknadsdepartementet.

Asplund, Johan. /1987/(1997). Det sociala livets elementära former, Bokförlaget Korpen.

Baylis, John och Smith, Steve (red.), (1997), The Globalization of World Politics, Oxford University Press.

Becker, Gary S,. (1993), A Treatise on the Family (Enlarged edition), First Harvard University Press, paperback edition, USA.

Bjerrum Nielsen, Harriet och Rudberg, Monica. (1991), Historien om flickor och pojkar. Könssocialisation i ett utvecklingsperspektiv, Studentlitteratur.

Björklund, Anders och Edin, Per-Anders m fl (1996), Arbetsmarknaden, SNS Förlag

Black, John. (1997), Oxford Dictionary of Economics, Oxford University Press.

Blatt, Franz. (1945), Alfabetets historia, Albert Bonniers förlag.

Brealey, Richard A. & Myers, Stewart C. (1991), Principles of Corporate Finance (Fourth edition), McGraw-Hill, Inc.

Brenner J. & Ramas M. (1984), Rethinking Women´s Opression, New Left Review, nr 144, s 33 - 71.

Carlson, Benny & Jonung, Lars.(1996), (red. Jonung L.) Ekonomerna i debatten - gör de någon nytta?, IVA & Ekerlids förlag.

Casey, James (1989), The History of the Family, Basil Blackwell Ltd., Oxford & New York.

Chafetz, Janet Saltzman. (1990), Gender Equity. An integrated Theory of Stability and Change. Sage Library of Social Research 176, Sage Publications.

Chodorow, Nancy. /1978/,(1995), Feminimum - maskulinum, modersfunktion och könssociologi, (Andra svenska utgåvan), Natur och Kultur.

Deutsch, Francine M. (1999), Halving It All. How Equally Shared Parenting Works. Harward University Press. USA.

Engels, Friedrich. /1884/(1978), Familjens, privategendomens och statens ursprung, Arbetarkultur.

Englund, Peter. (1991), Förflutenhetens landskap - historiska essäer, Atlantis.

Ferber, Marianne A. och Nelson Julie A. (red), (1993), Beyond Economical MAN, University of Chicago Press.

French, Marilyn. (1994), Det eviga kriget mot kvinnan, Mån Pocket & Natur och Kultur.

Göransson, Anita. (1998), Mening, makt och materialitet. Ett försök att förena realistiska och poststrukturalistiska positioner. Häften för kritiska studier, nr 4 1998.

Haug, Wolfgang F. (1979), Läs kapitalet!, Bokförlaget Röda Rummet.

Hobsbawn, E.J., (1989), Imperiernas tidsålder, Tidens förlag

Holmberg, Carin. (1995), Det kallas kärlek, Månpocket & Anamma förlag.

Jarrick, Arne. (1998) Kärlekens makt och tårar, Pan Norstedts förlag AB.

Kallinikos, Jannis. (1995) Economic Visability and Social Values: Artificial Markets and Patterns of Organization in the Public Sector. School of Business´ Research Reports, Stockholm University. Också i Artikelkompendium, Organisationsteori och organisationsutformning, samma utgivare VT 98.

Katz, Katarina. (1994), Gender Differentiation and Discrimination, a Study of Soviet Wages, Ekonomiska studier nr 54, Nationalekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Ljunggren, Sten. (1998), Marknad och kapital – ett omaka par. ETC-förlag.

Magnusson, Eva (1998), Vardagens könsinnebörder under förvandling. Om arbete, familj och produktion av kvinnlighet. Institutionen för tillämpad psykologi vid Umeå universitet.

Mandel, Ernst. (1971), Marxist Economic Theory (Second impression), Merlin Publishers, London.

Martin, Hans-Peter & Schumann, (1997), Globaliseringsfällan. Angreppet på demokrati och välfärd. Brutus Östlings Bokförlag Symposium AB

Marx, Karl. /1867/(1930), Kapitalet, kritik av den politiska ekonomin, Band 1, (Rickard Sandlers översättning), Tidens förlag.

Marx, Karl. /1859/(1970), Till kritiken av den politiska ekonomin, Arbetarkulturs förlag.

Marx, Karl. /1857-58/, (1971), Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin (”Grundrisse”), i urval av Sven-Eric Liedman, Zenit-Raben Sjögren.

Marx, Karl. /1843/, (1995), Brev till Arnold Ruge i Sven-Eric Liedman, Människans frigörelse,
Diadalos förlag.

Matthei, Juli. Robert, Bruce & Feiner Susan (red.), (1991), Radical Economics, Kluwer Academic Publishers.

Meiksins Wood, Ellen. (1988), Capitalism and Human Emancipation, New Left Review, nr 167, s 3 - 20.

Middleton, Christopher. (1979), The sexual division of Labour in Feudal England, New Left Review nr 113-114, s 147 - 168.

Nelson, Barbara J. och Chowdhury Najma (red.), (1994), Women and Politics Worldwide, Yale University Press, New Haven & London.

