Spartakus.
Tal vid Tysklands Kommunistiska Partis (Spartakusförbundets) konstituerande kongress den 29-31 december 1918 i Berlin. (Talet hölls 30 december)
Rosa Luxemburg
Partisan/Röda Häften 8
Namnförteckning
David Eduard (1863-1930). Tysk socialdemokrat. Riksdagsledamot från 1903. Revisionist. Under första världskriget majoritetssocialist dvs. stödde det imperialistiska kriget. Minister utan portfölj 1919-1920, Förstepresident av Nationalförsamlingen 1919.
Dittmann, Wilhelm (1874-1954'». Riksdagsledamot från Lübeck. Anhängare till Haase (se nedan). Gick i opposition mot partiets stöd till krigsbudgeten. Sekreterare i Haases Socialdemokratiska Arbetarsammanslutningen fr.o.m. mars 1916. Sedermera ledare för det Oberoende Socialdemokratiska Partiet (USPD). Hälso- och avrustningsminister i Eberts provisoriska regering, men avgick redan den 29 december 1918. Stödde USPD:s anslutning till Komintern. Under hitlertiden i koncentrationsläger.
Ebert, Friedrich (1870-1925). Tysk socialdemokrat. Från 1912 riksdagsledamot. Tillhörde högerflygeln inom partiet under första imperialistiska kriget. Bildade den 9 november 1918 den provisoriska regeringen och utsågs till premiärminister (i "Folkkommissiariernas Råd"). Förstepresident i den tyska republiken 1919-1925.
Haase, Hugo J 863-1919). Advokat, av judisk härkomst. Tysk socialdemokrat. Medlem av Andra Internationalens ledning och riksdagsledamot från 1897. Efterträdde Bebel som ledare för den socialdemokratin riksdagsgruppen 1913. Ogillade partiets stöd till krigskrediterna, men underordnade sig majoritetsbeslutet. Grundare och ledare av USPD. Minister för utrikes och koloniala ärenden i Eberts första koalitionsregering i november 1918. Avgick 29 december 1918. Mördad vid riksdagshusets trappa av monarkistiska officerare.
Hmdenburg, Paul von Beneckendorff und von (1874-1934). Preussisk militarist. Kämpade i kriget mot Frankrike 1870-71. General 1903. Avgick 1911. Återkallad i tjänst vid första världskrigets utbrott. Berömd för slagen vid Tannenberg (1914) och Masuriska sjöarna (1915) mot Ryssland. Senare fältmarskalk. Efterträdde Ebert som president 1925.
Kautsky, Karl (1854-1938). Tysk socialdemokrat. Det tyska partiet fiämste teoretiker. Ledare för Andra Internationalen. Författare till Erfurtprogrammet. Intog en pacifistisk centristisk hållning under kriget. Senare ansluten till högerflygeln i USPD. Återvände senare till socialdemokratin. Död i exil.
Lessing, Gotthold Ephraim (1729-1781). Tysk författare och filosof under upplysningstiden.
Scheidemann, Philip (1865-1937). Tysk socialdemokrat på högerkanten. Riksdagsledamot 1903-1918 och 1920-1933. Valdes 1912 till riksdagens vice president, men avsattes då han vägrade hylla kejsaren under kriget. Tillhörde dock majoritetslinjen inom partiet. Minister utan portfölj under prins Max von Badens regering 1918. Utropade den 9 november 1918 den tyska republiken i riksdagen. Finansminister i Eberts koalitionsregering. Avgick den 20 juni 1919 efter att ha vägrat underteckna Versaillesfreden, men fortsatte att leda majoritetssocialis-terna. Efterträddes av Bauer. Emigrerade 1933.
Winnig, August. Ordförande i tyska byggarbetsförbundet och inflytelserik fackföreningsledare. Socialdemokrat, tillhörde den extremt proimperialistiska flygeln. Hängiven anhängare av annexionspolitiken - han menade att den tyska industrins erövring av världsmarknaden skulle befrämja den tyska arbetarklassens intressen. Medarbetare i Parvus' tidskrift "Die Glocke" under kriget. Blev efter november 1918 rikskommissarie för de baltiska staterna. Rådgivare till de tyska imperialisterna under interventionskriget mot sovjetstaten. Han deltog själv i värvningsar-betet för att upprätta en armé i internventionskriget, de s.k. frikårerna, vilka upplöstes då de sändes emot det revolutionära Berlin.