Stalinismen, fronterna och vietnamrörelsen
Ett svar till "Trotskismen/fronterna och vietnamrörelsen"
Kaj Håkansson
Rött Forum 1
X. Trotskismen och enhetsfronterna
Jag saknar kunskaper för att ge en allsidig bedömning av trotskismens teoretiska eller praktiska förhållande till olika typer av enhetsfronter. Att bedömningen kräver bättre underbyggnad än den som finns i TFOV är dock helt klart. För TFOV:s författare tycks det faktum att Trotskij uttalat sig negativt om specifika folkfronter vara liktydigt med a) allmän fientlighet mot en viss typ av fronter? b) kontrarevolutionär hållning.
Som framgått av föregående sidors diskussion kan man inte förfara på detta sätt. Man bör också betrakta den politiska situation, i vilken fronterna uppträtt, frontpolitikens konkreta innehåll, dess effekter, framgångar eller misslyckanden osv. Trotskij själv har t.ex. förordat en front med socialdemokraterna i Tyskland vid 30-talets början, i motsats till Komintern, han har kritiserat folkfronterna i Frankrike och Spanien utifrån en klassanalys. Hans tankar om effekterna av dessa fronter har visat sig riktiga. Det är inte detsamma som att Trotskij måste ha haft rätt: den bedömningen är beroende av de faktiska alternativen. Det är däremot helt uppenbart att Trotskijs analys måste behandlas seriöst.
Inte ens vissa otvetydiga" uttalanden från Trotskij mot folkfrontspolitiken är helt självklara. På sidan 19 i TFOV låter man Trotskij sammanfattas.
"Den s.k. 'Folkfronternas' politik härrör helt och hållet från en förnekelse av klasskampens lagar."
Detta skrevs 1937. Yttrandet hänför sig till Kominterns folkfrontspolitik, vilken exemplifieras med fallen Frankrike och Spanien:
"Den demokrati som skapats av bourgeoisin är inte, som både (Eduard) Bernstein och Kautsky trodde, en tom säck som utan vidare kan fyllas med någon sorts klassinnehåll. Den borgerliga demokratin kan endast tjäna bourgeoisin. En regering av 'Folkfronter', antingen den leds av Blum eller (Camille) Chautemps, (Largo) Caballero eller (Juan) Wegrin är bara 'ett utskott som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer.' Kär detta 'utskott' sköter artärerna dåligt, avskedas den av bourgeoisin ." ("Den permanenta revolutionens epok" s.258)
På sidan 19 skriver TFOV vidare:
"Ja, vi har konstaterat att gemensamt för alla trotskister är att de anser att samarbete med den progressiva delen av bourgeoisin, i de koloniala länderna är ett förräderi mot arbetarklassen och att prisge den socialistiska revolutionen. De har också ifrågasatt böndernas vilja till förändring och försökt avskärma arbetarklassen från bondemassorna."
Man kan i och för sig undra varför, det är så farligt att ha "ifrågasatt" böndernas vilja till förändring. Ar "böndernas vilja till förändring" ett heligt ting?
Viktigare är att citatet i sin första del möjligen innehåller en halvsanning, som förvandlats till ett axiom, medan dess andra del närmast förefaller falsk. Detta kunde TFOV:s författare ha fått reda, på om han (de) mer intresserat sig för vissa trotskistiska gruppers faktiska sammansättning och politik. Trotskisterna i Vietnam syns inte ha ställt sig negativa till bönderna; frågan gäller dock inte bara bönder i allmänhet, utan olika skikt bland bönderna, som stöder olika typer av politik. Och om nu POUM i enlighet med TFOV:s egen framställning skall betraktas som trotskistiskt, varför då inte uppmärksamma att POUM var en fusion av två fraktioner, varav den ena kallades "Arbetare- och bondeblocket"?
Men det är svårt att tro att TFOV:s författare varit intresserad av en riktig bedömning. Särskilt när man kontrollerar två viktiga citat från Trotskij, som används vid bevisföringen. De i TFOV citerade raderna (s. 15 resp 19) har jag spärrat;
"Det är ett elementärt axiom i den' marxistiska strategin att en allians mellan proletariatet och småfolket i stad och land endast kan realiseras i en oförsonlig kamp emot småbourgeoisiens traditionella parlamentariska representation. För att få över bonden till arbetarens sida är det nödvändigt, att slita bort honom ur den radikale politikerns armar, som har hållit honom i beroende av finanskapitalet. I direkt motsats till detta kan folkfronten - denna konspiration mellan arbetarbyråkratin och medelklassens värsta politiska exploatörer - endast döda massornas 'tro på "den revolutionära vägen och driva dem rakt i armarna på den fascistiska kontrarevolutionen" ("Den permanenta revolutionens epok" s.168, avsn, om Frankrike) ...
"Den imperialistiska bourgeoisin dominerar världen. Därför kommer nästa krig att till sin grundläggande karaktär vara ett imperialistiskt krig. Set grundläggande innehållet i det internationella proletariatets politik kommer därför att vara kampen mot imperialismen och dess krig. Kampens grundläggande princip kommer att vara; 'Huvudfienden finns i vart EGET land' eller 'Vår egen (imperialistiska) regerings nederlag är det mindre onda.'
Men inte alla länder i världen är imperialistiska tvärtom flertalet länder är imperialismens offer. Vissa koloniala och halvkoloniala länder kominer utan tvivel att. försöka utnyttja kriget till att kasta av sig slaveriets ok. För deras del. kommer kriget inte att vara. ett imperialistiskt krig utan ett befrielsekrig. Det internationella proletariatets plikt blir att hjälpa de förtryckta länderna i kriget mot förtryckarna. Samma plikt gäller gentemot Sovjetunionen och gentemot varje annan arbetarstat, som kan uppstå före eller under kriget.´Varje imperialistisk regerings nederlag mot en arbetarstat eller ett kolonialland är det mindre onda." ("Övergångsprogrammet" s.30)