New Left Books (ed.), (1981), The Value Controversy, (antologi), Verso Editions and NLB, London.

Posner, Richard A. (1992). The Economic Analysis of Law, (4^th edition), Little, Brown and Company, Boston.

Smith, Adam. /1776/, (1812), An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, Ward, Lock & Co. London.

Södersten, Bo (red.), (1996) Marknad och kapital, (Tredje upplagan), SNS-förlag.

Trotskij, Leo./1940/ (1983), Till marxismens försvar, Bokförlaget Röda Rummet.

Internet:
www.nobel.se.cgi. (Nobelpriskommitténs prismotivering)
www.lf.se (Landstingens personal 1997)
www.metro.se (SCB om växande löneskillnader mellan kvinnor och män 9/3 -99)

Intervjuer:
Nikell, Eva. Redaktör för Jämsides. Jämos tidskrift, Stockholm.

Föreläsningar:
Merrick, Tabor. April 1999. Föreläsningar i Statsvetenskap, Stockholms universitet.

¹ Kallinikos (1995). Det handlar om beteende på så kallade non-markets. För det engelska begreppet nonmarket föredrar Kallinikos artificiella marknader ( t ex 8).

² Prismotivering på Nobelpriskommitténs engelska hemsida, (www.nobel.se/cgi/laurate-search?economy ), egen översättning. I detta arbete kommer många engelska citat att utsättas för min översättning till svenska, ibland med nyckelord inom parentes så att läsaren direkt kan kontrollera överensstämmelsen. Begreppet nonmarket behaviour gör motstånd. Det är ändå ett slags marknadsbeteende, utövat av en ”rationell nyttomaximerande individ”, där allt omkring henne ses som byten på en marknad. Begreppet är centralt i detta arbete som allmänt handlar om vad som händer när den nyklassiska ekonomiska teorin utvidgas till att gälla allt mänskligt handlande, oavsett om pengar eller varor utväxlas mellan individer eller inte.

³ Jag ska dock angripa nyttoläran ”på dess egna villkor” nedan och därvid bl a hävda att ”nyttor” kan jämföras.

⁴ Jarrick (1997), 246ff, menar tvärtom att feministiska teoretiker, i takt med att litteraturen vuxit, ibland inte refererar till eller är omedvetna om vad andra har skrivit. Det gapar förstås stora hål i uppsatsens litteraturlista. Jag har för första gången försökt tillgodogöra mig ett litet grand av hela den rika litteraturen.

⁵ Det verkar bra att, som Asplund (1997) s 11, använda synsätt för något som är vidare och svagare än en teori. Man kan ex vis ha ett allmänt synsätt på hur samspelet ser ut i den lilla organisation som hushållet utgör utan att ha någon teori om det. En teori förutsätter däremot ett synsätt. I Beckers arbete är uppdelningen särskilt relevant enligt min mening. Hans matematiskt exakta teori utgår från ett allmänt hållet synsätt.

⁶ Becker (1993), t ex 4 eller 30.

⁷ Benämningen politisk ekonomi var allmän på 1800-talet i hela västvärlden och gäller fortfarande som namn på ämnet nationalekonomi i många länder. I Sverige skedde ett namnbyte runt sekelskiftet. Gunnar Myrdal är den ende av de mer kända ekonomerna som i efterhand motsatt sig det. Carlson & Jonung (1996), s 103.

⁸ Ahrne & Roman (SOU 1997:139), 36-38.

⁹ Becker (1993), 75f.

¹⁰ Wallerstein i Balibar & Wallerstein (1991), 116.

¹¹ En diskussion om mannen som norm, t ex bruket av personliga pronomen i denna text, fotbollsmetaforer etc följer i avsnitt 3.3.3. Se också metodavsnittet 1.5.4 om ”A som relation”.

¹² Marx (1930), 20.

¹³ Smith (1816), 38 - 51. Se särskilt 43 där Smith menar att bara arbetet (Labour) kan vara universiell värdemätare för alla varor. Det är en åsikt Marx utvecklar i boken Kapitalet.

¹⁴ Se t ex antologin The value controversy som medtagits i litteraturlistan.

¹⁵ Det är Diana Strassman , Ferber & Nelson (1993), 56-62, som menar att ekonomiskt vetande förmedlas via en slags berättelser. T ex om ”Den välvillige patriarken; Det fria valet; Den lediga hemmafrun” med flera.

¹⁶ Trotskij (1983), 86.

¹⁷ Haug (1979), 55.

¹⁸ Också matematikern och fysikern Arkimedes (287-212 f.Kr.), trots det berömda utropet.

¹⁹ För ”vilka krav som bör ställas på början” utifrån en marxistisk vetenskapsuppfattning. Se Haug (1979), 47 - 55 och passim. Framställningen i detta avsnitt 1.5 tar bl a hjälp av hans tankegångar.

²⁰ Ibid., 47.

²¹ ”Var och en vet, även om han icke vet något annat, att varorna äga en gemensam värdeform som utgör en högst frappant kontrast mot deras bruksvärdens brokiga naturalformer – penningformen”. Marx (1930), 31.

²² Läsaren ser för övrigt hur dialektiken genast överfaller mig med frågan om vad som menades med ”alla” ovan. Marx´ Kapitalet är för sin del en text ur europeiskt perspektiv.

²³ Marx (1930), 19. Citationstecknen är Marx´. Han citerar ett eget tidigare arbete

²⁴ Haug (1979), 58ff påtalar denna ”skyltfönster-början” i Kapitalet. Den tänkte betraktaren, även den utfattige, ser på varorna med köparens blick. Det perspektivet, köparblicken, leder osökt till analys av bytesvärdet.

²⁵ Haug (1979), 64.

²⁶ Grek., lyein = lösgöra, lösa. Analysis = upplösning. Wessén (1985), 12.

²⁷ Haug, (1979), 79-81.

²⁸ Ett praktiskt förslag i Trotskij (1983), 87.

²⁹ Grek., Logikos = hörande till förnuftet; logos = ord; tal; förnuft, ordning, vetenskap. Wessén (1985), 260.

³⁰ Lat., Elementum = grundbeståndsdel. Ibid., 93.

³¹ Lat., abstrahere = rycka bort, draga ifrån. Wessén (1985, 2.

³² Marx (1971), 31.

³³ Brottstycke (faksimil) ur Blatt (1945), 28.

³⁴ Lindqvist (1989),34.

³⁵ Ibid., 352ff för en beskrivning av kinesiskans användning av fonetikum i skrivtecken till hjälp för uttalet.

³⁶ A Chinese-English Dictionary (1988), ISBN nr: 7-100-00130-7/H59, statligt förlag.

³⁷ Chinese-English Dictionary, Chik Hon Man & Ng Lam Sim Yuk (1989), New Asia Yale-In-China Langugage Center, The Chinese University of Hong Kong, s 38 (index över ljudtranskriberingar).

³⁸ Marx (1930), 14.

³⁹ Mandel (1971), 19f.

⁴⁰ Marx (1930),15; Marx (1971), 31f.

⁴¹ Marx (1970), 12.

⁴² Marx (1995), 19.

⁴³ Haug (1979), 36f.

⁴⁴ Marx (1995), 21.

⁴⁵ Haug (1979), 201 - 207.

⁴⁶ T ex Matthaei i Roberts & Feiner (1991), 124f eller Brenner & Ramas (1984), 34f.

⁴⁷ Mandel (1971), 26-42.

⁴⁸ Marx (1930), 319 och 319ff..

⁴⁹ Marx (1930), 8.

⁵⁰ Colette Guillaumin, citerad i Balibar & Wallerstein (1991), 27.

⁵¹ Göransson (1998), 8. På sidorna 7f förklarar hon synsättet värdehierarkier, arbetsdelning och språk.

⁵² Jarrick (1998), 251-273, för en systematisk diskussion om förhållandet mellan essentialistiskt och konstruktivistiskt synsätt. Spänningen mellan dessa båda synsätt går igen i nästan samtliga uppsatser och böcker som finns i uppsatsens litteraturlista. Indelningen hänger också logiskt ihop med uppsatsens metoddiskussion.

⁵³ Chafetz (1990), 31.

⁵⁴ Holmberg (1995), 25.

⁵⁵ Ibid., 32.

⁵⁶ Lat., essentia = väsen; väsentliga beståndsdelar. Esse = att vara. Wessén (1985), 100.

⁵⁷ Jarrick (1998), 264ff. Det är endokrinologerna Heide och Gerald Schatten som direkt citeras.

⁵⁸ Jarrick (1998), t ex 272f.

⁵⁹ Tabor Merrick, föreläsning 22/4 1999, Stockholms universitet.

⁶⁰ Lat., construere = sammanfoga. Wessén (1985), 228.

⁶¹ Steven Seidman, citerad i Jarrick (1998), 256.

⁶² Lat., genus = härkomst; släkte; kön; slag; art. Grek., genea = härkomst; släkt. Wessén (1985), 142 & 141.

⁶³ Tre exempel givna av Tabor Merrick.

⁶⁴ Becker (1993), 35.

⁶⁵ Ibid., 59.

⁶⁶ Ibid., 57.

⁶⁷ Ibid., 30.

⁶⁸ Innebörden av commodities i Beckers sammanhang kommer grundligt att utredas nedan.

⁶⁹ Becker (1993), 39 för detta citat och de i föregående stycke.

⁷⁰ Politiskt är däremot detta fortfarande kontroversiellt som vi vet.

⁷¹ Becker (1993), 38f.

⁷² Ibid., 83.

⁷³ Ibid., för tid se 57, för energi, intensitet se 64ff.

⁷⁴ Ibid., 39.

⁷⁵ Det är Beckers begrepp. T ex Ibid., 188 ”marginal rates of return on human capital invested in children”.

⁷⁶ Katz (1994), 56, påpekar att föräldrar gör avgörande ”investeringsbeslut” åt sina barn utifrån sina förväntningar om vad en flicka eller pojke ska göra när de blir stora.

⁷⁷ Becker (1993), 37f.

⁷⁸ Nancy Folbre i Ferber & Nelson (1993),101f.

⁷⁹ Bör nog översättas ”besuttna”.

⁸⁰ Hetärism = prostitution (SAOL).

⁸¹ Engels (1978),. 90 - 91.

⁸² Och ibland uttalat. Nancy Folbre i Ferber & Nelson (1993), 102f. Se särskilt 103 om Marx´ avfärdande av rösträttsfrågan i Tyskland år 1860.

⁸³ Grek. oikos = hus (!); nemein = tilldela, fördela, ordna. Wessén (1985), 92.

⁸⁴ Nancy Folbre i Ferber & Nelson (1993), 102.

⁸⁵ I litteraturlistans böcker och artiklar finns ofta hänvisningar till detta arbete. T ex Holmberg (1995), 17.

⁸⁶ Chodorow (1995), 36 - 47

⁸⁷ Ibid., 36.

⁸⁸ Ibid., 111ff

⁸⁹ Ibid., 108ff

⁹⁰ Ibid., 131, 136, 143, 144.

⁹¹ Ibid., 121.

⁹² Holmberg (1995), 17, menar att det är en begränsning.

⁹³ Den engelska titeln fortsätter Psychoanalysis and the Sociology of Gender. Jag har inte kontrollerat om ordet kön som genomgående används i svenska utgåvan ibland borde ha översatts till genus (= engelskans gender).

⁹⁴ Göransson (1998), 5-8 gör en översikt. Den används i det följande.

⁹⁵ Ibid., 3.

⁹⁶ Lévi-Strauss, Saussure och Derridas refererade i Ibid., 5.

⁹⁷ Morgan (1992), 192, för några av de senare motsatsparen i exemplet. Han ger sedan många exempel.

⁹⁸ Ibid., 5.

⁹⁹ Holmberg (1995), 70. Primat = överhöghet. Wessén (1985), 342.

¹⁰⁰ Göransson (1998), 23.

¹⁰¹ Ibid., 5.

¹⁰² Meiksins Wood (1988), 5.

¹⁰³ Göransson (1998), 5f.

¹⁰⁴ Holmberg (1995), 39.

¹⁰⁵ Ibid., 39f.

¹⁰⁶ Ibid., 42.

¹⁰⁷ Ibid., 40 citerar Lars-Erik Berg, Den lekande människan. En socialpsykologisk analys av lekandets dynamik. (Lund 1992, 38).

¹⁰⁸ Ibid., 40f.

¹⁰⁹ Ibid., 52-79.

¹¹⁰ Ibid., 55.

¹¹¹ Ibid., 55.

¹¹² Ibid., 76-79.

¹¹³ Ibid., 75.

¹¹⁴ Göransson (1998), 7.

¹¹⁵ Ibid., 8.

¹¹⁶ Ibid., 8.

¹¹⁷ Ibid., 8f.

¹¹⁸ Katz (1994), 59.

¹¹⁹ Göransson (1998), 9.

¹²⁰ Ibid., 9.

¹²¹ Ibid., 6.

¹²² Marx (1970), s 9.

¹²³ Göransson (1998), 7.

¹²⁴ En ny medvetenhet finns om det sedan 60-talet i västvärlden i ett annat sammanhang: Miljöförstöringen.

¹²⁵ Svensk undersökning från 1997. Refererad i Ahrne & Roman (1997), 36.

¹²⁶ Ibid., 36.

¹²⁷ Becker (1993) t ex sid ix f.

¹²⁸ Ibid., 24.

¹²⁹ Ibid., 21.

¹³⁰ Ibid., fotnot på s 24. Becker hänvisar till Kapitel 5 i Bentham, Jeremy (1963), An introduction to the Principles of Moral and Legislation, Hafner, New York.

¹³¹ Black (1997), 67-68.

¹³² Becker har tidigare (Becker (1993), 21) angivit att varor och tjänster som inköps på marknaden för enkelhetens skull betecknas med begreppet varor.

¹³³ Beckers objektifiering av barn till commodities berörs i uppsatsens slutdiskussion.

¹³⁴ Becker (1993), 23-24. Anföringstecknen runt begreppet commodities första gången i citatet är Beckers.

¹³⁵ Maslows s k behovstrappa brukar här användas som en hjälp för tanken (se Morgan (1996), 36-37). Behov kategoriseras då från de omedelbara fysiska till behov av personlig säkerhet, därefter social prestige o s v, uppåt i en hierarki.

¹³⁶ Matematiken rör sig ju ofta i två dimensioner (ytor) eller tre (volymer) eller i flera (t ex om volymers förändringshastigheter beräknas över tiden – formler som anger förändring över tiden med hjälp av s k derivata är f ö något som Becker flitigt använder). Men när en flerdimensionell enhet, t ex m/s², konkretiseras till ett tal har vi igen reducerat informationen till en dimension. Vi mäter då åter s a s med en linjal. T ex om det ena är större än det andra. Reduktionen av det mänskliga varat eller det mer begränsade begreppet nytta till ett mått U blir till slut endiminensionell. ”Din nytta är större än min” o s v.

¹³⁷ För följande: Becker (1993), 24.

¹³⁸ Mandel (1971), 714f.

¹³⁹ Becker (1993), 24.

¹⁴⁰ Brealey & Meyers (1991), 4-5, 11 och passim. Huvudbok på grundkursen i Företagsekonomi VT96 vid Stockholms universitet.

¹⁴¹ Becker (1993), sidorna ix-x (förordet).

¹⁴² Ibid., 17. Begreppet rationalitet är ofta underförstått. I Indexets slagord för Rational (optimizing) behaviors hänvisas till sidor i arbetet där det t ex talas om family behavior within a utility-maximizing framework, (276).

¹⁴³ Ibid., 278ff.

¹⁴⁴ Posner (1992), 12 för detta citat och de följande samt referat av resonemang.

¹⁴⁵ Ibid., 13.

¹⁴⁶ Ibid., 13.

¹⁴⁷ Ibid., 13.

¹⁴⁸ Ibid., 13.

¹⁴⁹ Ibid, 13.

¹⁵⁰ Mandel (1971), 711.

¹⁵¹ Det är denna paradox de klassiska ekonomerna löser genom att skilja bytes- och bruksvärde åt.

¹⁵² Jarrick (1998), 271.

¹⁵³ Paula England i Ferber & Nelson (1993), 42 f

¹⁵⁴ Ibid., 42f.

¹⁵⁵ Lägg märke till smaken av skällsord i begreppet ”asocial”. Här menas”utanför samhället”. Kanske borde här stå ”exsociala”. Det värdeneutrala ordet måste hittas på. Det är i sig en indikation om hur samhälleligt det mänskliga varat har blivit. Och finns inte på samma sätt en negativ laddning i uttrycket ”naturliga behov”? Vi inser att vi måste rygga tillbaka. Låt oss inte gå närmare in på detta. Men vi sover inte, äter inte eller har inte sex i strikt åtskillnad från samhället. Avståndstagandet från naturen, en strikt åtskillnad mellan den och kultur och samhälle, slog igenom som norm på 1800-talet i Västeuropa. Se t ex Englund, Peter (1991), 237-248.

¹⁵⁶ Det är Asplunds förslag till tolkningar av resultaten utifrån sitt begrepp social responsivitet. Asplund (1987). Diskussionen återfinns på 221 - 230. Asplund förklarar där bl a varför han tycker att begreppet ”grupp” ska reserveras för mer fasta gemenskaper. Han vill kalla den tillfälliga gruppen för ”elementär gemenskap”.

¹⁵⁷ Sen (1982), 96.

¹⁵⁸ Namnet på uppsatsen där anekdoten finns är just Rational Fools: A Critique of The Behavioural Foundations of Economic Theory. Ibid., 84.

¹⁵⁹ Ibid., 99.

¹⁶⁰ Morgan (1996), 171. Definitionen är statsvetaren Robert Dahls.

¹⁶¹ Lat., ratio = beräkning, eftertanke, förnuft. Wessén (1985), 356.

¹⁶² Exemplet från Sen (1985), 101.

¹⁶³ Ibid., 100.

¹⁶⁴ Carin Holmbergs och den interaktionella symbolismens begrepp tolkas här och i det följande om, mer eller mindre, för att föra diskussion i kontakt med Becker och hans grundläggande begrepp. Det är klart att deras ursprungliga innehåll då förvrängs och utarmas.

¹⁶⁵ Lat., reflectere = böja tillbaka; vända tankarna tillbaka, överväga. Medeltidslat., även ´kasta tillbaka (ljusstrålar)´. Re- = åter, tillbaka. Flectere = böja. Wessen (1985), 359, 357 och 115.

¹⁶⁶ Se Lustiga huset på Gröna Lund i Stockholm.

¹⁶⁷ Holmberg (1995), 79.

¹⁶⁸ Meiksins Wood (1998), 5. Jürgen Habermas har laborerat med olika rationaliteter utifrån begreppen systemvärld och livsvärld (Göransson (1998), 4) men därvid i förstone ej diskuterat kön. Bjerrum Nielsen & Rudberg (1991), 17, skriver ”Genom vår verksamhet i livet präglas våra förståelseramar av könsrationalitet utan att denna ersätter subjektiviteten.” Det anknyter till vad som nu följer.

¹⁶⁹ Holmberg (1995), 94. ”(…) självklarheter (…) sociala mekanismer som är så för-givet-tagna att de är svåra att sätta fingret på.”

¹⁷⁰ Molyneux citerad i Nelson & Chowdhury (1994), 18.

¹⁷¹ Becker (1993), 31.

¹⁷² Ibid., 31 för den matematiska formeln.

¹⁷³ Ibid., 32.

¹⁷⁴ Ibid., 32.

¹⁷⁵ Strassman i Nelson & Ferber (1993), 59f, påpekar motsatsparet arbete - fritid i ekonomisk teori som osynliggör arbete hemma. ”Women do not work”.

¹⁷⁶ Skulle den produktionen (i komplementaritet) ske i denna modell kommer mannens Humana kapital oundvikligen att definieras som större än kvinnans tycks det mig. Ty hans Humana kapital kompletterar då kvinnans med ett ”litet” hushållskapital i just denna produktion. Men kvinnans humana kapital kompletterar inte mannens på marknaden. Jag drar dock slutsatsen att B. antar ”lika stora Humana kapital” utifrån hans resonemang om lika stor produktion ”på marginalen” i modellen. Produktionen där de båda samverkar får då anses ske med stöd av något tredje Humant kapital hos dem båda?

¹⁷⁷ Becker (1993), 32.

¹⁷⁸ Ibid., (1993), 33f för de följande citaten.

¹⁷⁹ Produktionen ökar lika mycket eller ökar mer än ökningen av exempelvis antalet hushållsmedlemmar.

¹⁸⁰ Katz (1994),33, påpekar att omväxling förnöjer och att det i sig är ett argument mot specialisering.

¹⁸¹ Becker (1993), 32.

¹⁸² Ibid., 36.

¹⁸³ Ibid., 36.

¹⁸⁴ Ibid., 62f.

¹⁸⁵ Se också Katz ( 1994), 34.

¹⁸⁶ Becker (1993), 278.

¹⁸⁷ Ibid., 288-296.

¹⁸⁸ Se dock Katz (1994), 28. Matematiken har diskuterats. Enligt R Pollack håller den om Välgöraren har makten över resurserna eller är ”spelare i ett assymetriskt budgivningsspel där han kan erbjuda övriga allt-eller-inget alternativ”. Pollacks bidrag i Journal of Economic Litterature, (1985) XXIII:2, 581-608. 1985.

¹⁸⁹ Ibid., 282.

¹⁹⁰ Strassman i Feber&Nelson (1993), 59.

¹⁹¹ Ibid., 59. Strassman refererar till två olika utredningar.

¹⁹² French (1994), 134.

¹⁹³ Ibid. 134. Artikeln som refereras är More Than 100 million Women Are Missing, New York Review of Books. 20/12, 1990.

¹⁹⁴ Wallerstein i Wallerstein & Balibar (1991), 150.

¹⁹⁵ Björklund & Edin m fl (1996), 143.

¹⁹⁶ Bjerrum Nielsen & Rudberg (1991), 301 för detta citat och vad som refererades ovan.

¹⁹⁷ Ibid., 301.

¹⁹⁸ Ibid., 351.

¹⁹⁹ Ibid., 302.

²⁰⁰ Björklund & Edin m fl (1996), 144.

²⁰¹ Holmberg (1995), 24 anger kvinnors lön till 90 procent av mäns lön år 1986 i Norden. Kvinnomaktsutredningen år 1997: 80 procent av mäns lön. I statliga Löneskillnadsutredningen 1993 är en löneskillnad på mellan 2-8 procent ”oförklarad”. Telefonintervju (16/5-99) med Eva Nikell, redaktör för JÄMOs tidning Jämsides.

²⁰² Becker (1993), 64.

²⁰³ Ibid., 65. Kommatecken mellan de båda faktorerna betyder här som annars att deras matematiska relation ej är bestämd, bara att de båda i samarbete resulterar i inkomsten I.

²⁰⁴ Becker (1994), 77.

²⁰⁵ Ibid., 78.

²⁰⁶ Ibid., 55.

²⁰⁷ Arbetarlönen är i denna teori i grunden en följd av arbetarens marginalproduktivitet, medan direktörens lön däremot härleds ur...ja, ur vad? Hans beslutsfattande om sin lön…på marginalen? I den breda ekonomkåren väcker frågan inget som helst teoretiskt intresse? Inte en modell i läroböckerna. Inte ett enda räkneexempel för studenterna att bita i. Vi måste förstås här bl. a. tänka på pengar som organisatörer av hierarkier, pengar som gula, röda och blå ransoneringskort.

²⁰⁸ Björklund & Edin mfl, (1996), 145, för referat av båda undersökningarna.

²⁰⁹ Bjerrum Nielsen & Rudberg (1991), 177.

²¹⁰ Ibid., 184.

²¹¹ Ibid., 185.

²¹² Brenner & Ramas (1984), 56.

²¹³ Ibid., 55.

²¹⁴ Ibid., 52.

²¹⁵ Ibid., 50.

²¹⁶ Ibid., 56.

²¹⁷ Ibid., 45.

²¹⁸ Ibid., 57f.

²¹⁹ Undersökning från SCB våren -99. Hos mig som utdrag från tidningens Metros hemsida 9/3. www.metro.se.

²²⁰ Becker (1993), 55.

²²¹ En uppsats av Bengt Jönsson som beskriver problemet finns i Södersten (red.) (1996), 301-338.

²²² Rapporten Landstingens personal 1997. Utlagd på hemsidan www.lf.se.

²²³ McCloskey i Ferber & Nelson (1993), 81. ”The small percentage of papers in the American Economic Review that depend on questionnaires would startle other social scientists”.

²²⁴ Ljunggren (1998), 49ff.

²²⁵ I filmen Total Recall (Arnold Schwarzenegger) har dock turism rationaliserats. Ett piller ger minnen av t ex en semester på Mars. Turisten sväljer och rör sig sedan inte ur fläcken.

²²⁶ Katz (1994), 61f.

²²⁷ Wessén (19859, 171.

²²⁸ I latinet från början dock i betydelsen ”huvudsaklig” där caput betyder huvud. Ibid., 203.

²²⁹ Ferber och Nelson i Ferber & Nelson (red.), (1993), 6. De hänvisar också till flera andra författare.

²³⁰ Nämnes av flera. T ex Deutsch (1999), 6.

²³¹ Påpekas av Katz (1994),29.

²³² Marx (1930), 307. Se också 323f om (…) ”arbetarens fängslande för livet vid en enda detaljförättning” (…). Haug (1979), 128, nämner hur arbetsdelning driven till sin extrem, ”det nyttiga arbetets förbannelse”, skildrats i folksagor och ger bröderna Grimms saga De tre spinnerskorna som exempel: (…) ”med sina kroppsliga missbildningar” /representerar de/ ”var sin delfunktion av spinnandet.”

²³³ French (1994), 217.

²³⁴ Bjerrum Nielsen & Rudberg (1991), 314. Påståendet baserar sig på norsk statistik (1984). Deutsch (1999), 6, påstår samma sak. Hon hänvisar till tvärkulturella undersökningar av stress i samband med ”stereotypiskt feminina sysslor” (Ibid., 259).

²³⁵ Holmberg (1995), 17f.

²³⁶ Becker (1993), 54f.

²³⁷ Björklund, Edin m fl (1996), 144.

²³⁸ Jan Jindy Pettman i Baylis & Smith (1997), 490 redovisar en länderrapport från 1996.

²³⁹ Becker (1993), 55f.

²⁴⁰ Ibid., (1993), 55.

²⁴¹ Lindbeck (1998), 36. Tillväxten i hela OECD-området var 1950-1970 över 4 procent per år.

²⁴² Becker (1993), 56ff. Alla brottstycken som satts inom citationstecken ovan är citerade från 56.

²⁴³ Hobsbawn (1989), 282. Elspisar kommer också vid sekelskiftet i västvärlden. Särskilda tvättinrättningar kommer före tvättmaskiner som man kan ha i enskilda hushåll.

²⁴⁴ Tabor Merrick. Föreläsning Stockholms universitet 20/4, 1999. Men varje historisk lärobok påpekar detta.

²⁴⁵ Hobsbawn (1989), 259f.

²⁴⁶ Ibid., (1989), 254

²⁴⁷ Ibid., 255 för detta citat och de korta citaten närmast nedan.

²⁴⁸ Chodorow (1995), 14, om 1700-talet: ”Det var troligt att den första hustrun dog innan barnen var färdigfostrade (…) Kvinnorna dog ofta i den sista av alla barnsängar”.

²⁴⁹ Jarrick (1998), 95f.

²⁵⁰ Ibid., 96.

²⁵¹ Ibid., 96.

²⁵² Nelson & Chowdhury (1994), 374. …”dowry murders , have also mounted because of greed and the desire for status symbols like televisions and VCRS, which grooms and their families demand before marriage. In 1988, according to the minister of state for homeaffairs there were 2 209 dowry deaths reported; in 1989, 4 324 and in 1990, 4 952.

²⁵³ French (1994), 219. Första uppgiften från Barbara Roberts i Our generation 15,4 1983, sid 7-26. Den andra: A. Strauss, Negotiations: Varities, Contexts, Processes and Social Order, San Francisco, Jossey-Bass 1978.

²⁵⁴ Holmberg (1995), 27. Hon hänvisar till den statliga utredningen Våld och brottsoffer, SOU 1990:92.

²⁵⁵ Det kan inskärpas ytterligare. Posner (1992), 218, för i sitt arbete om lag och rätt ett resonemang om det möjligen samhällsnyttiga i våldtäktslicenser för särskilt sadistiska våldsmän som ur sin sadism utvinner särskild nytta. Han kallar i samma sammanhang hela teoribildningen för ”välfärdsmaximeringsteori”. Han avslutar med att konstatera att, det faktum att sådan licens ens är tänkbar ”inom (within) denna teori” (”som vägleder så mycket av analysen i denna bok”) kommer att inverka menligt på många läsares uppfattning om i vilken mån teorin är användbar. Det kan man tro. Det var bl a detta avsnitt i Posners bok som särskilt utsattes för Kallinikos attack (refererad i 1.1 ovan).

²⁵⁶ Becker (1993), 307-323. Närmare bestämt 313.

²⁵⁷ Becker (1993), 31.

²⁵⁸ Vilket naturligtvis vrider hela samhällsekonomin mot sådan produktion om det blir en allmän vana. I utkanten av den tankgången skymtar en annan diskussion om hushållning med resurser. Befrias vi helt från reproduktionens vedermödor går vi under i ett hav av sopor. En uppfattning är att den processen redan pågår.

²⁵⁹ Jan Jindy Pettman i Baylis & Smith (1997), 491: …”the Gulf War revealed some 400 000 Asian women workers in Kuwait and a further 100 000 in Iraq. There are between 1 and 1.7 million women in the domestic worker trade from South and South-East Asia alone.”

²⁶⁰ Och detta andra kan hos oss förstås vara ett ålderdomshem. Där ”produktiviteten” i betydelsen personal per omhändertagen är högre. Frågan om en sådan omallokering av arbetskraft just nu accelererar här hemma och i andra industriländer kan vara ett ämne för en annan uppsats.

²⁶¹ Denna invändning mot Beckers modell har inte framförts i den litteratur jag läst. Man kan diskutera varför. T. ex.: 1) Ingen ekonomisk skola utgår från reproduktion? 2) Vanan att tänka i bytestermer i vårt samhälle, där marknaden tränger sig på: Det som inte byts i ekonomin blir då en blind fläck, ”tiilhör inte ekonomin”.

²⁶² Ibid., 31f.

²⁶³ Wessén (1985), 19. Grek. Apologet = försvarare (av en viss tro).

²⁶⁴ French (1994), 32. Uppgifterna från FN:s kvinnokonferens i Köpenhamn 1980.

²⁶⁵ Wallerstein i Balibar & Wallerstein (1991), 107.

²⁶⁶ Middleton (1979), 153.

²⁶⁷ Casey (1989), 23.

²⁶⁸ Ibid., 23.

²⁶⁹ Ibid., 14.

²⁷⁰ Det framgår t ex av uppsatserna av Middleton (1979) och av Brenner & Ramas (1984).

²⁷¹ Millet (1971), 35, invänder till exempel ”Mannens kraftigare muskulatur (…) är (…) knappast tillräcklig som grundval för politiska relationer inom en civilisation (…) Civilisationen har alltid kunnat sätta in andra metoder (teknik, vapen, kunnande) istället för den rena fysiska styrkan, och vår samtida civilisation har inget ytterligare behov av den”. (Millets kursiv). Nej, möjligen inte civilisationen.

²⁷² Magnusson (1998), 242.

²⁷³ Holmberg (1995), 17.

²⁷⁴ Ibid., (1995), 198.

²⁷⁵ Ibid., (1995), 71.

²⁷⁶ T ex Ahrne & Roman (1997), 46ff.

²⁷⁷ Se t ex Millet (1971), 11-31 för en skoningslös analys av bl a Henry Millers romaner.

²⁷⁸ Holmberg (1995), 15.

²⁷⁹ Författaren skriver ”Latin har precis som många språk, men olikt modern engelska, två ord för människa (man): vir som betyder ”vuxen man” eller ”make”, likt Mann på tyska eller aner på grekiska, skilt från femina eller mulier; och homo som betyder (…) ”människa”, likt Mensch på tyska eller anthropos på grekiska. (…) homo economicus betyder bokstavligen ”ekonomisk människa” inte ”ekonomisk man”. Donald McCloskey i Ferber & Nelson (1993), 79.

²⁸⁰ Ibid., 79.

²⁸¹ Ibid., 79.

²⁸² Diana Strassman i Ferber & Nelson (1993), 61.

²⁸³ Grek. To on = det varande, logos = lära. Vetenskapen om det varande såsom sådant. Wessén (1985), 314.

²⁸⁴ Rhonda M. Williams i Ferber & Nelson (1993), 146.

²⁸⁵ Julie A. Nelson i Ferber & Nelson (1993), 23. Uttrycket kommer från Adam Smith.

²⁸⁶ Mandel (1971), 715f.

²⁸⁷ Mandel (1971), 715.

²⁸⁸ Mc Cluskey i Ferber & Nelson (1993), 82.

²⁸⁹ Haug (1979), 28f.

²⁹⁰ En av många debattböcker i en helt ny genre på 90-talet är till exempel den journalistiska Globaliseringsfällan, av Martin & Schumann.

#

#